108 påverkades väsentligt av de fall där brott, ofta mord, begicks med syftet att bli avrättad.^ I Sverige föranledde dessa KF 12/12 1741 och KBr 24/4 1754. Den förstnämnda försökte komma åt problemet genomatt angripa ståten omkring avrättningarna och särskilt den speciella klädedräkt dödsfångarna bar vid sin avrättning.^ Ett mindre framträdande motiv i Svea Hovrätts skrivelse, somlåg till grund för KF, var den prästerliga oron för att världsliga hänsyn lade hinder i vägen för beredelsen.^ Juridikprofessorn Matthias Calonius hävdade att KBr 24/4 1754 innebar att prästerlig närvaro vid avrättningen i dessa fall var förbjuden."^ Denna ståndpunkt finner inte stöd i KBr.i° 4.1.2. Tysk bakgrund Rörande prästens kontakter i allmänhet med dödsfångarna och i synnerhet prästernas närvaro på avrättningsplatsen förekomi Tyskland både lagstiftning och en livlig skriftväxling, ur vilken i det följande några positioner presenteras. Genomen preussisk förordningden 3/7 1769 förbjöds att protestantiskaförbrytare, somskulle avrättas för brott somhotat allmän säkerhet och för mord, åtföljdes av präst till avrättningsplatsen. Förordningen motiverades med att ^ Sc angående den svenska situationen fr a Jansson 1994, särskilt s 21 f; jfr Inger 1994 s 195, se även Liliequist u ä s 108 ff och Inger 1994 s 90 f ombekännelser för att bli avrättad. Angående Danmark och Tyskland finns inga särskilda undersökningar, men se t ex Ussing 1789 s 774, Nyholm 1858 s 35, Gehren 1793—94 s 297 f not (jfr Gehren 1798 s 72 not ”') och Steinbart 1769 s 15 ff. Rörande en liknande problematik i 1900-talets USA, se t ex Strafer 1983. ^ Kongl. Majas Förordninguä. Erik Alstrin hade tidigaresamma år i en riksdagsdebatt påpekat taran med »pomp» kring barnamörderskors avrättning, RD 1740-41 Pr s 113. Sven Ba:lter beskriver den förbjudna dräkten som »vita och svarta sorgekläder, utsirade med band och annan grannlåt», Ba:lter 1783 s 575; jfr Odhelius 1842 s 50 f. Henschen 1800 s 105 not a nämner en dödsdömd från tiden före förordningen som »var klädd som ett lik och hela släkten sorgklädde.» Vid en avrättning 1811 användes en särskilt för tillfället förfärdigad vit dräkt, Charpentier 1969 s 79. En (natt)mössa förekomäven somspeciell klädedräkt för den somskulle avrättas. Dess relation till de nämnda dräkten framgår inte av källorna, men mössan tycks ha förekommit oftare än dräkten efter förbudet. Odhelius 1842 s 22, 38, Roos 1865 s 40, 42, Troilius 1770 sill, Adlerbeth uå s 56. Ett senare exempel på hur viktigt det kunde vara för den dödsdömde att ha egna kläder i fängelse och vid avrättning finns i Sjöstrand 1953 s 42 ff. E.xempel från Tyskland och England på en speciell klädnad inför avrättningen återges i Diilmen 1984 s 222, Diilmen 1988 s 103, Evans 1984 s 199 f, Trinkler 1834 s 92, Rabus 1851 s 3, Radzinowicz 1948 s 168 ff, Linebaugh 1975a s 730 ff, Rawlings 1988 s 409 ff. Linebaugh har lyft fram vigselsymboliken i de vita kläderna och tolkat demsomevighetslängtan, men framför allt i ljuset av den tidigare seden att en dödsdömd kan benådas omnågon önskar denne till make/maka, Linebaugh 1975 a s 730 ff, Linebaugh 1975 b s 112 ff. (Linebaugh nämner endast fall med manliga dödsdömda, men även kvinnliga dödsdömda kunde önskas benådade på samma sätt, se t ex Hippel 1828 s 311 ff.) PhilipJohn Rawlings framhåller ytterligare några motiv; den svarta sorgdräkten, svepningen, bröllopsdräkten för att väsa vart ett olyckligt äktenskap lett, vita kläder somtecken på oskuldens eller botens färg, och, helt enkelt, fina kläder för att ge ett respektabelt intryck, Rawlings 1988 s 409 ff. * Svea Hovrätts skrivelse till KM:t 18/2 1741 i utslagshandlingar 12/12 1741 NJrA RA. S 204 coll 432. 77 HUB, s 960 coll 432. 80 HUB. Justitierevisionens registratur 24/4 1754 NJrARA, tryckt t ex ijusléen 1787 s 379 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=