82 obotfärdig innebar att »bilan, som skilde huvudet från kroppen, skilde även, mänskligt att tala, själen från saligheten. Landssekreteraren Curry Treffenberg motionerade vid samma riksdag om att avrättningarna av humanitära skäl skulle verkställas med giljotin, och ansåg att den brukade metoden var en skam för civilisationen. Skådespelets vidriga intryck skulle minska om en maskin och inte en människa verkställde domen. LUmenade att en sådan bestämmelse kunde utfärdas på administrativ väg, varför motionen borde lämnas utan åtgärd. Detta blev också riksdagens beslut, men på riddarhuset segrade Treffenbergs motion. Dödsstraffets avskaffande aktualiserades vid 1867 års riksdag genom en motion av Bovin.Andra kammaren (AK) beslutade också för sin del omdödsstraffets borttagande ur SL, medan förslaget föll i Första kammaren (FK).^^ Bovins motion utgick från bondeståndets beslut vid riksdagarna 1862—63 och 1865—66. Dödsstraffets avskaffande vore att samordna lagstiftningen med tidsandan.För LU:s majoritet skulle dödsstraffet av sig själv bortfalla när den allmänna meningen inte längre krävde det, varför inga lagstiftningsåtgärder nu borde vidtas.Så blev vad tidsandan och den allmänna meningen sade ett väsentligt tema vid debatten i kamrarna - omdetta skulle följas, och omlagstiftning eller seder borde leda utvecklingen. Dödsstraffets nödvändighet definierades dockinteendast i relationtill den allmänna opinionen, utan också i en mer direkt mening. Bovin antog »att icke någon finnes, sompå fullt allvar vill försvara den mening, att dödsstraffet numera behöves, för att oskadliggöra en förbr^^tare».^- Flera talare hävdade dock dödsstraffets nödvändighet, särskilt för livstidsfångar sombegick mord.^^ Problemet dessa talare pekade på - hur ytterligare straffa den som redan förtjänar och kanske avtjänar lagens strängaste straff —löstes av förreJKNils von Kochgenom förslaget att via cellstraff gradera livstidsstraffet.^"^ Tillämpande samma princip ansåg bruksägaren Carl Fredrik Bergstedt att kvalifikationernas borttagande från dödsstraffet hade inneburit början till slutet för dödsstraffet, då ett ograderat straff inte var förenligt med »att straff och brott äro kommensurabla».^-^ ^5 RD 1865-66 Bg 11:737 f. RD 1865-66 mot RA 107, LU 26, RA 111:467 ff. Pr 111:83, Bg 11:753, Bo 111:204; jfr Scth 1984 s 84 f angående omständigheterna kring voteringen på riddarhuset. ^7 RD 1867 mot AK220. RD 1867 AK3:591, FK 3:379 f. Med endast en rösts ö\'ervikt avgjordes frågan i FK, varför frånvaron av många ledamöter samt omständigheterna kring att en närvarande ledamot somyttrat sig mot dödsstraffet inte avlade sin röst väckte debatt. Seth 1984 s 95 ff. RD 1867 mot AK220. 70 RD 1867 LU53s2. 71 Se t ex RD 1867 FK 3:363 ff, 376, 378, AK3:574, 578. 72 RD 1867 LU53 s 3. 73 RD 1867 FK 3:336, 373 ff, AK3:580, 586 f. 7-* RD 1867 FK 3:377. 73 RD 1867 FK3:368.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=