91 Vid samma tid utkom en skrift av Carl Johan Stolpe, där han hävdade att dödsstraffet, rätt använt, sparade blod då det var nödvändigt »för samhällets säkerhet och lagens välde».*'^^ Särskilt vände sig Stolpe mot livstidsstraffet som inte är förbättrande, utan snarare en skola i brott och laster, och omdet inte innebär tortyr inte skyddar mot fortsatt brottslighet. Dessutommenade han att ett verkligt livstidsstraff innebar en form av dödsstraff, och ifrågasatte om staten hade större rätt att så utkräva ett liv än genom en avrättning.'**^ Den borgerliga lagen hade inte heller större ansvar för dödsfångens omvändelse än att ge honomsamma förutsättningar för detta somutanför fängelset. En samling artiklar i Göteborgs Veckoblad under slutet av 1875 utgavs nästa år under titeln Några ord om dödsstraffet, betraktadt från kristlig, rättslig och historisk synpunktå^^ Kristendomens och bibelns syn på dödsstraffet är ett dominerade tema i skriften, vilket är naturligt då författaren räknar med att man bör »bedöma de mänskliga förhållandena i Guds ords ljus». En inre spänning i bibeln (1 Mos 9:6, Rom 13:4 och den mosaiska lagen gentemot Hes 33:11, Joh 8 mfl) utgör här ett problem, men den vill inte vara någon »lärobok i brottmålslagstiftning.»'^' Det vore vare sig rimligt eller rätt att i sin helhet tilllämpa den mosaiska lagen. Även att endast utvälja »liv för liv» skulle medföra liknande svårigheter. Att bygga straffrätten på den mosaiska lagen ses somatt, med vedergällningen som högsta rättsgrundsats, fasthålla vid en vredgad Gud sommåste blidkas genom grymma straff. Man har härvid otvivelaktigt dock icke ställt sig på kristlig, på nytestamentlig grund, ty Kristus lärer om en mot syndaren nådig Gud, vilkens hjärta brister av förbarmande, utan man har stannat vid den hedniska bild av Gud, vilken vi av naturen ha uti våra hjärtan. Möjligheten av en sekulariserad vedergällningstanke avvisas som okristlig blodshämnd.'^2 Straffets syfte blir istället förbättring och skydd och Rom 13:4 handlar främst om människans lydnad under överheten, men dessutom om att denna bär svärdet i skidan när lugna förhållanden råder - detta som tecken på nödvärnsrätten, somkan tillämpas t ex vid krig eller uppror.'^^ Den dödsdömde inför evigheten är en viktig fråga. Beredelsetiden leder antingen till tro och omvändelse eller inte. I det första fallet tjänar avrättningen inget syfte, i det andra »måste en kristen ovillkorligen fasa för att förkorta en Stolpe 1876 s 13 f. Stolpe 1876 s 9 ff. 149 Stolpe 1876 s 9. Det mesta av historiken hämtas trån Olivccrona, och även i övrigt är beroendet av honom tydligt. Se t ex Några ord 1876 s 10 ff, 29 f. UUB:s exemplar har för övrigt tillhört Olivecrona och bär författarens dedikation. Några ord 1876 s 8 f, 40. '5-2 Några ord 1876 s 17 ff. Några ord 1876 s 21 ff, 40. 148
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=