79 nius uppskattade Nehrmans arbeten högt och rekommenderade dem för sina elever,medan han i detaljfrågor kunde vara starkt kritisk mot dennes åsikter (se III 1.2. och 4.2.I Uppsala följde Johan Drissel i sina föreläsningar på 1810-talet troget Nehrmans arbeten.-'’-'’ I Lund rådde Johan Holmbergson ännu på 1820-talet sina elever att studera Nehrmans skrifter, och i såväl Uppsala som Lund var de standardarbeten för juris studeranden.Ännu år 1889 betecknade Robert Montgomerv Nehrmans »Jurisprudentia civilis» som »ett verk som, oaktadt dess ålderdomliga pregel och lagstiftningens förändring, ännu i vår tid ... intager en plats i handbokslitteraturen och kan med nytta rådfrågas ej blott för rättshistoriska spörsmål».Palmgren konstaterade i sitt föredrag till 200årsminnet av Nehrmans död år 1969, att denne fortfarande var aktuell såväl sompedagog somrättsvetenskapsman.^^ Även omdenna åsikt var betingad av tillfället, torde den motsvara en rätt allmän åsikt omNehrman som en förnyare av den svenska rättsvetenskapen. Faksimilutgåvan år 1979 av Nehrmans civilrätt med anmärkningarna från år 1746 är också ett exempel på ett ännu levande intresse för Nehrman. Det epitet Landsberg gett Ludovicis skrifter, »glatt, tibersichtlich, kurz und leicht verständlich geschrieben»,-'’*^ gäller i hög grad även Nehrmans arbeten, och redan detta kan förklara Nehrmans skrifters ihållande popularitet långt in på 1800-talet. En viktigare förklaring är, att Nehrman har betraktats som en förnyare av rättsvetenskapen, inledaren av en ny epok. Enligt Palmgren var Nehrman progressiv i sin samhällsuppfattning.Också framhållandet av att Nehrman drog »ett brett streck över den gamla tysk-romerska rättsteorien», av Halleupplysningens inflytande på Nehrman eller dennes beroende av tysk och holländsk naturrättsdoktrin i allmänhet'’' är ägnat att befästa bilden av en framstegsvänlig, kanske t.o.m. något radikal rättsvetenskapsman. Nehrman kan onekligen betecknas som en nydanare somlärare. Han var den förste att hålla föreläsningar i juridik på svenska och också den förste att publicera akademiska rättsvetenskapliga läroböcker på detta språk; dessutom syftade hans undervisning till att bibringa studenterna praktiska färdigheter i juridik. I dessa frågor var t.ex. ännu Calonius vid seklets slut betydligt konservativare, och Nehrmans kamp för svenskans bruk i den akademiska undervisPalmgren, SvJT 1969, s. 914. Se även Björne, Nordisehe, s. 144. ■‘’5 Palmgren, s. 58. Modéer, s. IXf. Montgomery, s. 235. 'Palmgren, SvJT 1969, s. 909 ff. Landsberg II1,1, s. 136. Palmgren, SvJT 1969, s. 915. Almquist, Minnesskrih, s. 116 och 1 18; Ilägerströrn, s. 571 f.; Josefson, s. 168 oeh 170; Jägerskiöld, s. \11>-, Anners, s. 134.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=