RB 53

96 LUgav i sitt utlåtande uttryck för en stor tvekan inför tanken på att avskaffa dödsstraffet. Visserligen uttalade det att tiden ännu inte var inne, men lade samtidigt tydligt beviskraven på dem somville avskaffa dödsstraffet. Dessa skulle bevisa att detta antingen var orättvist eller kunde ersättas av ett annat straff. LUsåg straffen, och fr a dödsstraffet, somsjälvförsvar, och dödsstraffet var endast avsett för »yttersta nödfall». Särskilt risken för att livstidsfångar strafflöst skulle kunna begå grova brott framhölls. Dessutommenade man att dödsstraffet kunde avskaffas först när sedernas utvecklingomöjliggjort sådana brott som belagts med dödsstraff.Läroverksadjunkten Peter Romberg hävdade att det enda oeftergivliga krav som kunde ställas på staten var skydd och trygghet. Detta kunde staten inte uppfylla, särskilt gentemot livstidsfångarna, utan dödsstraffet.Så blev statens berättigande beroende av dödsstraffet. LU kritiserades hårt av lektorn Nils Linder som menade att dess syn på strafflagstiftningen var boströmiansk, och att Olivecrona visat att en sådan ståndpunkt, om den konsekvent tillämpades, medförde en mycket grymmare straffrätt än den gällande.Han anförde för sin egen del risken för justitiemord somdet främsta argumentet mot dödsstraffet, och lektorn Sven Kardell gick ännu längre genom att betrakta varje avrättning som ett mord.'^° För Ekman visade farhågorna rörande livstidsfångarna snarare behovet av förbättringar inomfängelsesystemet.Wavrinsky, somsjälv närvarit vid Petterssons avrättning, anknöt till aktuella avrättningar och benådningar och ifrågasatte konsekvensen och rättvisan i systemet — ja, rent av möjligheten till konsekvens och rättvisa.'^- Ekman ledde genom sin motion in debatten på teologiska frågor. Ekmans grundtes var kristendomens betonande av kärleken och att endast Gud, som Herre över liv och död, får ta ett liv.'^^ Biskop Edvard Herman Rodhe ifrågasatte Ekmans utsaga om att dödsstraffet skulle vara otillåtet utifrån kristendomen. Dödsstraffet var tillåtet av kristendomen och frågan omdess avskaffande endast en praktisk fråga. Den senaste avrättningen i Sverige kunde inte anses kränka kärleken. 186 RD 1893 LU66:4 f, 7. RD 1893 LU66:5 ff; jfr angående den senast anförda tankegången Cramér, ovan 2.4, som dock gick längre. 188 RD 1893 AK4:43:60 ff. 189 RD 1893 bil till LU66: 1 f. RD 1893 bil till LU66:5, AK4:43:46, 67. 1*^1 RD 1893 AK4:43:54. 192 RD 1893 AK4:43:50; jfr Nya Dagligt Allehanda 18/3 1893. 193 RD 1893 mot AK 157:15, Ekman skrev bla »Den innersta livsnerven i nya testamentets lagstiftning är dessutomkärleken, somsöker den fallnes upprättelse, men icke den fallnes förpassande utomområdet för förbättring.» 187 190

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=