71 kommentarer förutomstadgar och förordningar även »Praxis Forensis». Liksom i den första utgåvan betonade han, att kommentaren var ett privat arbeted Lagen är mycket ojämnt kommenterad i Abrahamssons arbete. Kommentaren inleds av konungabalken, som får utgöra en inramning till en ingående framställning av frihetstidens författnings- och förvaltningsrätt. Texten till Upplandslagens kyrkobalk finns med, men är okommenterad, därför att den ersatts med 1686 års kyrkolag.Liksom i den tidigare upplagan är bilagans stadganden utan kommentarer. Flänvisningar till juridisk litteratur saknas helt, medan det kan nämnas, att författaren någon gång hänvisar till grannrikets lagstiftning (den norska kyrkoordinansen 1607; Ribe ordinantia 1542 och Store recess 1643).^’ Snorres norska krönika nämns ett par gånger.^ Abrahamssons styrka låg i en utmärkt kännedom om lagstiftningen och rättspraxis, medan hans egna kommentarer och tolkningsförslag inte fick så stor betvdelse. Man har dock ansett, att även Abrahamssons framställning delvis präglas av ett romerskrättsligt inflytande.® Abrahamsson nämnde i sin kommentar till stadslagen, att han egentligen tänkt lämna denna åt någon annan, men han hade slutligen beslutat sig för att själv skriva den, då han inte visste, omnågon överhuvudtaget var villig att skriva en sådan kommentar.*^ I landslagskommentarens andra upplaga meddelade han däremot kategoriskt, att han inte hade för avsikt att kommentera stadslagen. Detta gav borgmästaren i Söderhamn Israel Arnell (död 1733) anledning att år 1730 publicera sin »Swerikes Stadz-Lagh ... Nu åter å nyo med Anmärkningar uplagd» (Företahl och Gustav Adolfs stadfästelse-i-827 s. samt Orda Register; 4:o). Då Arnells bok komut, var den nya kodifikationens ikraftträdande närmast en tidsfråga, men författaren försvarade sin kommentars nyttighet med att den nya lagboken inte skulle innehålla privilegier, »Politie och Oeconomiemåhl» eller »speciele Casus» och att allt detta kunde bäst sammanställas i ett privat arbete.’' Arnells kommentar är uppbyggd på samma sätt somförebilden. Enligt Almquist når arbetet inte upp till Abrahamssons nivå, och han anser, att Arnell torde ha saknat universitetsutbildning i juridik.'2 I motsats till Abrahamssons kommentar innehåller Arnells arbete rätt talrika litteraturhänvisningar, även till verk på latin. Loccenius, Kloot, Rålamb och Stiernhöök är naturligtvis de Abrahamsson, Til L.isaren. ^ Abrahamsson, s. 850. Abrahamsson, s. 34. ^ Abrahamsson, s. 13 och 88. ** Hafström, s. 133. Abrahamsson, Stadsl.igcn, Til Läsaren. Abrahamsson, Til Läsaren. " /1r«e//, Företahl. Alrnquist, s. 29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=