112 sättning på hans arbete i biktstol, vid kommunion och sjukbädd osv. Dessutomvar det inte oanständigt att vara bland människor, vars själar man skulle vårda — dvs även människorna på schavotten. I sin handledning Der Prediger bey Delinquenten und Missethätern betonade Archidiakonus Christian Wilhelm Oemler, som var mycket positivt inställd till Renthes skrift, gentemot Steinbart prästens plikt att bistå missdådaren intill hans sista ögonblick.Överheten å sin sida var skyldig att sörja för fångens själs frälsning. Den skulle inte bara undvika att hindra besök hos fången utan tillse att sådana genomfördes, och inrätta fängelsevistelse, undersökning och process så att bättringen främjades.Det var också dess plikt att förordna omatt präster följde dödsdömda till stupstocken.^^ Hårdast angreps Steinbarts skrift av prästenJohann Christian Rasche i Es ist nöthigjeden Missethäter durch Geistliche zum Tode vorbereiten undzur Hinrichtung begleiten zu lassen. Rasche menade att Steinbart satte statens yttre väl framför brottslingarnas eviga väl.^^ Rasches prioriteringvar den motsatta med utgångspunkt tagen i Guds bemödanden att söka och frälsa syndare.Det viktigaste målet för prästens arbete är att syndare benådas av Gud; det är en ärorik uppgift att på schavotten överlämna en själ till Guds änglar.^^ Överheten ska i Guds ställe vidmakthålla rätten på jorden. För att bevara allmän säkerhet kan den bruka sitt svärd till att göra avrättningen smärtsammare genom kvalifikationer; den har dock vare sig makt eller rätt att sända brottslingens själ till helvetet, och det vorevarken rättfärdigt eller till gagn för allmän säkerhet. Både överheten och den rådgivare somförmår denna till en så okristlig bestraffning väntar dom och straff i evigheten.Anda till slutet är såväl omvändelse somavfall möjliga; det är människans inställning i dödsögonblicket somär avgörande och därför behövs prästens närvaro på schavotten.Motsatt Steinbart ansåg Rasche det vara nyttigt för åskådaren att bevittna en segerviss död. Dennaupplevelse tjänar till uppväckelse, tacksamhet mot Gud och befästande i tron. Den präst somförsöker bringa fången till att vara »demiithiger und biisende» Renthe 1769 s 95 ff. Oemler 1775 s 79 ff. Oemler 1775 s 102 ff. Jfr Miller 1774 s 189 ff omatt överheten ska ge fången präst efter dennes önskan och konfession. 36 Oemler 1775 s 106. Rasche 1770 b s 60 f. Se t ex Rasche 1770 b s 6, 53 ff. Rasche 1770 b s 38, 66. »Das Geschäfte des Predigers besonders in Gefängnissen, setzt die Errettung der Seele des Siinders und deren Begnadigung bey Gott sich zumHauptZweck.» (s 66). Rasche 1770 b s 55 f. Rasche använde allmänt härda ord mot innehållet i Steinbart 1769. Det är bl a nya läror som leder till hedniska dåd, bespottelse, obibliskt tänkande, blasfemi, Rasche 1770b passimt ex s 11, 23, 25, 31, 58 f. ■*' Rasche 1770b s 30 ff, 58. »Da bleibt der Baum liegen, wie er fällt und nur die Todten sind seelig, die imHerrn sterben.» Rasche 1770b s 58. ■*2 Rasche 1770b s 7 f, se även s 17 f, 36, 67 f. 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=