lans&M0cce[ sminiiaM)t s'i/iffiSjiG.isKiåw jim-iiM,auL, »»-låTi, w ■'4 M EÄ.TJTsras^iiwsjGffli:praMO'jnsis: IMl
\ \ f ! t f é V \ I r V \ \ > / ! u \ t 1 \ f I ' 'V I I '>s \ I ■' \ r ' » ; , /.r i I I \ I i yf I I I \ f \ • I I • / N J \ : V \ >, I -I \ I it i ' 1 I \ r ! .A ’ \ ! } \ I i*’ < I / I \ / I i 1 ♦ i I t I I t I I ! ! I \ \ / - I I H. ; \ ; \ ii. f I / . I J ! N I ■r I '1 ■'/ ; '.J ' \ i i- \ \ / I \ f I 1 •X ■ ‘ f l / » ^ >: ‘ / I \ \ \ ■* i \ \ K \ \ * . V 1 , V f I . > \ J • 1 \ I ) I \ c \ \ \ V / 1 \ V : \ t J ! I ; I i. \ ! ' r \ T \ i 11 I •i / } t \ 1 : 1 \ : t \ X I, \ \ ) > 1 f ,; \ I \ ■ \ t 1 l' ‘ / I I I I : I, : ’ I > \ I I / I / ) \ i--' I I : I I \ ' \ r • : . / I i / / 1 r \ I [ / t \ j \ / • i / I j 4 i I I 1 I t 1 \ 'V f X \ \ l > \ \ \ i I ( i ) I ' I \. \ I / 'i i ! \ / t 4 \ I V / V \ \ \ \ \ : )r. ; i 1 t". \ \ 'tU, V > i I ■ i 1 ; t \ «, / / { I \ t. / t \ t / \ \ J f ; I I ‘r I II \ ! ■ \ f. t' 1'^ ' I \ ' / X { ' I \ 'i-it ; , K. 1 •. \ i I- ! \i \ I / . \ I /' i 1 t • f ' \ \ i ; . \ I \ ! ! I \ -> ) I ■J I t I A ,1 \ ‘ r \' ( ' > 1 »'I > V \ \ ; J U \ ' t V ? > : v' I . ( t \ I /> I •* i. / \ \ / A I A \ i ^ I \ V i » •• 4 ‘ C \ •i / ; i ^ > \ i ' > . ! I ' / » r- 1 I I ITv' \ \ I f
Dödsstraffet, kyrkan och staten i Sverige från 1700-tal till 1900-tal av Martin Bergman, TK, Ld Akademisk avhandling som för avläggande av teologie doktorsexamen vid teologiska fakulteten vid universitetet i Lund kommer att offentligen försvaras å Samarkand, Akademiska föreningen, tisdagen den 28:e maj 1996, kl 10.15.
Document name DOCTORAL DISSERTATION Organizadrai LUNDUNIVERSITY Departement of Theology Allhelgona Kyrkogata 8 S-223 63 Lund Date issue May 1996 CODEN: ISRN LUREDN/REI^H—1996/1017—SE+273 Sponsoring (x-ganization Authot(s) Martin Bergman Title and subtitle Dödsstraffet, kyrkan och staten i Sverige från 1700-tal till 1900-tal Abstract This is a study of change in ecclesiastical praxis and theological argument concerning the death penalty and the condemned in Sweden, seen in an international perspective and as a part of general change in the society. The execution gave an example of both crime and revenge and of repentance and the possibility of a pious death. This example through secularisation came under attack from two sides. Enlightened thinkers and modem critics of capital punishment rejected execution as not serving any purpose. Froma moralising conception of Christianity with its roots in enlightenment, it was questioned whether the criminal could possibly be converted in such short periods of time allowed. The converted sinner was no longer an ideal. Gradually the condemned as a concrete person becomes a problem. Therefore he is dehumanised - seen not as a person, but as a symbol. The decline of the example can be described as three phases. In the first the dying of the condemned acts as an example, while in the next phase his visible death is the example. In the modemexecution-culture, death poses a problem; the abstract death is the example. In part one debate, legislation and the application of law is considered. In the period up to 1809 a central question was if it was possible to disregard what was understood as God's command: that a murderer shall die. Gradually debate and praxis changed, and fromthe 1860's abolishment was a serious possibility and executions were few. Every execution emphasised the question as to what had hindered a pardon in this particular case and also if execution was justified. Part two considers ecclesiastical action. The widespred critique of the priest’s role, especially at the site of execution, is described. The priest's position with obligations towards the state, the church and the condemned also was an origin of conflicts. One problematic situation was when a higher court (normally the Crown) was to decide what to do with a condemned in a state of ”obvious spiritual anguish”. Lastly the church's actions around the condemned and at the site of execution is studied. Key words Capital punishment, pastoral care, legislation, condemned sermon, last communion, execution, dehumanisation, S.D.R.K. Olivecrona, Gustaf III Classification systemand/or index terms (ifany) Supplementary bibliographical information ISBN 91-85190-53-5 ISSN and key tide nFi34-?716 Price Recipient's notes Number ofpages XII+261 Security classificati<Mi Distribution by (name and address) Nerenius & Santerus Förlag AB, Stockholm, Sweden L the undersigned, being the copyright owner ofthe abstract of the above-mentioned dissertation, hereby grant toall reference sources permission to publishand disseminatethe abstract ofthe above-menticxied dissertation. 1996-04-16 Signature Date 7“
I ■ - 'v i\; ' \ * >-*\' 'v \ i •1 i v"' ', ' . >» V V / .1' / 5.-^ ' /5 V \ /\I , . 'I/J' \;j-' ' \' / •' 1 » I . t i t f ' >, - ."4 , / .-7 V i \\ A i \ '/ / I ■ I ;■ »• \ t \ N '\i t I a ( <./ l« / V '. ' I . <; N,/' ly t \ / f . '■ 'ji . / U > • \ ’ ^ t • / Ay \ I I I - ' 's 4< X'- ' ’ - ‘ “N I / \ 4- ? ^'y^^ l\ / I \ ' <*■ l^V X ‘y a"/ >v \ ;Vv'-' • * ^ • , % '; ' ! I, •! -*• > I ■ y • V -•V \ \ \ \ • r t ✓ i. \v ^ V V.- f I '/' I » \ I I J \ - ' 1 ^ >is:. V ,1 t V I ' / i I w ^ 1 i '< -'r' • \ y > */ I* ' \ j' M \ ) V ■I l'- \ / I % . / / ' ,\y. ' i ✓ i I \a“ ’ > -« k 4 > S.: >•< \ t \ >" * \ I ■} ■ \ ' ♦ . » /? I \ ' i V I 1 » l> i '1, / , I \ ^t-l ' 'a. \ • /i ' I W ? %■ H,'" ' \y \ \ I I ■'X. \ ^ / V ■^' j: • * . . / r A • V \ \" */ * ' -'V v'' a/- -v . \ 'A ' •'v < -■; 'I \. /' I / • ^' ; \ / ' / \ vN / \ /> { t V - *4 v%» \ #1 é i \ r ) ' 'V\ '■ U ■ . I '. 'V'- Viv / / VN \ t 4 Å I •, } I .1 1. I t \ ■ A ! V.. i I^S, A ./ I •\ i '\ • I \ I i' vX I I ' - ; r K. '• " . I r\ ' ' // / v: ■ / \ -V /v ' r ■ , ' j' ^ i.‘ / • •r-. ■ -> ^ • X - j ^ '\ t . ’ \ ' A J / ' L » J '•V I \ I t: ■ .1 \''i M \ »\* f ' I ', ’’■‘''-V'' / liV-. ,v- • h /- 1 V V'» r 4 ' / \ \ V ' I \ I ) 1 / f'A '/ ’ V ' I » t ! ■< , ■ O !\, '' (<, V-‘ i / / ■^/ I N Z- \ ' 1 /I <■• 'UJ / .''l, \ ' ’ I I \ :' V <* ^ ■ 'tA tf J.\ ' / • ♦ r I V . ’/ '’i X n ' \ V J /\ ' A \ .T/.' ■ *■/ C-' ' -, I 1 r* /x' I V. J \ \ \ - N. I \ i V • N >./ ' i I n / * ^ I ' x' ' I \ I t \ / y-y ■ \'f I '* I I'- \ \ . I- I \ ' \' •y 1 \ V'- ' " V 4 V ( // ' I (•' ! ' V \ ■,‘l \ >■ • 1 • /v' ^1 ■•> 'i\,': I v'^ v -, \ ■ X t' I ' •' \ ^ t ■ }"- > ,v•^. - .' l/ '• >* I' . ' . y ' < V ' i'* <,!i. K’’' J’ » I /• ./ ' / ^'1' ' V A V' ^ I \ 'I A' .1 ' >< ; . ,,y / / V A >' V ' ' Ck i /■ I y ■/^ \ X > I i. V t "v'j-, 'i-- . 'I X * •I ( \ Xv \ '■y r' /' n, X: . t. / X n \ \ : . -\ '' 'I > **" \ . O V y %4 f ' / J X ^ 'v 4 V. . V ' I '.'Ik i ./ i *4 I t t. r , I ' ’ VN \ ■ • •' 1' n ■/• /■ X» \ V I - > (' Mn VI t i; : , i. *. i ^ 'v . yl ; \ i 'nx' \ f < . .' •" t' X 1 ' ■• x^. . \ / , I'A'; -i .>'^/-, ' \ C i * ^ I ' » I !a / > •! I I . - \ ( / /' V/k x, ,A y . I — ■ ( ' '"-X ^x /'. -y 7M I • \' < n X' *- \ i .V > 1 I XV X / < > 1' ■ / 4 /. \ ■h • ! 1 • I I t 7x \ * . -V • V 1^ 'x ^ 1 Y\ •i \ V x/ ' - ' ( I V \ f . / / \ •';i ^■x . I ^ \ » l'‘ V" 1 1 i’. ! \ I ■' > ' X f' « , » X ■' vk , ' .V X 4 — \ i ‘-)1 I ' : x‘ . / (.X "'-''XX/-; 'X ) ' ■ / 1 ' V' t ' 1 •'kVX \ i AI . 'x X' /. 7 I • * \ x . A \\ w I 4 -.N / ,7 I ' ( V t /‘ k \ y' I : ‘ - IN'. y ^ I .is ")X /•/ 1 \ ’ rs'‘ 11 ' I' - - a' - . s \ \: y\ xx. ' ,H\ 1 ✓ / ■ , L ! . ' .: 1/ • "x V ^ ■*-A' l. X I *s I 1 .1 « A i I \: I I \ „ |iy V i ; I </ y' ' A ^ / \ ' i t o , . vj, \ It' y.t r -\ r \ X 1 / J I \ \ /' ■ r ■ A I ' A, I * \ •< / / ' ' f I 1. 'X' I /* ^ / \V I n rri v \ \ f : I I • V' 1 ^ .U • \ I’ V \ ' \ 'i V • '/ , . \ V - « \ t X , * i '/ i \ ' t f VM ■i'f I Xi I )x 7 ^ I y'■ ■ ' :3 v‘;- ) k .. I. f.' \ . xi< ( ’ i V 1 . “Sx V r I yl '; X V :' ’ 'Y i r> V t i i I ✓ » A • ■''' , '"''/ -.t C'/' W' / *i 1 ' Xv.V ' y" ■• 0,^, - t >' ‘ V It • ' / V V> \ 4. ^ yi \ < i M t' '' V'f ^ / » ( > 1 >^4 .1 \x v7 \ //•’x I 4 ly , ';v \ > / f ■ —t 'k I 1 ! • \ I < • Re-' 'Vi; ■' / Xi v> I • / y: ' ' -r , V A A x'\. ' .' ' ' V 1 ,V / r \i'> *'x J< ■/ Vp / K X , k/\ : su, ' J* k' -v, r: ■''i i *' 1 . tx',.'Y' -r t' \ I \ A y 1 |\ v; \ I. k-/ \ ^ y^v '■^4* • CX • : • ' ^-v! '• '/ 7 V x' / / \ V y„r \ > \ *« \ " N I- V ' , YAXy. r!/_ ? '■ ... * * \ y w i ii I . ii' i / .1' . ,f K I $ '\ ; f 1 K ' ! 7 >4 ^^^ I I \ ‘ I ' I \ I , I- I i y X .■-V ' xV V '»i V, } I / * \ ' 4 ■> •V f 4''. I ‘ 4 .• 4 I I I I*- (V I v'x ' A > . - X i V' I' I* ' i / 'I. if / 1 I y\ V / \ I . / I ) ^ ' V \ ' .1 : I '■ Ä 'x I J X '« \ . r V . ’ >y k'Y \. I A'YY " v:'' Yx /' \ k'x, > V- I' / \ <v I. i y, . :■ V V -4 I / / / ■I '4 i ■ I A X \ \ / I M K- / ! 4 I 7 I l.v ( I I ■ •.. \ 1 / I » f \ '/o' \ I i I V ; -f. 'I 'y r» M ' I V i.' , .. •N *'7 > / v >s V* ' X. / . V . * t \^l #-/ 4 -'V ^ i 4 • 1 / i 0. A. ''>• V V V 1' I I i r ! J I4'-'v / .v-j; •' (' A ^ X . / . I A X I I : < A . I IX f ■ />r i \ 4 (/ -■> . I x/'l y .1 \ '/ K ✓ s'r \ ■Å ■ ; \ // >77x: \^1 / M '' 7 'Y ,‘x I I V y* Y. I ‘ 7'. Vx' vf ■ \ A t ■, / \ \ n I X 4 . N . \-A •' V i 4 < \ .' > / ■ '« A* / ■ Vx/ \. ■' 4 i »\ VI » . V O - . ■& 4 I ' ’ V I I Jx o \ X . . '> ?•' -I < •' X X ■ i '?x !»./ / 4 > / V ■ > ^ -N y’ X ' V V- T Y > , > 4V ■ A- ' '7 7' A , 7 i r I, v' \ \" I l ’ \ f ■ 4 * 4 1’' I I s <)|4 i -v Xh I I r'h > 71 , V 1 ' 7 > '( '> , <y A r 1 I I J I A I / \ . N 4 fV r;A t f- Y( •I - y y \ V \ \ •s R' I ' \;h ' , >\? X ' " 1. •A f 7V '. \ ."x X' N t 'i 1/ 1 / 4 V X V> 4 7 \ /t '■■ ! I / \ ,7: I 'v' N / 7 I I \ , . X . / ■/r X. 7 ' V .■V .1 \ \ 1 /• / . I f -I . A,--:,. . R'l \ I YC X. y /‘\ X \ ’ / v» t X. «'. * I 4 . I f 4. i . r . t
' V'" : I 1 I > ./ \ ( * \ I \ A >. I 1' ' nr. \ / \ /f f t \ t M/ / s') . \ / ] Tv r ./ X ' ''''' -f \ V. ' ir^'v ''!-' ’ V' ' f r \.x \ ^ A t /I: v \ . i i • ik f \ > -f / / 'X \ ^ \ / •; f 1/ . MS;,, ' X n / ' V \\ \ A f V < t J \ '' '/' ' ■! x‘ /: V v' V \ \ \ </ \ f \ ' 1 I \ t I •-' \ •V X ',V / /. I ,/» \ ^ I f. \ \x /I" I ' ^ s ( X ' IM .11 ■ , " U ' . f s,,:, t- '• '' \ 'V xh' : I •/I 1 . \*' \ I »1"', ^ N Iv' i ' \ A \ \ 'i >. X \v \ ^ \ \ \ V; /' ' '• < X. / ■ ' A Si / I xy > I' M A ' ' >; ' V ,x \ i / M I X' \ X ' \ X k 'i Jt ' . '“X X » -. til } /\v X \ I / V t x^'y --'f ' \ f I ■t . > ■' c I.'' X I .1) /. ' ' * \y ^ /• x\ \x I I \ > \ ' x '-.")v, Ml ' \ -T , \ ft I u \ \ > / \',. r N ■ \ •"/ f, < 'v' *' / ' 2 r AX ■t r, ‘7 5' ‘- -1 \ / tS: f x' \ J K K- ' X A ' "K" I f ri I A. \ » ', Xf w ? .V f •X ■x ' t > N ¥ J ‘ I VS t X'X \ i > .1' J ^ V K y x' / «v \ 1 \ \ r I'x \ / A • ♦ \ ' \ » V / X \ X / \ .* X ' A *7 I ■.. I ' / U ■r T f '■ / ' I A —i N It V v'‘ V' • \ t /' / '■ AT I V l I J \ I \l» V A > t / X ^ '-t \ 1 f, \- K ' ,\ 7 7' V ! X \'r \ \ I . f / \ M, V 'r -4 xVx * , ll / i \ ‘AJ i ... xt s-' ( I, '•J \ :s / • \\ , \ XXX ' i'\ ' A. vA^'x' • ' M ' \ ' AV../ x’ , A '■s; 4# ' ; t I \ »f x) f *• ~1 f,.' / . i ; / I X x' f ' ■ * ✓ . ' t • N ✓r' ✓ V , 4; '/ ' '■ I A' V I t sft / i " ..A / ^N ' xt -- I i \ ^x f / I ' T' A) - " x' i > ''A' Ki ' V y x\ iS -V ; . ,! \ \ ' , I • A'lA /' \,x' ' A xA , '/. : X /\ \ ll \ <1 ' \ I / x" \ I ^ , X y \ ,1 \ \ \ -r / I / \ t \ z\ •A W \ A ' \ - •> /•> V. \ > \ I •\ . \ \ .! i / x^ xx I ix'-' >( f i \ % I » Ax. . •V x\ ' ; 4<-> " ''' X ' ' '^ I » I I ■ /^ ' A' ; r i xx i . I Am I ' V '>■ ' .1^ 'x '‘ J ‘ \ ■ tV \ ' /x y xl \ ' iX/ ' \ i' N X , \ I % ) f \ \A nj \ t -I i' ' If X ^ i\ i */X t / ? \ X I I i' / - K' a; t I ^ A I T t t \ . V /, / K.ni i \ x i J -V I ' AV > ) t •s. \ / ll '0. / i ■ I ') 1. ■t t I / . 'V s I ,x" t v* A. , / \ » X>* 'i >> ' I . 'N ' A'' / I , ' \ \ t I \ 1 . I \ I t ( \ t \ - \ \ 4 / \ I X i \ . 1 X ' ' »r • n/ V I I ^.v>' » \‘ V / '> \ > I / v' »• X '/,-» \ \ X .V Ax \ : J r." t \ t I s ' 1. » t ^ I / / ■ / ^ ' \ t ^ t l\ X. ' ' / I >. :a \ x'' V . t 1 I I f \ n ' > \ ' I / \: A \ / \ »J \ I J' A ‘^7'^ ' x^ M \ / i > / r w \ yv 11 I X V ,y ' . A' ’ A I I ; I ^ <rr ^ s I I ‘N / ' \ J * : AS’ \ / .X L \ A I* * . ’>x I ‘ s’x'V.i ;* t \ '" ' 'A' t ' > / lx '. . A ' I \ \ \ • ' >-V ’ A I \ I \ \ V . xx^VA '^i[ \ . ( •f • I /' } ,• \ / \ \ I I X ^ / 1 f , 1 ■ N t I A’ V X X \ ' . I \, \» . \ I f / ■ t V ' A V f , x;" S • .vf \ I J I ’ S' » \ I \ \ I \ I I - ,x M*: ’> '/ i' •. ) / ^ 'r . . - s' / 1 ~f V I ■xS r ”, / \ r'-' x t i ■//Ay ' y \ \ *i / - v> ,\ \ \\i / •x / i,' A .I—- V xX ' X ^ I- t ( \ \ \ \ V ' V i/ > S r '■ \ /■ I, / \ ./ X A" i \ i , I • /" / X X . /J -( \ 1 ! ' V N 'V. ^ I - /' \ ? XV '' 1 > /' \ ■ A I- !(/ /'A'' X M S' t ' 4 x‘ f mV ■ ^ \'i \ \ I i , \ i . i ^ V \ ( . 1 \ xS .1- I X .< . . . • vs> . y' \ V' / ' A N f i I ’ i X ) ) . ^ ( \n » s •x I / '/ ■ • I l \ \ I , / XN ' ' A ' x'' ','A V \ I s ) *' I ;c * f •V x"' s V' ' v y X AX' I 1 .1 1 ' / \ V S' / I » • i 1/ \ , ( J i ' I \ N I ', X y< ' ^ : L \ > I \ vf /> I t \ N A : X ;'V; ^^ X lx ‘ vs ' ^ ’:, V' ( > ll V i ■ I / >X I '/ '■ v7‘.‘' . I‘ '' ' A V ;i < ■ i /x. V' ' I / .A • Vx*^, , ' ^ \ \ 1 1 I '( lA M \ if ‘ '' 's \ \ K' ' ''x \ 1 ' \ ' ' , \ f ' I. I ( / % ' n .( I SS „ y ■ '\‘ yy •'I'l vvi I' / ; ) I K' s ' \ y < " ' I' v' i i: / / : - - |V \ 'V ' . V X '/ \ \ ' ''l r y I 4 \ '.X '' "Iv f o ,'\* N / /> 'V . ^ . > * y^x r ; \ N \ \ 'I ^ M'.' ■ A S - V ' ^ s V S f < I 'r I I 1 4 .V xx, f> i f ■X/ f \ < \ I 'M ' X •x ; \ t' /7 ; . k / : N i ss/v / ; ‘ / ' V x\ ' , '\ ■ ' -x 'V r^/s. I '' . t i ' 'x I vl rf • n ''^1 \ ( ly rv Ir V > V \ I y " r ' 'x \ X I I t . V X . I y ^ \x- : y- \ I V * . r '.'\f ' |> V I I I A'' '•■ / ■s. / 'i-. ’ / I -I / .' \ A / ^ y.y 11 * > ) 11 ■ ■- 4 / i -‘T \ .r-' , I /I . .. > 4 \ I X A { V I \ ^ -1 \ / ^ \ A r é \ \ ) A '■.Mi * s ■ -V „ 1 .• V - i } J \ i t / I" —/ 1^. f ■ v'v A ( / V ,x^^ si / •> -'x X ', ‘ I V \ X. /X -v ,'y •;■' x'x I / ■ r I \ 'X V I V ,x / I V •a' ' , S V ' _\ ) \ t* :k \ ' / I { /i f. $ 4 I ( i / I : A J i i i 4 . ; K * X I > » . \ ) \ -A, A ^ W , t ■ i ' |M,r t K ' ,V ' ,. y I .:i \ I < \ . > I’M » I ( n J 'y / \ f f ? ' / \ I s I \ .V '»X / N , I a'* 'x'-’x ^ I y' 'v .. V V \ : 'h # • / AI ^'-XX \ ‘ fx > , \ i \ N » y I y J / x‘i1. \ . \ V * X ) 2 S-r ' ^X I / I I ^ < ■/4 ■ .7 \ "'.I ' M ^ A"' ( a' ' V'-^^ fr M .'’ , \ s » I I \ s ‘ : I 4 ' .* )( V* f i » • I xC ^.. M,:» '': .' V I / \ \ > I X 4 ! \ V -X I / b '4 I i / / ^ xV ■< i At \ \ \ \ \ f '.'4.' •' .Vijf a I* i \“ t ' •-/ a'' .1 > 1 ■/ ^ \ s ' ^'x'' I s * I 1 ' ■, M X xM > K V 1 \ X '/^. 1 - \ 4. 4
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIENI • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FEMTIOTREDJE BANDET NERENIUS& SANTÉRUS FÖRLAGAB, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
! •i 1 t t i i «• k 7 1 p w '•*. r» * r-C ■Pg »■» * 1 •*< f •». .1 A' '-1 r- « » .. a / f 4 - * t J i t ) ! Jp > 'T \ *\ T' *
Martin Bergman Dödsstraffet, kyrkan och staten i Sverige från 1700-tal till 1900-tal LUND1996
ISBN 91-85190-53-5 ISSN 0534-2716 ©Martin Bergman och Institutet för rättshistorisk forskning Tryck: Bloms i Lund Tryckeri AB, Lund 1996 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Till Ingrid-Maria
•v i \ # i r V .* -j* r « T i ' •<ji V- r «' 4 >
Förord Jag vill och har all anledning att säga ett stort tack till många. Det som komplicerar ett i grunden roligt företag är blotta mängden av människor somvarit mig behjälpliga och, i någon mån, mitt eget dåliga minne. Detta förord borde likna telefonkatalogen i något mindre riktnummerområde. Att det inte gör det, utan att jag medvetet beslutat att nämna endast ett fåtal namn, minskar inte min tacksamhet mot alla demsompå mångfaldiga sätt hjälpt mig och vars tålamod jag på oräkneliga sätt satt på prov. Avhandlingen har inte tillkommit i ett tomt rum, utan i många goda miljöer. Jag kan bara säga: Tack! Den forskningsmiljö boken vuxit frami är främst forskarseminariet i kyrkohistoria i Lund. Det har vid ett dussin tillfällen diskuterat mina texter. Där har jag blivit avrådd och stärkt och tvingats skärpa tanken. Där har jag mött värdefull gemenskap också i nuet. Tre lärare knutna till detta seminariumhar jag särskild anledning att nämna. Aleksander Radier var den förste på universitetet jag nämnde denna forskningsidé för. Hans ofta upprepade fråga efter teologin i det teologins gränsland där jag brukar uppehålla mig har följt mig och får här ett svar. Ingmar Brohed har varit min huvudhandledare under de nästan åtta år jag hållit på. Hans handledarstil somjordnära inspiratör med lösa tyglar under ansvar har i mitt fall varit en god jordmån för en forskare i tillväxt. Anders Jarlert har sedan länge delat med sig av värdefulla synpunkter och tips och har lagt ned ett stort arbete även med allt det praktiska kring en doktorand i slutskedet. Vid ett tillfälle lade jag framett avhandlingsavsnitt vid forskarseminariet i etik. Det var ett fascinerande och mycket lärorikt seminarium, som bl a starkt påverkade min syn på vad jag egentligen höll på med. Även många andra på Theologicum har gett mig värdefull stimulans, svarat på märkliga frågor, hjälpt mig med olika språkproblem eller läst mina texter. Inte många sekunders promenad från Theologicum har Juridicum legat. Dit har jag vandrat, och fått många goda tips och synpunkter från forskarna i rättshistoria, somäven deltagit i seminarier på Theologicum. Kjell ÅModéer har även förmedlat kontakt med Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, i vars styrelse han ingår. Det har beslutat anta avhandlingen för tryckning i Rättshistoriskt bibliotek, något somjag är mycket glad över. Vid två tillfällen har högre seminariet i historia i Växjö varit vänliga nog att ta sig an avhandlingsavsnitt. Jag har också vid andra tillfällen kunnat delta i denna livaktiga och frejdiga miljö, där skratt och djupa teoretiska resonemang blandats till en givande brygd. Med stor osjälviskhet har många delat med sig t ex av egna källfynd och värde-
X fulla tips, läst och kommenterat min text och på andra sätt gett ovärderligt bistånd. Det har också varit en stor glädje att komma i kontakt med dem som sysslar med närbesläktade problem. Avhandlingsarbetet har medfört många resor, och det har varit skönt de gånger jag då kunnat övernatta hos vänner eller fått glädjen att bli en vän. Här vill jag främst nämna Pax Mariae i Vadstena. I denna oas har vid några tillfällen forskningen kunnat ingå ljuvlig symbios med vila, goda samtal och gudstjänstliv. Under besöken i Stockholm har jag haft förmånen att ta in på Kväkargården. En i dubbel mening lämplig bostad, som det återkommande varma mottagandet gjort trefaldigt lämplig. Genom förmedling från Pax Mariae fick jag möjligheten att under mina besök i Berlin bo hos systrarna i Herz-Jesu-Kloster. De tog emot en främling somsällan var där bokstavligen som en familjemedlem. På ’hemmabasen’. Lunds universitetsbibliotek, har jag fått snabb och ovärderlig hjälp med mycket mer än man kan begära. Jag har besökt många andra bibliotek och arkiv och mötts av stor hjälpsamhet. När viljan att hjälpa en besökare med oväntade önskemål eller oförutsedd tidsplanering kolliderat med rutiner och regler har besökaren nästan utan undantag getts företräde. Undersökningen hade svårligen kunnat genomföras utan ekonomiska bidrag. Under stora delar av 1990 var jag tjänstledigför studier, vilket beslutades av domkapitlet i Luleå och betalades av Vilhelmina församling. Teologiska fakulteten har såväl anställt mig somtilldelat mig anslag. Jag har dessutomåtnjutit anslag av Torsten Amundsons fond/Hierta-Retzius stipendiefond, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Jakob Letterstedts stipendiefond, Hans Emil Hanssons forskningsfond, Crafoordska stiftelsen, Helge Ax:sonJohnsons stiftelse och Fond för Theologie doktorspromotionen 1868. Sr M. Patricia O.Ss.S. är en kär vän somöversatt den engelska sammanfattningen, men somjag även vill nämna som en framstående representant för de många somhjälpt mig framåt med stilla undringar av typen: ’Är Du färdig snart?’ Mina föräldrar hör också till de undrande. De har varit med att forma mig till den somjag är i dag och så bidragit till detta arbete. Denna uppräkning av tacksamhetsskulder, påverkan och beroende kunde göras längre än avhandlingen i sig och i många hänseenden skulle den också kunnat blivit bättre omjag tagit hänsyn till alla goda råd och tips. Huvudorsakerna till att det inte alltid blivit så ligger bl a i behovet av att begränsa och min envishet. Med detta vill jag säga att ansvaret för avhandlingen helt är mitt. Ingrid-Maria, min hustru, har fått uppleva denna avhandling somen del av vårt gemensamma liv i många år. Under de sista månaderna har den varit väldigt påtaglig, då hon burit Sisyfos-bördan att förklara för mig hur min behandling av svenska språket kan drabba en läsare. Olyckligtvis för läsaren har jag inte alltid lyssnat till de goda råden. Henne tillägnar jag mitt arbete. Rottne i februari 1996 Martin Bergman
Innehållsförteckning Förord Innehållsförteckning Inledning Ämnesval och problem Avgränsning Tidigare forskning Källor och källvärdering Formella noteringar Del I. Debatt, strafflagstiftning och tillämpning 1. Upplysning, försoning och barnamord 1778-1809 1.1. Den straffrättsliga debatten utifrån Dei delitte e dellepenc 1.2. Det straffrättsliga reformarbetet och barnamordsfrågan fram till Gustaf III;s död 1.3. Kampen mot barnamordsplakatct efter Gustaf III:s död 1.4. Några systematiska anmärkningar till konflikten omkring straffrättsreformoch barnamord 1.5. Linjer 2. Rationella och bibliska skäl 1809-1864 2.1. Den internationella bakgrunden 2.2. Reaktion och försiktiga reformtankar 2.3. Dödsstraffen blir dödsstraffet 2.4. Förberedelsetid 2.5. Partiella reformer 2.6. Inför strafflagen 2.7. Några reflexioner 3. Avrätta eller avskaffa? 1865—1921 3.1. Olivccronas Om dödsstraffet, den teologiska reaktionen och boströmianismen 3.2. Avskaffa genom lagstiftning eller praxis, suspendera eller bibehålla dödsstraffet? 3.3. Vid tiden för Carl Otto Anderssons avrättning 3.4. Omkring Hjerts och Tektors avrättningar 3.5. Normalisering 3.6. Frikyrkligheten träder fram 3.7. Episoden Nordlund 3.8. Tiderna förändras 3.9. Dödsstraffets avskaffande i fredstid 3.10. Några linjer IX XI 1 4 6 10 13 15 15 19 30 33 39 40 41 44 48 54 60 65 71 73 74 81 89 89 93 95 97 100 102 104
XII Del II. Omkring beredelsen av dödsfångar 4. Lagstiftning, regelverk och debatt 4.1. Bakgrund 4.1.1. Svensk bakgrund 4.1.2. Tysk bakgrund 4.2. Utvecklingen framtill HB 1811 4.3. Från HB 1811 till talförbudet 4.4. Från allas ansvar till några fås arbete bakommurarna 4.5. Jämförelse och linjer 5. Problem kring myndigheternas förhållande till beredelsen och prästernas roll gentemot myndigheterna 5.1. Prästerna somämbetsmän och själasörjare 5.1.1. Vem var beredelseprästen? - Från församlingspräst till fängelsepräst 5.1.2. Beredelsen av dödsfångar som anledning till att inrätta fängelseprästtjänster 5.1.3. Vemvar beredelseprästen? -Särskilda faktorer 5.1.4. Själasörjarens maktposition och sanningsfrågan 5.1.5. Svenska kyrkan och frikyrkorna 5.2. Beredelsetidens längd och utsättande av avrättningsdatum 5.3. Problemet själavåda 5.3.1. Bakgrund 5.3.2. Själavåda i juridisk doktrin 5.3.3. Själavådai praxis 5.4. Några linjer 6. Kyrkligt handlande 6.1. I kyrkan 6.1.1. Fångpredikan 6.1.2. Dödsfångens sista nattvardsgång 6.1.3. Andra gudstjänster 6.2. På avrättningsplatsen 6.3. Två teman i förkunnelse och uppbyggelseskrifter 6.3.1. Gud och straffet 6.3.2. Den avrättades salighet 6.4. Kroppen 6.5. Utveckling och systematik Avslutande perspektiv Capital punishment, church and state in Sweden between the 1700’s and the 1900’s Förkortningar Källor och litteratur Otryckt material Tryckt material Index över personer 107 107 107 108 115 119 124 129 133 133 134 137 140 147 153 156 160 160 161 163 171 173 174 174 177 181 181 186 187 188 190 193 196 201 208 211 211 219 255
Inledning Ämnesval och problem ’En ren avrättning’ - i vår tids Sverige är den formuleringen ett uttryck för avsky inför ett brutalt mord. I en annan tid, för inte så länge sedan, skulle det kunnat betyda något helt annat: ett väl utfört arbete i samhällets tjänst. Statens och människornas inställning till dödsstraffet har förändrats - så också kyrkans. Arbetet med denna avhandling började i den insikten. Sedan Knut Olivecronas Om dödsstraffet har prästeståndet skildrats som den viktigaste motståndaren till de förändringar av Missgärningsbalken (MB) som Gustaf III föreslog vid riksdagen 1778-79.' Denna minst sagt förenklade beskrivning förs ännu vidare, t ex av ärkebiskop Gunnar Weman i ett remissvar från 1994: »När Gustaf III ville avskaffa dödsstraffet, var hans främsta motståndare prästerna, som hänvisade till Guds ord».^ Omdenna i medvetandet levande bild ställs mot Svenska kyrkan av i dag, där man t ex tar upp kollekter till Amnesty International, blir det tydligt att en genomgripande teologisk förändring skett. Detta är alltså en studie av förändring. En förutsättning i avhandlingen är att den förändring vi ser i kyrkligt handlande och teologiska och teologiskt motiverade uttalanden av diverse slag är en del av en allmän samhällelig förändring. Därför kan det grundläggande problemet i denna avhandling uttryckas: Hur avspeglades den förändrade synen på dödsstraffet och på de dödsdömda i kyrkligt handlande och teologisk argumentering? Kyrka och teologi ska inte uteslutande ses som en samhällsspegel, men kan, i dessa frågor, inte isoleras från samhället i övrigt, där de grundläggande trenderna bakom de segrande förändringarna emanerade och hade sin tyngdpunkt. Vore utgångspunkten den motsatta - en teologisk och kyrklig påverkan på samhället - skulle den i detta sammanhang behöva uttryckas som en underliggande, långsiktigt verkande kraft. Försök att påvisa teologiska orsaker till t ex konkreta straffrättsliga förändringar saknas inte. Christopher Adamson har i den viktiga uppsatsen Wrath and Redemption studerat teologisk utveckling och straff- och fångvårdspraxis i USA:s tidiga historia. Hans slutsats är att det tidiga 1800-talets förändringar i inställningen till straffen och i straffverkställighetens praktik möjliggjordes av en förändring i synen på arvsynd och synd, ' Olivecrona 1891 s 45. ^ Weman 1994 s 223.
2 där de somhävdade arvsyndsläran tappade inflytande.^ Harry Potters Hanging inJudgment företer stora likheter med föreliggande avhandling i problem, tidsperiod och sammanförande av debatt och kyrkligt handlande. En väsentlig skillnad är dock synen på kyrkans roll i processen. En viktig tes hos Potter är att »hanging was an institution which demanded, and even craved for religious sanction».När kyrkornas stöd, och särskilt biskoparnas i överhuset, drogs undanföll hängningen sominstitution i Storbritannien. Samtidigt menar Potter att kyrkan i denna fråga inte gick i spetsen för utan följde efter den allmänna opinionen, vilken i sin tur fördes i riktning mot avskaffandet av hängivna individer.5 Adamsons slutsats visar dock på ett problem med att hävda att orsakerna till denna typ av förändringar var teologiska. I många länder, däribland Sverige, med både sinsemellan och gentemot USAskilda konfessionella förutsättningar skedde liknande förändringar. Kan Adamsons förklaring utsträckas till andra länder eller samordnas med förklaringar som gäller annorstädes? Också Potters tes är svår att tillämpa på Sverige. De svenska kyrkoledarna framstår sompassiva, särskilt efter ståndsriksdagens avskaffande. Bibliska och teologiska argument blev sällsyntare, och deras tyngd i debatten minskade. Kyrka och religion kan knappast påstås ha haft en avgörande roll i frågan om dödsstraffets fortbestånd i Sverige. Dödsstraffet är den viktigaste styrande faktorn i denna undersökning. Utifrån dödsstraffet och dödsfångar studeras i första hand kyrka och teologi. Det av staten enligt gällande rätt vidtagna dödandet av en utpekad enskild människa kunde ta sig många former. Dödsstraffet i sig är oproblematiskt att definiera, men blotta avskärmandet av det från övriga straff, som något speciellt - vilket för övrigt även ligger i beteckningen ’dödsstraffet’ och inte ’dödsstraffen’ -och från det brott på vilket det innebär en reaktion, innebär ett oundvikligt ställningstagande. Ett dödsstraff som i sig uppmärksammas är ett ifrågasatt dödsstraff. Ett annat uttrycks- och tankesätt skulle implicera ett annat ställningstagande. Omöjligheten av en absolut objektivitet är i detta sammanhang ovanligt tydlig. Ett annat bland många problematiska ord som med tvekan används nedan är ’reform’, i vilket länge legat en positiv klang. Här används det omgenomgripande förändringar i lagstiftning och samhälle. Kyrkan somhär möter oss, t ex i omsorgen omdödsfångens eviga väl och avrättningens gudstjänstliknande ceremoniel, skiljer sig från den vi oftast möter i forskningen. Väckelserörelser, kyrkofurstar, fromhetsriktningar och ledande teologers tänkande finns med, men är inte huvudteman.^ ^ Adamson 1992, särskilt s 100. ^ Potter 1993 s vii. 5 Potter 1993 s 204 ff. ^ När bilden av människor och händelser starkt avviker från den bild av demsomvanligen presenteras är en del av förklaringen divergerande tolkningar. Men hela förklaringen ryms inte i tolkningar och de synvinklar som problemställningar ger. De källor vi väljer visar vissa fragment av verkligheten, och redan när vi väljer källor väljer vi att försöka förstå och skildra en del av männi-
3 Staten är vid denna tid i Sverige den makt i samhället som ger sig själv makten och erkänns ha makten att ta liv. Att de statliga organen även kände ett ansvar för dödsfångens salighet problematiserar bilden på ett intressant sätt. Ämnesvalet kan synas ovanligt, ja ’udda’, men tillhör en djup och bred fåra i den kyrkohistoriska forskningstraditionen. Relationerna mellan kyrkan, i alla dess former, och samhället, i alla dess former, är ett av kyrkohistorisk forsknings centrala studieobjekt. Antalet studier som berör angränsande områden har ökat. Ändå kvarstår att ämnet, liksom de synvinklar somhär läggs på vanligen rätts- och allmänhistoriskt behandlade händelser och företeelser, är ovanligt. Risken att fortsatt forskning på detta område kan låta vänta på sig är en motivering till min önskan att presentera en helhetsbild, somsträcker sig över en ganska lång tidsrymd. Av större betydelse har dock varit att helhetsbilden i sin utsträckning i tiden är av stor vikt, särskilt vid ett studiumav förändring. Strävan efter en helhetsbild visar sig också i strävan efter en samsyn mellan idéhistoriska aspekter, ofta knutna till lagstiftningsarbetet, och konkret kyrkligt handlande med och omkring den dödsdömde. På det sättet blir helhetsbilden förhoppningsvis rikare och mer nyanserad än om enbart debatt eller handling skulle behandlas, då annars dolda historiska samband framträder. Därför är denna samsyn en väsentlig ansatspunkt, som även framträder i avhandlingens disposition, där del I och II alltså är avsedda att belysa varandra. Samtidigt är det viktigt att se den ständigt närv^arande diskrepansen mellan, å ena sidan, teorierna och, å andra sidan, de konkreta händelser de försvarar eller kritiserar. En aspekt på utvecklingen är att diskrepansen successivt ökar. Del I utgår ifrån straffrättslig debatt, omfattande såväl konkreta problem somdjupare filosofiska och teologiska resonemang, lagstiftning och praxis och i centrum står den idéhistoriska utvecklingen. Idéernas genetiska ursprung ägnas förhållandevis liten uppmärksamhet. Deras betydelse för utvecklingen är istället avgörande, när de presenteras genomtydliga och inflytelserika tänkare i sin historiska kontext. Teologins samband med olika straffrättsliga skolor och lagstiftningscpoker framträder tydligt även i en helt idéhistoriskt anlagd och disponerad studie som Claus-Hinrich Feilckes Die Todesstrafe in der Geschichte der evangelisch - theologischen Ethik DeutschlandsJ Att framställningen disponerats utifrån och koncentrerats kring lagstiftning och riksdagsarbete är alltså utifrån teologins samband med rättsutvecklingen inte onaturligt. Också i del II behandlas hela spektrumet från idéer till konkret handlande omkring den enskilde, men här ligger tyngdpunkten på praxis och handling. Intresset riktas mot de faktiska händelserna, deras samtida explicita tolkning och deras inneboende symbolik. I de två senare aspekterna ligger även ett lösgörande från den konkreta händelsen - företeelsen istället för händelsen blir skors verklighet. Den mångfacetterade verkligheten motsvaras delvis av de mångfacetterade kållorna. Se t ex Nicassio 1990—91, särskilt s 415 f och 444 f omModena och Don Battista Araldi. ’’ Feilcke 1961, särskilt de senare avsnitten s 374 ff.
4 intressant. Hur ska denna problematik behandlas? Olika lösningar har valts i olika sammanhang. I avsnittet rörande själavåda i praxis i kapitel 5 har framställningen byggts upp av enskilda fall. Försök att identifiera generella företeelser skulle där till stora delar enbart bli konstruktioner, somskulle dölja de enskilda fallens variationsrikedom. I kapitel 6, där problematiken är akut, men där utifrån förekommande fasta handlingsmönster en stor mängd i källorna skildrade moment kan sammanföras till lätt identifierbaraföreteelser, har framställningen disponerats utifrån dessa, med iakttagande av deras förankring i konkreta händelser. Generellt sett har företeelserna fått vara en styrande faktor. Den viktigaste orsaken till detta val är att företeelser är av mer generell och abstrakt beskaffenhet, varför framställningen redan från början befinner sig på en sådan nivå. Avgränsning En naturlig startpunkt för del I är 1778—79 års riksdag, där för första gången i Sverige upplysningstidens strafflagstänkande skulle omsättas i lagstiftning. Avgränsningen kan även motiveras teologiskt utifrån Feilcke, som menar att motsättningen inom den teologiska etiken om dödsstraffet började med upplysningen och Beccarias angrepp på detta.* Kapitel 4 har också en naturlig ansatspunkt i förberedelsearbetet inför en ny kyrkohandbok under 1700-talets sista decennier. Utifrån de särskilt i kapitel 5 skildrade problemen skulle man även kunna tänka sig 1723 eller 1734 som inledningsår, men i praxis finns grund för att påstå att ett nytt läge inträder, inte bara i Sverige, vid mitten av 1700-talet. Trots att redan under 1600-talet en stor andel av morden var mord med syfte att bli avrättad^ var det först vid denna tid som ifrågasättandet av det religiösa exemplets välgörande verkan i flera länder ledde till lagstiftningsåtgärder. I Danmark förändrades de rättskipande myndigheternas praxis vid och strax efter mitten av 1700-talet. Dåupphörde remisserna i benådningssaker till teologiska fakulteten i Köpenhamn. Benådningar från dödsdomar blev betydligt vanligare, och hänvisningar till Guds lag. Guds vilja, straffet som en försoning med Gud och liknande uttalanden förekominte längre i lagstiftning och domar.i° Visserligen förekom en teologiskt motiverad åsiktsbildning om dödsstraffet även efter 1921,1* rnen jag finner det ändå lämpligt att sätta en punkt vid beslutet om dödsstraffets avskaffande i fredstid. Debatten blev därefter, i sin * Feilcke 1961 s 8; jfr Althaus 1955 s 10 f. Jansson 1994 s 24. Holmboe 1961 s 113 f, 138, 148, 167 ff. Att i Danmark teologisk fakultet och inte, Tyskland, juridisk var den mest tillfrågade berodde på att den juridiska fakulteten i Köpenhamn länge var av ringa betydelse, Thygesen 1968 s 23. " Se t ex omGöteborgs Stifts-Tidning Hörmander 1980 s 50. som 1
5 helhet, så pass marginell i den svenska samhällsdebatten att det tycks vara en lämplig slutpunkt. Rörande det kyrkliga handlandet bildar givetvis avrättningen av Alfred Ander 1910 en ovedersäglig slutpunkt. Att uttömmande undersöka hur själavården av dödsfångar såg ut kräver en omfattande undersökning sominte ryms inomföreliggande studies ramar. Det kan också på goda grunder ifrågasättas om en sådan undersökning egentligen hör till denna forskningsuppgift. En dödsfånge och själavården av denne kan med fördel ses somett specialfall av mötet med människan inför döden, med en problematik inte endast relaterad till den speciella situationen innan avrättningen, utan huvudsakligen till frågor kring människans utveckling, särskilt hennes trosutveckling, och metoder att påverka/hjälpa. Enbart beredelsen av dödsfångar i Sverige under den behandlade tidsperioden kan säkert bilda underlag till en avhandling i sig. Däremot hämtas på flera ställen material från den enskilda själavårdens situation för att belysa aspekter kring det kyrkliga handlandet. Den militära strafflagstiftningen och debatten omkring den behandlas inte. Med några undantag av särskilt intresse för speciella frågeställningar gäller detta också dess tillämpning. Paralleller kommer ofta att dras till förhållanden i andra länder. Orsaken är de likheter somfinns på detta område mellan dessa och Sverige. I vissa fall kan en påverkan klart påvisas, i andra fall noteras paralleller där ett direkt samband inte kan visas. Även skilda lösningar på samma problem redovisas i viss mån. En begränsning har dock gjorts till att huvudsakligen beröra företeelse och tankar med klar relevans för de svenska förhållandena, varför t ex de i och för sig mycket intressanta italienska förhållandena inte omnämns, då dessa skiljer sig starkt från de svenska, särskilt genomden centrala roll i ansvaret för dödsfångarnas själavård som spelades av till den katolska kyrkan knutna brödraskap.'- Erfarenheten visar att missförstånd och felaktigheter florerar mer än annars när utlandet skildras.Därför följs här principen att, i möjligaste mån, undvika att bygga på uppgifter somrör annat land än författarens eget eller det land somär ett huvudsakligt objekt för en studie. Då undersökningen avser svenska förhållanden används företrädesvis svenska översättningar av verk tillkomna i andra länder, med tanke på att den påverkan de haft i Sverige huvudsakligen varit genomöversättningarna. Se tex Paglia 1982, Romeo 1993, Parisini 1988, Mereu 1988 s 27 ff, Terpstra 1991, Prosper! 1982. Liknande brödraskap fanns även i Spanien, Calon 1957 s 24 f. Några exempel: Ussing 1789 s 771 uppger att förändringen av lagstiftningen i Hamburg (jfr 4.1.2) skedde 1783, Versuch 1778 s 121 påstår att i Danmark, liksomi Preussen, förbud rådde för präster att medfölja till avrättningsplatsen (jfr 4.5 och 4.1.2) och den i övrigt utmärkta Ulbricht 1990 s 243 påstår att dödsstraffet för barnamord i Sverige avskaffades 1778 (jfr 1.2).
6 Tidigare forskning Nedan presenteras, med början i den svenska forskningen, något av vad tidigare forskning behandlat och vilka perspektiv de tillfört denna studie. En viktig föregångare är Sven Kjöllerströms Guds och Sveriges lag under reformationstiden. Frågeställningarna i gränsområdet mellan teologi och juridik är delvis desamma under de båda undersökningsperioderna, såsom i vilken mån de bibliska straffbestämmelserna är giltiga och i vilken mån människor har rätt att genomlagstiftning eller nåd frångå dem.*"^ Kjöllerströms uttalade syfte är att söka innebörden av »Guds lag» »i teori och praxis».I övrigt har teologiska studier, där dödsstraffet eller närliggande frågor berörts, huvudsakligen varit av enbart idéhistorisk art.*^ Debatten och lagstiftningsarbetet som behandlas i kapitel 1—3 har tidigare undersökts av Erik Anners i Humanitet och rationalism och av Ivar Seth i Överheten och svärdet.Att Anners så grundligt skildrat och analyserat bakgrunden till och genomförandet av Gustaf III:s straffrättsreformer medför att denna boks kapitel 1 inte är avsett att upprepa det redan kända, utan att ta fram de händelser och debatter sombehövs för att lösa avhandlingens uppgift inom ramen för en rimligt sammanhållen framställning. Seths styrka är att lyfta fram debattens bredd, särskilt i dagspressen. En bok somborde ha många beröringspunkter med den här föreliggande är Anders Arners Kyrka och fångvårdi Sverige 1846—1946. Tyvärr är det inte så. Den behandlar till stora delar annat än det ämne titeln anger.'^ SvanteJakobsson har i Dödsfångars beredelse lyft framberedelsen av de sista sex i Sverige halshuggna.*^ Jakobssons verk är dock huvoidsakligen ett referat av frade prästerliga källorna omkring beredelsen, och saknar djupare teologisk analys. Själavården av dödsfångar studeras ofta som en del av historien kring en enstaka välkänd person, som t ex Jacob Johan Anckarström, Johann Friedrich Struensee och Enewold Brandt.2° Även mer systematiska studier av fängelsesjälavård och själavården av de dödsdömda förekommer dock.^' Straff och dödsstraff har varit objekt för mycken forskning från olika infallsvinklar. Litteraturv’etenskapligt har undersökningar förekommit, både om enskilda författares förbiilande till straffen och om litterära berättelser kring dödsstraffet.-- Avrättningensomdrama har genomårtusenden fascinerat människorna. Under senare år har denna fascination också tagits upp av forsk- '■* Se t ex Kjöllerström 1957 s 36 ff, 46 ff, 92 ff. Kjöllerström 1957 s 3. Se tex Feilcke 1961, Althaus 1955. Anners 1965, Seth 1984. >8 Arner 1963. Jakobsson 1987. Sidenvall 1987, Kornerup 1933-35 och Kornerup 1951 s 334 ff. Se tex Oleschinski 1993. Se tex Collins 1962, Liisebrink 1983.
7 ningen, med jämförelser av avrättningen med en tragedi, en karneval, ett passions- eller martyriespel mm.^^ Från historisk och socialhistorisk utgångspunkt har brott, brottslingar och straffsystem under de senaste decennierna blivit mycket populära undersökningsobjekt, utifrån vilka även betydligt bredare samhällsstudier kan göras, somnär Peter Linebaugh i The London hanged med utgångspunkt i de avrättade skildrar 1700-talets London.Trenden innefattar även åtskilliga viktiga svenska verk.-^ Som orsak till straffsystemets förändring framhåller Pieter Spierenburg — knytande an till Norbert Elias teorier - i The spectacle of suffering nationalstaternas uppkomst och en ökad känslighet för lidande. Från 1770-talet medförde en ökad sensibilitet en fundamental förändringav attityden till de offentliga bestraffningarna i Nederländerna. Redan tidigare hade denna process, somfortgått under flera sekel, medfört t ex stympningsstraffens försvinnande, men först vid denna tid kom all offentlig straffverkställighet att bli besvärande. Okad mellanmänsklig identifiering medförde, oavsett den straffades identitet och brott, ängslan och motvilja hos en del åskådare. Övervakning och straff av Michel Foucault är en svepande, fascinerande och svåranvänd idéhistorisk studie av förändringar i straff- och samhällssystemet En av dess grundläggande förutsättningar är en övergång av straffets objekt från kroppen till själen.-^ Ett perspektiv somtydligt påverkat dennaavhandling är förståelsen av avrättningen som en konflikt mellan två parter, överhet och fånge.-^ Avrättningen som ett offer och som en händelse som kan och bör tolkas sakralt har i den senare forskningen särskilt lyfts framav Michel Bée.'^^^ Peter Noll menar att dödsstraffets minskade popularitet och slutliga avskaffande vici sidan av rationella skäl och övertygelser också kan förklaras »als eine fortschreitende Tabuierung des Tötens iiberhaupt». Därför föraktas bödlarna och människorna distanserar sig från dödandet, avrättningen. Intramurala avrättningar, tekniska hjälpmedel och verkställighet genomett kollektiv, som en exekutionspluton, är utslag av distanseringen. Tankar påminnande om Nolls har utvecklats av Robert Johnson i Death Work, A Study of the ModemExecution Process, somär av intresse som teoretisk bakgrund och infallsvinkel vid studiet av avrättningar. Johnson har undersökt procedurerna och människorna omkring några avrättningar i USA, med fokus på de personer somgenomför själva avrättningen, »the execution team».^' Se tcx Zcllc 1984, Laqucur 1989, F.ilvey 1991, Lofland 1976. Linebaugh 1991. Se tex Liliequist u a. Österberg och Lindström 1988, Sundin 1992 och Thunander 1993. Spierenburg 1984 s ix f, 77, 183 ft, 200 ff. Se tcx Foucault 1987 s 33. Se tex Foucault 1987 s 45, 52 ff, 59 ff. 29 Béc 1975 s 93 ff, Bée 1983 s 848 ff. 30 Noll 1980 s 67. 31 Johnson 1990 s 69 ff. Johnson har tidigare undersökt dödsfångarnas erfarenheter och situation i väntan på avrättning, Johnson 1981.
8 En av sina utgångspunkter tar Johnson i det han kallar avrättningens ’etikett’, sominnefattar det intryck somavrättningen ger och där målet innefattar t ex snabbhet, inga synliga känslouttryck och frånvaro av oförutsedda händelser eller avbrott.Den process som leder fram till avrättningen förbereder också fr a fången, men även övriga medverkande, för att spela sina roller i enlighet med etiketten. I tolkningen av skeendet är »dehumanization» ett centralt begrepp för Johnson. The typical prisoner is thoroughly defeated - in a word, dehumanized - by the time he commences his last walk. He is beyond resistance. On death row, the emphasis is on maintaining secure physical custody of the prisoner. Compliance is coerced when it is not forthcoming. By contrast, social control is the emphasis in the deathwatch. Shackles and cuffs are available here as they are on death row ..., but modern execution etiquette does not permit a bound prisoner to be taken to his death. The condemned prisoner must be under the social, not physical, control of his keepers; he must submit to the execution routine. The officials’ goal, and in the end perhaps the prisoner’s as well, is a smooth, orderly and ostentibly voluntary execution, one that looks humane and dignified and is not sullied in any way by obvious violence. Dehumaniseringen är en realitet somdrabbar både den somska avrättas och de som genomför avrättningen, men på olika sätt.^"^ Dehumaniseringen av dödsfången är en fortgående process under hela tiden han sitter fängslad och som stegras med närheten till avrättningen.Fångens liv är över innan han når fram till avrättningen. Döden är inte personlig, då han inte möter den som den person han var i livet.Han liknar ett objekt mer än en människa. In the end, condemned prisoners suppress whatever residual thoughts and feelings they may have, giving themselves over to the execution process. They go to their deaths one slow and controlled and methodical step at a time, numb to the awful violence that awaits them. In this, paradoxically, they may resemble their executioners, who also seek peace fromtroubling feelings in mindless, mechanical conformity to the modern execution drill.^^ Likheten mellan den somska dödas och den somdödar går enligt Johnson ända därhän att den som dödar också dehumaniseras. Dehumaniseringen är i detta fall av »situational and symbolic nature» och är nödvändig för den somberörs då den underlättar deras arbete.Genomövningar och arbetsindelning underJohnson 1990 s 72 f; jfr omavrättningens »etiquette» Eshelman och Riley 1962 s 15. Johnson 1990 s 84; jfr s 136. Johnson 1990 s 128. ^5 Johnson 1990 s 92 ff, 131 ff. Johnson 1990 s 107 f. Johnson 1990 s 94 ff. Johnson 1990 s 96. 3*^ Johnson 1990 s 136.
9 lättas synen på avrättningen somenbart teknik.‘♦o En bra avrättning är en snabb avrättning.**' De som arbetar med avrättningar, både administrativt och handgripligt, förbereder sig för avrättningen genom att fräscha upp minnet av den dömdes brott och samtala omdessa. Detta är en effektiv teknik för att hålla en känslomässig distans till den dömde. Brottet ersätter brottslingen.**2 Runt fången finns också andra än vakter. Vi kommer att koncentrera oss på präster. I den av Johnson skildrade miljön finns fångens advokat(er) och en »counselor».**^ Johnson menar att dessa, med eller utan vetskap eller avsikt, medverkar i den sociala kontrollen omkring fangen, somleder till att denne inordnar sig i det förväntade mönstret och t ex inte kämpar emot utan dör med värdighet. Motivet för deras handlande är dock att försöka hjälpa den dömde att hantera situationen på sina egna villkor. I detta sammanhang ser också Johnson de sista timmarnas samtal omtillvaron efter döden, vilka han visserligen accepterar då ingen förlåtelse väntar i denna tillvaro utan endast »a lonely, violent death», men som han samtidigt menar »furthers the prisoner’s decline towards death.»**•♦ Johnsons förståelse av avrättningsprocessen och dess ritual belyser de ofta förekommande uppgifterna omatt dödsfångarna själva varit de somlagt störst vikt vid ritualet.**-'’ Till vilken grad detta beror på självständig vilja eller egenintresse, och till vilken grad de dömda ska ses som av omgivning och förväntning kontrollerade objekt är en väsentlig fråga att bära med sig till varje skildring av dödsfånge och avrättning. Johnson studerar den moderna avrättningsprocessen och hans resultat kan därför inte direkt överföras till den tid som här behandlas, men de ger uppslag till intressanta infallsvinklar även vid studiumav ett historiskt material.**^ Även det till synes oproblematiska och normala i avrättningssituationen ifrågasätts. Johnson 1990 s 76. •" Johnson 1990 s 77 f; jfr den noggranna redovisningen av tidsåtgängen mellan bödelns inträde i dödscellen och luckans fall i Royal Commission 1953 s 250 f. Jfr även Lolland 1976 s 43. ■*- Johnson 1990 s 87, 98 f; jfr s 156 f om vissa opinionsbildares och domares uttalanden om mördare sommonster, galna hundar, icke-mänskliga mm. Jfr Dalman och Gunnc 1934 s 20. Johnson 1990 s 93. Johnson 1990 s 88 f, 93 f. Jfr Byron Eshelmans ifr.ågasättande av ommvndigheterna ser hans egen roll somfängelsepräst i processen somatt vara »a sedative for the condemned», Eshclman och Riley 1962 s 104. Se t ex Eshelman och Rilev 1962 s 15 f. Eör en prövning av Johnsons slutsatser mot ett historiskt material, se Bergman, Martin, Vem och vad såg de? En källkritisk studie omkring Lars Nilssons avrättning i Malmö 23/8 1900, otryckt uppsats i historia 1993 Lunds universitet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=