109 straffens huvudsakliga syfte är att avskräcka, och att prästens närvaro lägger hinder i vägen för detta syfte. Prästens närvaro är inte heller nödvändig enligt den protestantiska kyrkan. Däremot ska prästen i god tid besöka och bereda brottslingen i fängelset.*’ Fredrik den store avsåg att förordningen skulle vara avskräckande särskilt för dem som mördat för att bli avrättade.’’ Redan i Allgemeines Landrecht 1794 förordnades dock att den som begått mord av detta motiv inte skulle avrättas utan inspärras på livstid, och regelbundet utsättas för offentliga kroppsstraff.’^ Det komatt bli vanligt att barnamörderskor inte följdes till avrättningsplatsen av präster.I Criminalordnung 1805 utsträcktes förbudet till alla kategorier av dödsdömda. Endast romerskt-katolska och ortodoxa präster fick fortsatt följa dödsfångar till avrättningsplatsen. I ett preussiskt edikt 1805 förbjöds Halsgericht’^ och dödsfångars särskilt fina kläder. Dessutomvidtogs flera andra åtgärder med ett gemensamt mål att isolera delinkventen, för att minska sympatiernaför denne, minska intresset för avrättningen och därigenom minska risken för oroligheter. En av åtgärderna var att genom snabb transport till avrättningsplatsen och snabb verkställighet där inte ge delinkventen tillfälle att tala till folket.’^ " Förordning nr 48 3/7 1769 NovumCorpus 1771 s 6179 ff. Rörande förordningens tillkomsthistoria, se Schmidt 1914 s 30 f och Hippel 1838 s 91 (ur brev till Johann George Scheffner 5/7 1769): »Dieser Streit ist durch ein Anschreiben von Hofe an alleJustiz-CollegiaveranlaEt, ob nicht die Abthuung schrecklich gemacht werden könnte, ohne den geistl. Trost zu rauben.» Zauper 1781 s 81 f påstår att ett fall med en soldat som begått sitt dråp för att vara säkrare på att komma till himlen var den direkta anledningen till förordningen. Denne hade sagt sig vara direkt påverkad av ett tal vid den senaste avrättningen, som så vackert skildrat denna väg till himlen. Domaren Ernst Ferdinand Klein föreslog ett systemför dödsstraffets kvalificerande, där tillåtelsen att bli följd av präst eller vän var en av variablerna, Klein 1803 s 16 f. Ussing 1789 s 762 påstår att det i Preussen förekomatt — i grova fall — dödsfångar vägrades besök av präster. Ett exempel på hur stort intresse den preussiska rättvisan vid 1700-talets mitt hade av dödsstraffens snabba verkställighet och avskräckande effekt återfinns i Frauenstädt 1903 s 279 f. >'J’ai interdit Les pretes pour Les Grand Crimes quand des hommes ne voulant pas se tuér eux meme crainte de Le Enfer tuent un enfant pour avoir Le tems de faire penitence, ou dans des Crimes affreux, pour empécher La perte des Deux Citoyens L’homicideSimple de Soy meme etant preferable a L’assasinat d’un autre, dont Le Coupable et encore puni de Mort; dans Les Mauvaisses actions ou il n’v a pas un atrossité outrée, le prete peut jouér Son rolle Comme a L’ordinaire, mais je me sais bien trouvé de L’avoir interdit dans ces Cas exsepté, parce que cela a fait plus d’Impretion que Les potensses et Les Roues», anteckning på Fredriks godkännande i 26/7 1769 Repositur 49 A 1 I HA GStAPK. Mannkopff 1838 s 541 §§831 f; jfr Beseke-Enekevort 1772. Schwarz 1935 s 117. Criminalordnung §545 Allgemeines Criminalrecht 1830s 197. Påfallande är hur debatten endast rörde sig inomprotestantiska kretsar. Ett undantag är en recension av Sturm 1784a, som var mycket positiv till skriften i stort, men somönskat att den utpekat katolska ceremonier som särskilt farliga. Allgemeine Bibliothek 1786 s 355 f. Halsgericht var en högtidlig ceremoni omedelbart innan avrättningen med dödsdomens formella avkunnande somhuvudmoment. Omdenna, se t ex Ausfiihrliche Beschreibung 1798. >7 Evans 1984 s 215 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=