103 fas utomför vissa brott under krigstid. Den anlade ett utvecklingsperspektiv, där dödsstraffet var en liten rest av ett tidigare straffsystem, och där frågan om dess avskaffande endast var en tidsfråga.'^'^'^ Straffens syfte ansågs kunna vara vedergällning eller prevention. Tillämpat på dödsstraffet som det i praktiken såg ut i Sverige ledde vedergällningstanken till »ett sönderstyckat och inkonsekvent förfarande» då dödsstraffet endast verkställdes i undantagsfall, på brottslingar som— även omdet inte var bevisbart — sannolikt stod förminskad tillräknelighet nära. Samtidigt kunde de gärningar för vilka avrättning verkställdes inte sägas så avvika från övriga svåra brott somdödsstraffet avvek från resten av straffsystemet. Ett på allmänprevention grundat ställningstagande för dödsstraffet avvisades, därför att brottsstatistiken inte gav någon grund för att någon märkbar skillnad mellan dödsstraffet och ett alternativ av typen livstids fängelse fanns. Utredningen menade inte heller att individualpreventionen krävde dödsstraffet, då dödsstraffet är förkastligt, så länge möjlighet till påverkan genom avskräckning eller förbättring ännu icke kan anses utesluten, och obehövligt, även då sådan möjlighet icke kan antagas.-^'*^ Förutomutredningsarbetet fanns dock en ivrig motionär, Carl Lindhagen, som 1919 och 1921 motionerade omdödsstraffets totala avskaffande utifrån principen om livets okränkbarhet för varje individ som grundval för samhällsordningen.I motionen 1921 skrev Lindhagen med anledning av händelserna i inbördeskrigens Ryssland och Finland: Blodet kväver den själ somutgjuter det och blodshämnden går oåterkalleligen i dess spår. Överallt ropar nu detta Abels blod ifrån jorden, ropar hotfullt och befallande mot den gamle Adam och hela hans organiserade banditväsende med kainsmärket på sin panna.-"*^ På ett kunnigt sätt anknöt Lindhagen till uttryck och teman ur bibel och förkunnelse, men vände dem i motsatt riktning gentemot den vanligen förekommande. Det är inte mot mördaren blodet ropar, utan mot soldaten, domaren och bödeln. Samhällets våld är lika fördömligt somden enskildes. Andra talares teologiska infallsvinklar låg närmare tidigare riksdagsdebatters. Hovrättsrådet Karl Ekman menade »att i dödsstraffet ligger en vedergällningsakt av djup innebörd.» Det var dock praktiska synpunkter som borde avgöra dödsstraffets öde — somsamhällets behov av nödvärn i en orolig tid.-"^^ Professorn Johan Bergman såg istället talionsprincipen och därmed dödsstraffet som Se t ex Betänkande och förslag 1920 s 30. Betänkande och förslag 1920 s 30 ff. RD 1919 mot FK 70, RD 1921 mot FK 187, Lindhagen hänvisar själv till Josef Popper som en inspirationskälla, se även RD 1919 mot FK 118. ^^7 RD 1921 mot FK 187:4. RD 1919 FK 1:12:33.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=