97 Huru många gånger har det icke inträffat, och det inträffade, såsomnyss nämndes, med den sist i vårt land avrättade, att missdådaren gått till avrättsplatsen med ett lugn, en frimodighet och ett hopp, som lät kärleken trci, att det var en verklig välgärning, sombevisades honom, att han blev förflyttad ur detta livet. 194 Ekman menade att det tagit lång tid för nya testamentets anda att slå igenom i denna fråga och att ansvaret låg på teologin somspritt den falska läran att Gud kräver hämnd och vill se blod. Därför villefolket, enligt vad det lärt sigvara gudomlig rätt, kräva liv för liv.'^-^ Jesu egen åsikt omdödsstraffet fann Ekman i berättelsen i Joh 8 omäktenskapsbryterskan och orden: »den, som själv är utan skuld, han kaste första Häradshövdingen Daniel Restadii anmärkning, att ombibeln skulle uppfattas som en för alla tider giltig lag så borde man ta hänsyn till 1 Mos 9:6, Matt 26: 52, Rom 13:4 och Apg 25:11, besvarade Ekman med att de två först nämnda bibelställena inte var bud utan förutsägelser.För lektor Magnus Höjer var bibelställena endast exempel på talionsprincipen och inte tillämpningsbara i modern lagstiftningsdebatt. Restadius hävdade en med Boströmbesläktad syn angående döden och förbättringen: 196 Stenen.» 198 men det är mitt hopp och min säkra förvissning, att människans moraliska utveckling icke är inskränkt inom ramen av detta korta jordeliv. När människan dör, är det endast hennes kropp somdör, men hennes medvetna, fria personlighet består. 3.7. Episoden Nordlund Behandlingen av dödsstraffet vid 1901 års riksdag präglades av erfarenheterna från år 1900 då tre avrättningar genomförts, det största antalet under samma år sedan 1864. Att så många avrättades sågs som en reaktion föranledd av Filip Nordlunds brott på ångaren Prins Carl natten mellan den 16 och 17/5 1900. Han hade avsett att mördasamtliga ombordvarandesomen del i ett rån och därvid bl a begått femmord. Den 25/5 behandlades Lars Nilssons och Theodor Julius Sallroths nådeansökningar i konseljen och avslogs. Särskilt det förhållandet att Sallroths ansökan avslogs, trots att HDenhälligt tillstyrkt benådning p g a hans ungdom, har setts somett bevis för Nordlunds brotts exceptionella inflytande.-°° 194 RD 1893 AK4:43:64 f. RD 1893 AK4:43:55, 66. RD 1893 AK 4:43:56. 197 RD 1893 AK4:43: 57, 66. >98 RD 1893 AK4:43:64. >99 RD 1893 AK4:43:59. Angående de tre, se t ex Jakobsson 1987 s 52 ff, och Seth 1984 s 202 f och angående bedömningen av Nordlunds brotts betydelse, se även nedan och Quenscl 1973 s 24 f. Leandcr 1936 s 251 f menar att avslaget på Sallroths ansökan berodde på Nilssons och Nordlunds brott. 195 200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=