127 Denna sammanblandningav beredelse och medföljandeär troligen ett »125 ning. vittnesbörd om praxis i Strängnäs stift, och visar hur en från rätten avvikande praxis till sist kan uppfattats som gällande rätt även omden saknar stöd i och står i strid med denna. Växjö domkapitel ansåg att det var riktigt att dödsfången fick begära en viss präst somföljeslagare till avrättningsplatsen, men avvisade såsomöverflödigt att detta fick till följd att två präster skulle medfölja.*’^’ KLF 1873 fullföljde klart linjen från HBF 1854 genomatt den enskilda själavården, förutom stadgande av prästens plikt att bedriva själavård överlämnades till pastoralteologin. I stadgandet i SL 2: 2, somkom till vid införandet av intramurala avrättningar 1877, om vilka som skulle närvara vid exekutionen återklingade KC 12/10 1860. Där nämndes »fångpredikant eller den, som berett fånge till döden». I riksdagen anmärkte landshövdingen i Visby Rudolph Horn af Rantzien att detta tidigare ej varit föreskrivet, och att prästen vanligen avlägsnat sig sedan han lämnat delinkventen vid spetsgården. Sigurd Ribbing menade däremot att prästen i de flesta fall varit nära dödsfången till slutet. Till de närvarande kunde också höra tolv av kommunen där avrättningen skedde utsedda vittnen.I Västerås 1879 och Stockholm 1882 utsågs tio vittnen, medan Kristianstad 1887 utsåg tolv och 1890 tretton personer. I Västerås varierade yrkesgrupperna, medan skribenter utgjorde en betydande andel i Stockholm och Kristianstad (i Kristianstad även militärer).'^' Vid avrättningarna i Gävle 1893 och i Västerås 1900 utsågs färre vittnen, två i Gävle och femi Västerås. Stadsläkaren och en fältskär utsågs i Gävle, i Västerås två läkare, en veterinär, en präst och en publicist.*^- Vid de två övriga avrättningarna 1900 utsågs inga vittnen, och inte heller vid avrättningen 1910.Med anledning av 127 128 129 Cnattingius 1854 s 72. Det är mycket möjligt att yttrandet var påverkat av SFAR:s instruktion för fångpredikanter 3/6 1846 då det är tillkommet betvdligt senare, Strängnäs domkapitels skrivelse till KM:t 15/3 1850 Acta Ecclesiastica 154 RA. Of' Cnattingius 1854 s 72. 07 KLF 1873 10: 1, motiven s 157. os SFS 1877:27 s 1. o‘f RD 1877 FK 1:7:19,23. '•’0 SFS 1877:27 s 1. § 2 protokoll 20/1 1879 Ala: 14 VSA, §2 17/7 1882 Stockholms stadsfullmäktiges protokoll 1882, Stockholms stadskansli SSA, §2 19/7 1882 Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts protokoll 1882—83, Stockholms stadskansli SSA, §15 10/3 1887 och §2 19/3 1887 AL'25 KriKA, Protokoll hållit ... vid Straffången Anna Månsdotters afrättning å Länsjängelset i Christianstad den 7. Augusti 1890, Alle:43 Kristianstad läns landskanslis arkiv LLA. Inga uppgifter om handläggningen 1890 finns i KriKA. O- §33 10/3 1893 Ala: 30 GSA, beredningsutskottets förslag att utse två personer i Mars 1893 s 6, § 1 protokoll 8/12 1900 Ala: 35 VSA; jfr Pers 1948 s 234. §6 7/6 1900 Al: 38 Stadsfullmäktige KaKA, Stadsfullmäktiges 1901 nr 120 den 22/6 1900. Stockholms stadsfullmäktiges 1911 1:259. 1 Karlskrona närvarade dock en ledamot av stadsfullmäktige på KBhs kallelse. Protokoll, hållet å länsfängelsets i Carlskrona gård, då, tf stationsskrifvaren TheodorJulius Sallroth ... den 5 Juli 1900 derstädes afråttades, Alla: 125 Blekinge läns landskanslis arkiv LLA. i,u
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=