128 att KBh själv utfärdat ett antal ytterligare tillstånd för personer att närvara vid Per Johan Petterssons avrättning 1893 inskärpte KM:t SL:s bestämmelse om vilka som ägde tillträde till avrättningdOmständigheterna vid avrättningen hade dock på intet sätt varit exceptionellad^^ Att regeringen reagerade först 1893 kan vara en tillfällighet, men sammanfaller i tiden med att städerna började sända allt färre vittnen. Koncentrationen av utsedda vittnen till yrkesgrupper med anknytning till avrättningen är påfallande. Medicinare och präster var redan representerade på avrättningsplatsen genom yrkesmän med uppgifter i händelseförloppet. Journalisternas yrkesroll som allmänhetens vittnen och kunskapsförmedlare var också naturlig i sammanhanget. Att städerna inskränkte antalet utsedda vittnen eller inte alls utsåg sådana bör i första hand ses somett avståndstagande från avrättningen. Sannolikt var det också för många, men långt ifrån alla, av de beslutande kombinerat med ett avståndstagande från dödsstraffet.*^^ Utvecklingen kan dock också ses i ljuset av avrättningens övergång från att vara en angelägenhet för allmänheten till att bli en angelägenhet för några få professionella. I det perspektivet blir frågan: När staten utser de nödvändiga professionella, varför skulle också städerna utse sådana? Samtidigt med yrkesmännens hegemoni över avrättningarna försvagades dödsfångarnas ställning. Dödsfången, som tidigare varit mer av självständigt subjekt vid sin avrättning, och exempelvis hållit tal till de närvarande, blev allt mer endast ett objekt för handlande.När dödsfången, under hela förloppet från det han förs till avrättningsplatsen, har händerna fängslade och är iförd ögonbindel så innebär det naturligtvis mindre möjligheter till självständig handling.Professionaliseringen gick här hand i hand med dehumaniseringen av dödsfången.Sverige berördes dock inte i någon omfattning av den i flera länder vanliga tendensen att genomexempelvis benämningar och isolering från omvärlden behandla en dödsfånge somomdenne redan vore död.*‘*° Möjligen kan den minutiösa kontrollen kring Alfred Ander, vars besök särskilt bokStatsrådsprotokoll över justitiedepartementsärende 14/4 1893 RA. Jfr Evans 1984s229fom preussisk praxis att dela ut biljetter till avrättningar till honorationes, och en undersökning med anledning av att mer än 200 personer fått närvara vid en avrättning i Berlin 1856. Se t ex Protokoll hållet ... öfwer ... Straffången Nils Peter Persson Hagströms afrättning å länsfängelsets i Christianstadgård den 29. Mars 1887, AIIc:37 Kristianstad läns landskanslis arkiv LLA, Protokoll hållit... vidStraffången Anna Månsdotters afrättningå Länsfängelset i Christianstad den 7. Augusti 1890, AIIc:43 Kristianstad läns landskanslis arkiv LLA. '36 Jfr 3.8. '37 Omden tidigare situationen, se t ex 6.2 och Farge 1989 s 208 ff. Jfr Protokoll hållet å länsfängelset i Malmö den 23 augusti 1900 vid arbetaren Lars Nilssons från Hörup avrättning Alla; 105 Malmöhus landskanslis arkiv LLA, telegram23/8 kl 6.15 vol 344 Svenska Telegrambyråns arkiv I RA. Omdehumanisering av dödsfången, se inledningen. '•*3 Se t ex Thunquist 1995 och Marquart, Ekland-Olson och Sorensen 1994 s 139. 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=