135 I cn riksdagsdebatt 1829 nämndes att överenskommelser, där kyrkoherdarna årligen betalade fångpredikanterna för att dessa skulle följa dödsdömda till döden, förekomi flera stift, särskilt Skara, Strängnäs och Växjö.Cleri Comitialis circulär 1830, som utgick från att fångpredikanten var »den prästman, somvårdat sig omderas beredelse», nämner möjligheten av att på prästmötena sluta sådana överenskommelser.^ Prästerskapet i Södermanland åtog sig vid prästmötet 1764 att göra ett årligt sammanskott till slottspredikanten i Nyköping. Förslag till arrangemanget kom från KBh, och villkoret var att slottspredikanten skulle bereda dödsfångarna.^ 1799 hade sammanskottet minskat i värde och utgick »ojämt», varför KBh i samband med tjänstens återbesättande argumenterade för att prästerna ordentligt skulle betala sammanskottet. Varje kyrkoherde kunde välja att bidra till slottspredikanten eller själv bereda sina dödsfångar. Mot reseersättning kunde slottspredikanten också följa delinkventen till avrättningsplatsen. I Växjö omnämns 1754 en överenskommelse med innebörden att fångens församlingspräst, och inte stadens präster, hade ansvar för att någon av stadens präster undervisade, förmanade och beredde fången.En sådan överenskommelse var en god grund för att stadsprästerna erhöll ersättning för sitt arbete. När en fångprästtjänst några år senare inrättades i Växjö föreslog KBh ett sammanskott från prästerna i länet. Prästmötet 1760 var positivt inställt till förslåget, förutsatt att fångprästen inte endast beredde dödsfångarna utan även följde dem till avrättningsplatsen, men slutgiltigt beslut skulle fattas i kontrakten.•' Resultatet blev att tre kontrakt ville göra sammanskott och två kontrakt avböjde.*2 Vid prästmötet 1763 togs frågan upp igen och ett sammanskott beviljades, med samma villkor som 1760.'-^ Genomen överenskommelse vid prästmötet 1783 beviljades också slottspastorn i Jönköping ett sammanskott från länets präster. Vid prästmötet 1793 upprepades beslutet, då pengarna dittills ännu inte hade insamlats.''^ KBhs beviljande av kronoskjuts till och från avrättRD 1828-30 Pr 111:531 ff; jfr 4.3. ^ Cleri Comitialis Cireulaire 1830 § 9 s 18 ff. Acta synodalica u å § 14. Strengnäs Stift.s-Tidningar 1799 nr 7 s 26 ff. Högvördiga DomCapitlcts i Wcxiö 1817 .s 65 (CirkuLär nr 3 29/3 1754 § 2). ” Högvördiga DomCapitlcts i Wexiö 1817 s 172 (Cirkulär nr 5 27/10 1760 § 1), 180 (Wälmente Påminnelser vid Prästemöten Är 1755, 1757 och 1760 § 24 4/9 1760), § 4 Växjö domkapitels cirkulär 10/7 1762 Eli; 1 Östra Njudungs kontraktsprostarkiv VaLA. Högvördiga DomCapitlcts i Wexiö 1817 s 192 (Cirkulär nr 2 6/10 1762 § 9), § 4 s 18 protokoll 26/1 1763 AI: 41 VDA VaLA. Högvördiga DomCapitlcts i W'cxiö 1817 212 (Extraetum Protocolli Synodalis hålht den 13 Oetob. 1763 § 8); jfr Handlingar Angående Prästmötet 1793 s 57 och Handlingar Angående Prästmötet 1817 s 49. '■* Handlingar Angående Prästmötet 1793 s 57, Handlingar Angående Prästmötet 1817 s 49. På Olof Wallquists initiativ tog man, på prästmötet i Linköping 1797, upp frågan omprästerna inom församlingar av Linköpings stift och Jönköpings län skulle lämna liknande bidrag. Frågan remitterades till berörda präster. Linköpings consistorii cireulaire uå nr 303 Prestmötes-handlingar 1797 § 16. Inget har kunnat utrönas omfrågans utgång.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=