130 18/12 1767 ersattes dödsstraffet med ett sammansatt straff somi detta fall ansågs mer avskräckande. Det bestod bl a av brännmärkning på pannan, livstids arbete slagen i järn, årlig kåkstrykning och stegling efter döden.Summan blev ett livslångt vanärande straff, som genom steglingen tydligt markerades som ett fördröjt dödsstraff. Ceremoniförbudet i KF 7/2 1749 uppfattades av MortenTrane Rothenburg, präst vid arresthuset i Köpenhamn, somatt prästen inte skulle följa med dödsfången till avrättningsplatsen och än mindre till de platser där denne skulle knipas med glödande tänger innan avrättningen.'"^^ Med anledning bl a av Rothenburgs skrivelse utfärdades K Reser 12/2 1751. Då det inte innehåller några restriktioner angående avrättningsplatsen måste det förstås somatt DL 2-7-8 fortfarande ägde giltighet, och att prästen skulle följa dödsfången till avrättningsplatsen. Däremot förbjöds prästerna att följa delinkventerna till platserna för knipande med glödande tänger. Sång och bön på vägen förbjöds också. Med motiveringen att undvika att åskådarna såg dödsfångens död somden bästa tänkbara med visshet omsaligheten utvidgades förbudet i K Reser 22/4 1768 till samtliga avrättningar. Prästen skulle dock möta delinkventen på avrättningsplatsen, men förbjöds att hålla något tal där.'50 En kanslipromemoria 15/10 1796 tillät dock sång vid avrättningsplatsen, efter domens uppläsande, omdelinkventenså begärde.'5' Utifrån Steinbart och hans tankar motiverade stadsfogden Hans Gad sitt ifrågasättande av psalmsången vid Lisbeth Larsdatters avrättning 25/1 1796 vid Hasle.'^- I K Reser 25/6 1756 föreskrevs att dödsstraffet skulle verkställas inom 8-14 dagar efter slutlig dom, ominte stor okunnighet hos delinkventen nödvändiggjorde längre uppskov.'55 I Johan Peter Mynsters Udkast til en Alterbog og et Kirke-Ritual Chronologisk Register 1795 V:71 ff; jfr Nyholm 1858 s 35; jfr KF för Slesvig 21/12 1767, Schiitze 1856 s 274 f. Ett utförligt motiverat förslag från 1757 i huvudsak övensstämmande med KF finns i Stampe 1794 II; 153 ff. Förslaget remitterades till teologiska fakulteten i Kobenhavn; Holmboe refererar dess av\'isande av förslaget utifrån 1 Mos 9 och 4 Mos 35, och menar att en förändring i regeringens hållning till den teologiska fakulteten som auktoritet i dylika fall var en av anlcdningarna till utfärdandet av KF, Holmboe 1961 s 113 f; jfr s 138, 148. Fakulteten hade dock dessutomavvisat en särskild KF, då denna kunde utgöra ett krvphål för överbevisade mördare, genom att andra typer av mord tcilkades som mord begångna av livsleda. Däremot ville man att de som mördar »i wxrkelig Afsindighed og Raserie» skulle särbehandlas. Hur en sådan särbehandling skulle se ut angav fakulteten dock inte. Skrivelse från teologiska fakulteten i Kobenhavn 17/1 1758 i nr 673 1767 D 19 DK DRA. Skrivelse från Morten Trane Rothenburg 29/1 1751inr61 1767 D21 DK RAK. Kongelige rescripter 1787 V; 1; 316, Kongelige rescripter 1786 VI; 1; 115 f. Ussing 1789 s 779 menar att endast tal före avrättningen förbjöds och att tal efter avrättningen även senare ibland förekom, medan Moller 1842 s 81 ansåg att alla tal på avrättningsplatsen var förbjudna. Om straffformen knipande med glödande tänger, se KF 16/10 1697, K Reser 22/12 1758 i Chronologisk Register 1795 I; 742 f och Kongelige Rescripter 1787 V;2;256 f. ■-‘’I Kongelige rescripter 1801 VI; 8: 598 f. ’52 Promemoria från Hans Gad 6/2 1796 i nr 4917 (15/10) F 42 DK RAK. '55 Kongelige rescripter 1787 V;2; 121 f. DL 1-24-52 föreskrev att domar som ej överklagades snarast skulle verkställas. 148 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=