76 nungen och riket, brott, »hwilka någon föröfwar på sig sielf, eller på döda menniskior», brott mot andra människor i tre avdelningar (liv och hälsa; heder och ära; egendom) samt slutligen brott, »somföröfwas, wid menniskio-schlechtets förökelse». Dispositionen följer delvis indelningen i MB i 1734 års lag, men visar en strävan till en mera systematisk indelning av de olika brotten. Nehrmans framställning av straffprocessrätten är den kortaste av de systematiska arbetena, och författaren betraktade den själv som ett ursprungligen inte planerat tillägg till civilprocessen. Därför behandlade Nehrman vissa till straffprocessen hörande frågor redan i civilprocessrättsläroboken.^'^ Straffprocessen saknar också framställningar av olika domstolar, rättens personer osv. Nehrman uppgav i förordet till kommentaren till GB, att han hade för avsikt att »upteckna och låta trycka» sina föreläsningar över alla balkar i 1734 års lag. Denna plan avstannade dock efter behandlingen av de två första balkarna, och det ovan citerade uttrycket tyder också på att Nehrman inte hade färdiga manuskript att publicera. Nehrmans kommentarer har inte beaktats i samma mån somhans systematiska arbeten, men också kommentarerna är gedigna arbeten, somtrots framställningsformen innehåller längre teoretiska utläggningar. Förordet till GB-kommentaren är ovanligt långt och innehåller både en kort, mot den katolska kyrkan ytterst kritisk historik över den svenska äktenskapsrätten och en förteckning över den viktigaste nva tvska litteraturen på området. Nehrman betecknar Carpzov somredan något föråldrad, medan han med vissa reservationer rekommenderar I. H. Böhmers c^ch Thomasius’ skrifter. Den sistnämnde hade »uptäckt mycken sanning i Achtenskaps mål; men hans fria skrifsätt anstår ei allom, ei heller kunna hans meningar altid nyttias, wid Giftermåls Balkens förklaring». Även förordet till ABbestår till största delen av en arvsrättshistorik, präglad av angrepp på påvekyrkan och förnekanden av den romerska rättens betvdelse i svensk rätt. I straffrätten talade Nehrman om sina föreläsningar i JurisprHdentia Piiblica, Oeconomica »och dess åtskilliga delar» och ställde i utsikt en utgivning av åtminstone en del av dessa föreläsningar, även omhan betvivlade, att hans krafter och tid skulle räcka till.'^^ Nehrman levde ännu i tio år efter publiceringen av »Processus Criminalis», med detta förblev hans sista tryckta arbete. Nehrmans föreläsningsmanuskript och åhöraranteckningar har dock bevarats, och dessa, i synnerhet hans arbete i statsrätt, ius publicum, har använts av den rättshistoriska forskningen ända fram till vår tid.'*' Ännu i slutet av 1700-talet planerade man att ge ut åtminstone vissa av föreläsningarna, men planerna förverkligades aldrig.'*- Ehrenstralc, Företal. 40 EJehrman, Jurisprudentia Criminalis, Företal. ■*' Se t.e.x. Lindberg, Praemia, passim. ■*- Palmgren, 50 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=