69 2. Litteraturen i Sverige-Finland Den juridiska litteraturen i Sverige-Finland under det stora nordiska kriget består främst av ett fåtal dissertationer, och även disputationerna i juridik upphörde mot krigets slut (se 2.3.1.)- Trots att planerna på en ny kodifikation var långt framskridna, utkomännu ett par kommentarer till de medeltida lagarna. Petter Abrahamsson kommenterade såväl stads- som landslagen i ett år 1702 utkommet arbete. Verket fick år 1726 en ny upplaga, somdock endast behandlade landslagen, varefter Israel Arnell publicerade en kommentar till stadslagen år 1730 (2.1.1.). 1700-talets juridik inleds dock först av David Nehrman (2.1.2.), som ofta betraktats som århundradets främste jurist i Sverige-Finland. Nehrmans omfattande produktion av arbeten, som behandlar svensk rätt, inleddes av hans framställning av civilrätten, som kom ut ännu under landslagens tid (1729). Nehrman presiderade dessutom för en mängd dissertationer, som visserligen var skrivna av respondenterna, men somfrämst gav uttryck för preses’ tankar. Av övriga verk under seklets första hälft kan nämnas Christian Königs omfattande encyklopedi, som i ett par band behandlade även juridiska frågor (2.1.3.). På 1730- och 1740-talen utgavs också ett par rättshistoriska och statsrättsliga arbeten (2.1.4.). Utanför denna framställning lämnas Anders Berchs »Inledning til Almänna Hushålningen» (1747), som är en lärobok i främst nationalekonomi, ochJacob Akerhielms »Sweriges Rikes Lag, Stäld uti Alexandrinisk vers af en Lagen tilgifwen: I Åhr 1746» (1748), som hör till gruppen kuriosa. Den rättsvetenskapliga litteraturen på svenska under den senare delen av 1700-talet är så gott som i sin helhet författad av vetenskapligt intresserade praktiker. Läroböcker enligt Institutiones-systemet är ett undantag (2.2.1.1.), medan man främst producerade exegetiska handböcker för domarkårens bruk (2.2.1.4.-5.). Beskattningssystemet, som baserade sig på jordskatter, resulterade i några kameralrättsliga arbeten (2.2.2). För undervisningen i naturrätt nöjde man sig genomhela århundradet i stort sett med översättningar av främst danska arbeten, och först den kantianska naturrätten fick en inhemsk uttolkare (2.2.3.). Även den övriga juridiska litteraturen är sparsam: några rättshistoriska arbeten (2.2.4.) och något enstaka försök i statsrätt (2.2.5.). Efter utfärdandet av förordningen omämbetsexamen år 1749 övergick universitetslärarna till att endast producera eller presidera för de ytliga dissertationer, vars försvar utgjorde ett sätt att avlägga examen (2.3.). Även det sena 1700-talets mest betydande rättsvetenskapsman, Matthias Calonius, publicerade själv endast dissertationer (2.3.7.), och efter förordningens utfärdande komde första läroböckernaför den akademiska undervisningen ut först under seklets sista decennium (2.2.1.2.). Mot slutet av 1700-talet publicerades de första korta monografierna på svenska. Av dessa kan nämnas Linds lagtolkningslära och Tengwalls avhandling ombl.a. fängelser (2.3.8.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=