142 ordnande, sedan Petrejus inget haft att invända.ÄvenomMagdalena Rudenschiöld ej komatt avrättas, så är den relation somPetrejus hade till henne av intresse i sammanhanget. Enligt Rudenschiölds självbiografi ska Petrejus ha fått uppdraget att besöka henne från hertigen.Petrejus fick, av såväl JKsomSvea hovrätt, uppdrag i samband med sina samtal med henne. Åtminstone till Svea hovrätt lämnade han redogörelse för resultatet av uppdraget.Utifrån dessa fakta kan Petrejus framstå som en handgången man som lät själavården stå i överhetens tjänst och lämnade ut sitt biktbarn. Gustaf Mauritz Armfelt går också i sin självbiografi till våldsamt angrepp på Petrejus för dennes arbete med Rudenschiöld, situationen efter attentatet mot Gustaf III, då präster »blevo förordnande då de av den brottslige begärtes» — inte för att uppnå bekännelser. Petrejus borde ha avsatts från prästämbetet, då han »brutit mot alla skyldigheter, ära och samvete».53 En motsatt tolkning har gjorts t ex av Arne Munthe, som menar att Petrejus, såsom motståndare till Gustaf Adolf Reuterholm, genom sin diskretion satte käppar i hjulen för dennes planer att ytterligare misskreditera Rudenschiöld.5-^ Att Rudenschiölds senare brev till Petrejus uttrycker betydande närhet och förtroende kan vara ett stöd för Munthes tes.55 Oavsett hur Petreji åtgärder bedöms framstår dock konflikten mellan överhetens och fångens anspråk — på den präst de båda har anledning att kalla sin — tydligt. Beredelseuppgiften kunde utföras av fängelsepräster, församlingspräster och speciellt inkallade själasörjare. Förordnanden och motsvarande tycks i hög denne »smilande Jesuit» förledde. Armfelt jämför med som Brev från ÖÄ22/4 1792 nr 47 EIII: 141, Stockholms domkapitels arkiv SSA, § 9 s 94 ff 24/4 1792. Roos berättelse delvis i Berättelse om de samtal hvilka på höglofliga ÖfverståthållareÄmbetets befallningjag haft medJacobJohan Anckarström under dess beredelse til döden 1792 vol 41a Strödda historiska handlingar RA och delvis i Roos 1865; jfr Sidenvall 1987 s 118. Gjörwell 1900 s 64 f (brev från Carl Christoffer Gjörwell till Gustafva Eleonora Lindahl 10/5 1792) påstår att Roos, när han undanbett sig uppdraget, fått veta att det var »Regeringens befallning». Jfr hur Jörgen Hee av biskopen, som fått regeringens uppdrag att utse beredelsepräst, utsågs att bereda Enewold Brandt, Kornerup 1933-35 s 124 f och Munter och Hee 1773 s 9. Balthasar Munter säger sig att fått befallning från kungen (rimligen regeringen) att bereda Struensee, Munter och Hee 1773 s 81, Miänters föreställningar till Struensee var åtminstone vid ett tillfälle politiskt färgade. Munter och Hee 1773 s 163 f. Harald Langberg beskriver Miinters bok som»et religiöst propagandaskrift, der er affattet under fuld hensyntagen til kongefamiliens intresse.» Harald Langberg: Dödens teater. Revolutionen 1772. Noter (1971) s 40 RAK. Både Hee och Munter hade under Struensees period vid makten måst böta för innehållet i sina predikningar, Kornerup 1951 s 332. Rudensköld 1851 s 14. Brev frånJKJöran Wilhelm Lode till Petrejus 28/4 1794 Autografsamlingen Lode KB (det av Tegnér 1905 s 273 not 2 omnämnda brevet från Johan Eric Edman till Petrejus 24/5 1794 har ej återfunnits i KB), Kongl Maj:ts och Rikets Swea Hof-Rätts 1794 s 499, 510 f. 53 Armfelt 1830 s 115, 119f. 5-* Munthe 1959 s 383 f; jfr Lyttkens 1950 s 196 f. 55 Brev från Magdalena Rudenschiöld till Petrejus 5/2 1797 och odat Autografsamlingen Rudenschiöld KB. Omhur starka band och vänskap kan utvecklas ur en själavårdssituation, se t ex Brun 1917 s 21.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=