87 I vissa formuleringar skymtade en klassisk syn på dödsstraffet: »det oskyldiga blod, som genommördarens hand utgjutes, skall vila tungt på lagstiftarens samvete»,'*^ »den oskyldige, oberedde mördade, vars blod ropar hämnd», »blodskulden skulle falla på hela samhället». Mest betydande av de teologiska debattområdenavar dock dödsfångens omvändelse. Det djupgående och »kristliga» i en omvändelse inför avrättningen ifrågasattes.På detta svarade Eric Sparre att många fängelsepräster var övertygade om omvändelsernas äkthet, och att det i alla fall var större hopp om bättring för dödsfången än för fästningsfången.*’’ Lantbrukaren Carl Anders Larsson kombinerade evighets-, försonings- och beredelsemotiveni sin argumentering mot dödsstraffet, när han hävdade att om delinkventen inte var beredd, så innebar dödsstraffet att staten skickade denne till helvetet, och om han var beredd, så var döden inget straff utan en välgärning, ett sätt att nå saligheten.*’’ Kring 1868 års riksdags behandling av dödsstraffet var debatten utanför riksdagen livlig.*23 Vi har tidigare nämnt Craniérs Om dödsstraffetEn annan småskriftsdebattör var juristen Carl Axel Soldan Ridderstad, som avvisade dödsstraffet huvudsakligen utifrån att det inte var rättvist — både i betydelsen att det inte var möjligt att tillämpa rättvist och att det gick utanför samhällets befogenheter. Samhället har inte rätt att i straffet gå utanför sig självt, vilket vore fallet vid dödsstraff: endast Gud råder över liv och död.*23 Leonard Alm lade ett evighetsperspektiv till grund för sin ståndpunkt. Livet på jorden är en förberedelse för evigheten. Den som genom lagstiftning eller dom dödar bär ett stort ansvar som han får svara för inför Gud. Ingen människa kan avgöra när en annans prövotid är slut. Då Kristus är förlåtande är det kristna samhället »både berättigat och pliktigt att förlåta den felande.» Dödsstraffet var dessutom inte särskilt avskräckande, då brottslingen inte räknade med att bli upptäckt, och den svenska folktron höll den avrättade för salig. Nils Lilja anlade istället ett utvecklingsoptimistiskt perspektiv, där dödsstraffet med rötter i forntid och hedendom hör till det som kommer »att utplånas av den stigande civilisationen.» Mest framträdande bland argumenten mot dödsstraffet var synen på samhället som en familj, där fadern har rätt att straffa för att förbättra men inte att döda sitt barn. Lilja vände sig med samma resone118 119 126 RD 1868 FK 1:443 (omdödsstraffet avskaffades). RD 1868 AK 1:408. RD 1868 AK 1:409 (följden av skonsamhet mot mördare). 120 RD 1868 LU4:5, FK 1:451. '21 RD 1868 FK 1:425, se även 1:421, AK 1:362, 371. 122 RD 1868 AK 1:369 f. 122 Seth 1984 s 101 ff har en fvllig skildring '2'» Se 2.4. 125 Ridderstad 1868. 126 Alm 1868. 117 debatten i press och småskrifter. avcn av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=