124 utlåtanden bedömdes som något positivtd°* Enbart Nordin, som vidhöll sin ståndpunkt från prästeståndet, menade att ett väl författat tal kan verka mycket gott; talet borde inte förbjudas eller påbjudas utan tillåtas.Komministern Carl Fredrik Nilsson uttryckte tvekan inför förbudet; även likpredikningar kunde missbrukas.I övrigt kan nämnas att Göteborgs och Växjö konsistorier invände mot tanken på att prästen skulle ha tillsyn över demsomsläpptes in till dödsfångarna. Det hörde inte till prästens uppgifter. Det är tydligt att talet på avrättningsplatsen inte hade någon större skara sympatisörer bland prästerskapet. Talförbudet tycks ha åtlytts. Däremot förekombruket att binda för fångens ögon även efter 1830.’°5 Debatten somföregick KC 30/1 1830 fick ett efterspel vid nästa riksdag, då prosten Carl Hallbeck från Lunds stift uppmärksammade det på vissa orter förekommande bruket att vid dödsfångens sista nattvardsgång hålla både skriftetal och predikan, varvid två präster tjänstgjorde och även medföljde till avrättningsplatsen. Han önskade att det närmare skulle regleras vilken präst som skulle tjänstgöra - förutomkyrkoherden i församlingen där brottet skett, om fångpredikanten inte förordnats enligt KC 17/8 1833 — och föreslog att uppdraget skulle cirkulera bland kontraktets kyrkoherdar. Ecklesiastiska pastoralutskottet (EPU), och sedermera prästeståndet, menade att en sådan reglering kunde genomföras av domkapitlen. 107 4.4. Från allas ansvar till några fås arbete bakommurarna Önskemålet från många församlingspräster att slippa biträda vid avrättningarna komgenomKC 17/8 1833 att föras närmare sitt uppfyllande. Det gav, utan att upphäva 1723 års resolution, KBh möjlighet att då dödsfånge så beSc tcx Göteborgs konsistoriums yttrande 21/12 1831 s26 och Linköping konsistoriums utlåtande 23/12 1831 s 49 Acta Ecclesistica 153 RA. Daniel Nordins anmärkningar s 4 (bland vttranden från Växjö stift) Acta Ecclesiastica 153 101 RA. Carl Fredrik Nilssons anmärkningar s 9 f (bland yttranden från Växjö stift) Acta Ecclesiastica 153 RA. Göteborgs konsistoriums yttrande21/12 1831 s 26, Växjö konsistoriums yttrande28/4 1832 s 22 Acta Ecclesiastica 153 RA. Se t ex Eklund 1943 s 495, Löfvén 1853 s 16 (prästen påstod att det var vanligt och Djos Per Andersson böjde sig). Nya Dagligt Allehanda 18/3 1893, Lewerentz 1855 s 14. Lewerentz tycks ha uppfattat sitt eget handlande somtveksamt utifrån KC30/1 1830, då han försvarade att han gått in i spetsgården, bett högt och bundit för delinkventens ögon med sin egen inre maning och fångens önskan. Malte Baner Hasslequist hade planerat att hålla ett kort tal efter Anna Månsdotters avråttning, men insåg »att det ej hade gått an», anteckning 7/8 1890 Did: 1 Fångvårdsanstalten i Kristianstads arkiv LLA. En skönlitterär skildringav ett tal på avrättningsplats vid slutet av 1830-talet finns dock, Wetterbergh 1842 s 249, 255. RD 1834-35 Pr 11:277 ff. '=7 RD 1834-35 Pr VI: 518 ff, VII: 14; jfr 6.1.1. 105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=