102 Otto Ahnfelt och kyrkoherden Oscar Bensow Alkuins argument, utifrån Hes 33:11, att människor inte har rätt att förkorta den beredelsetid Gud själv bestämt, stor betydelse.fannatt dödsstraffet endast är berättigat omdet är nödvändigt, somett samhällets nödvärn i yttersta nödfall. Ahnfelt menade att det kanske var tillräckligt att lagbestämmelsen stod kvar, även om straffet aldrig verkställdes. En debatt i dödsstraffsfrågan förekom i Stockholm stadsfullmäktige, när denna beslutade att inte utnyttja sin rätt till att utse representanter vid avrättningen av Alfred Ander 1910.2^^ Pastorsadjunkten Ernst Alarik Klefbeck menade att dödsstraffet är helt främmande för kristen tro. Särskilt pekade han på förkortningen av »nådatiden».-^® Kyrkoherden Samuel Andreas Fries menade däremot att kristendomen inte hade någon åsikt omvilka strafformer samhället skulle tillgripa, såvida straffen intevar grymma. Själv ansåg han dock långdragna rättegångar och livstidsstraff vara betydligt grymmare än dödsstraffet.-^^ 236 3.9. Dödsstraffets avskaffande i fredstid Inte sedan representationsreformen hade initiativet i frågan i så hög grad legat utanför riksdagen. Ett utredningsarbete hade tagit fart med Thyrén somutredare och en strafflagskommission som granskare och bearbetare.-^'*^ Då kommissionen, efter anmodan från KM:t, med anledningav en nådeansökan, enhälligt yttrat sig för dödsstraffets avskaffande och Thyrén inte avsåg uppta dödsstraffet i den nya strafflagstiftningen,^'^' kan det ifrågasättas ominte dödsstraffet under de sista åren före dess legala avskaffande redan var de facto avskaffat i Sverige. Det var också med anledning av två propositioner som dödsstraffet — förutomi krigsartiklarna — avskaffades i Sverige.^■'2 En grupp sakkunniga tillsattes 1919 för att bl a behandla frågor rörande dödsstraffets avskaffande.^''^ Utredningen diskuterade huruvida dödsstraffet överhuvudtaget skulle bibehållas eller ej, och stannade för att det borde avskaf- ■235 Ahnfelt 1906 s 151 f, 165, Bensow 1916-19 s 552 f. 356 Ahnfelt 1906 s 165 f, Bensow 1916—19 s 554 f. 357 Stockholms stadsfullmäktiges 1911 1:259. Jfr debatterna 1898 i Conseil Municipal de Paris som slutade i beslut omatt dödsstraffet borde avskaffas, omså inte skedde borde avrättningarna verkställas bakomfängelsemurarna och omej heller detta genomfördes borde de avrättningar som nu brukade ske i Paris flyttas från staden till någon plats vid fängelset i Fresnes-les-Rungis, Massoneau 1900 s 237 ff. Jfr även en uppgift om en begäran från motsvarande organ i Dresden 1850 om att offentliga avrättningar skulle upphöra. Journal de la societé de la morale chrétienne 1:5; 67 1851. Stockholms stadsfullmäktiges 1911 II: 838 f. 35^ Stockholms stadsfullmäktiges 1911 II:839ff. 3« Häthén 1990 s 241 ff. 3-»' RD 1919 1 LU5:4, FK 1:12:20, Thyrén 1910 s 96 ff, Thyrén 1916 s 5. 3-'3 RD 1921 prop 144 f, SFS 1921:288, 324. 3-'5 Betänkande och förslag 1920 s 3, Häthén 1990 s 243. 238
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=