100 En motion av godsägaren Adolf von Möller var mer framgångsrik. Riksdagen anhöll att KM:t skulle överväga införande av fallbila som metod för dödsstraffets verkställighet. Motiveringen var erfarenheten av misslyckade exekutioner och att dödsstraffet inte tycktes vara nära att avskaffas.GenomKF 29/6 1906 infördes halshuggning med fallbila.220 3.8. Tiderna förändras Vid riksdagen 1908 motionerade redaktören och predikanten Jakob Byström om dödsstraffets borttagande ur SL med hänvisning bl a till att Nya testamentet och Jesus inte påbjuder det och att det hindrar förbättring och upprättelse.-2i I debatten hävdade lantbrukaren Halvar Eriksson principen att endast den somgett livet får återta det, och Nyströmlyfte framsolidariteten med de djupast sjunkna och hur deras lidande enligt kristen troäven medför alla andras lidande.--- Byströms motion avslogs,och riksdagsbehandlingen av den kom att påverkas av en annan motion; borgmästaren Sixten Neiglicks, om obligatoriskt inhämtande av yttrande om sinnesbeskaffenheten hos den som av underrätt dömts till dödsstraff eller livstids straffarbete, vilken bifölls. Vid behandlingen av Neiglicks motion uttryckte biskop Gottfrid Billing sin tveksamhet inför en tendens som han såg i tiden och där antagandet av motionen skulle innebära att ta ett steg till i en olycklig riktning. Problemet var att brotten uppfattades som fysiska företeelser beroende på fysiska orsaker, och inte som andliga och moraliska företeelser för vilka individen bär personligt ansvar."^ I debatten om dödsstraffet rörde sig tillräknelighetsfrågan omkring Filip Nordlund och statens rätt att avrätta honom. Landshövdingen Johan Widén såg honomsomfullt tillräknelig, och som en sådan brottsling att samhällets väl krävde att det utnyttjade den nödvärnsrätt som kommer till uttryck i dödsstraffet.-^-^ Lindhagen betraktade istället Nordlund som en vansinnig som borde ha spärrats in istället för att avrättas. Avrättningen hade inget annat skäl för sig än hämndbegär. Vid riksdagarna 1909 och 1912 motionerade ett stort antal ledamöter i AK RD 1901 mot FK 6, Rskr 81. ^20 SFS 1906:58 s 14. RD 1908 mot AK 182:2. RD 1908 AK3:40:49, 54. ’^3 RD 1908 FK2:33:28, AK3:40:62 f. --•* RD 1908 mot AK 138, Rskr 56; jfr Modéer 1977h s 98 ff omärendet och dess fortsatta behandling. 2^5 RD 1908 FK2:31:45 ff. RD 1908 AK3:40:57 ff, 61 f, se även LU34:4. 2^7 RD 1908 AK3:40:60. 227
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=