85 fet och borde vara ett exempel för de andra.^^ Tidningsutgivaren Carl Fredrik Ridderstad såg dödsstraffet ur ett socialt perspektiv, och dess avskaffande som en inledning till en allmän reformering av det svenska samhället — till gagn särskilt för arbetare, och därför ett alternativ till emigration och brottslighet.^^ Filosofiskt anstucken blev debatten omhuruvida sederna först ska förändras och lagarna anpassas till den nya situationen, eller omlagarna först ska ändras för att leda den sedliga utvecklingen.^^ De Geer hävdade den förstnämnda synen men vidgade den till att också omfatta praxis som en del av bilden, och förutsåg att dödsstraffet snart skulle sluta tillämpas därför att domstolarna inte längre utdömde det, men att det dock borde kvarstå i lagen om behov skulle uppstå.De Geers pragmatiska grundinställning visade sig också i hans position angående förhållandet mellan rättvisa och nödvändighet som motivering för dödsstraffet. Nödvändigheten upptar en stor del av de Geers yttranden, med argument från internationella erfarenheter, statistik och kausistik, samt folkuppfattningen.Dödsstraffets rättvisa bejakades av de Geer men snarast negativt: det är inte orättvist. Betecknande är att hans mest utförliga behandling av frågan består av citat av och hänvisningar till medgivande av dödsstraffets rättmätighet från dess motståndare.Von Kochs bedömning, att dödsstraffet nu försvarades utifrån nödvändigheten och inte rättmätigheten,^^’ passade väl in på de Geer. Hedlund framförde en straffteori, som han karakteriserade som en »moralisk världsordning» i analogi med naturlagarna, där brott naturligt följs av ett lidande varpå kommer ånger och omvändelse, och därefter förlåtelse, försoning och upprättelse. Därför avvisade han döden och även tidsbestämt fängelse som straff. Det går inte att på förhand bestämma när en sjuk tillfrisknar.’®^ Boströmianismens inflytande i debatten vid denna tid var sannolikt stort men är svårt att precisera. Argument av typen att individens liv får offras för att skydda samhället’®^ går tillbaka på en syn på samhället som en kropp, en individ, men omdetta visar på boströmianskt eller enbart allmänt idealistiskt inflytande går ej att avgöra. Boströmianernas motivering för dödsstraffet, utifrån deras lära att förnuftet förlorat herraväldet till sinnligheten i den brottslingsom begår brott somförtjänar dödsstraffet, angreps av Rosenberg som menade att konsekvensen av tanken var att även sinnessjuka skulle dödas - ja, det vore för dem en välgärning då - enligt teorin - i nästa, högre, livsformbalansen skulle ■^5 RD 1868 FK 1:436 f, AK l:386f, 402. RD 1868 AK 1:403. ‘'7 RD 1868 FK 1:61 f, 416, 443, AK 1:373. ■^8 RD 1868 AK 1:417 f. RD 1868 FK 1:60 ff, AK 1:341 ff. 100 RD 1868 FK 1:60, 417, AK 1:338 ff, 348 f. 101 RD 1868 FK 1:429 f, se även LU4:2; jfr dock FK 1:443. 102 RD 1868 AK 1:383 f. Koncept i kapsel 2:32 Sven Adolf Hedlunds arkiv GUB. Se tex RD 1868 LU4:9, FK 1:417. 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=