68 Risken för konflikter minskade dock också därför, att rättsvetenskapsmännen med få undantag tycks ha varit övertygade anhängare av enväldet. Det vetenskapliga klimatet i Sverige-Finland under 1700-talet gynnade inte juridiken. De nyttiga naturvetenskaperna, nationalekonomin och i viss mån t.o.m. historieforskningen blomstrade under frihetstiden, men rättsvetenskapen förblev vid sidan av denna utveckling. Den år 1739 grundade Vetenskapsakademin godtog lika litet som de andra lärda sällskapen rättsvetenskapsmän som sina medlemmar, och juristernas försiktiga försök att betona sin vetenskaps nytta klingade för döva öron.'*^ Nyttoaspektens direkta inverkan på juridiken framträder närmast i Förordningen omämbetsexamina år 1749, som var föga välsignelsebringande för den rättsvetenskapliga forskningen. Den gustavianska tiden betydde förvdsso inte en ökande uppskattning för rättsvetenskapen, som på frihetstiden hade haft att kämpa med det allmänna nyttotänkandet. De nyttiga naturvetenskaperna fick nu ge rumför franskinspirerad vitterhet, seriös historisk forskning för äreminnet, och föraktet för den latinska lärdomen spred sig i de tongivande kretsar, somanfördes av Kellgrens »Stockholmsposten». »Där låg ett skimmer över Gustavs dagar» (Tegnér), men det skimret nådde inte fram till de ofta luggslitna landsortsprofessorer, som hade ansvaret för undervisningen och forskningen i juridik. Den gustavianska tidens ende betydande rättsvetenskapsmän är antigustavianen Matthias Calonius, som dock använde sig av »den opraktiska dissertationsformen» (Lindroth) för att på ett visserligen välsvarvat latin föra framsin autodidaktiska lärdom. Inte heller Calonius var någon förnyare av rättsvetenskapen, och han förhöll sig i allmänhet kallsinnigt till nya strömningar. I Danmark-Norge uppstod det på 1700-talet ingen allmän vetenskaplig blomstring som kunde jämföras med den egna på 1600-talet eller frihetstidens i Sverige-Finland. A andra sidan kan man inte heller tala omdet vetenskapernas förfall, som även samtida var bekymrade över under den gustavianska tiden. De ekonomiska och förvaltningsmässiga reformer sominleddes under A. P. Bernstorffs ledning under 1780-talet måste indirekt ha haft ett positivt inflytande på vetenskaperna. Om man vill nämna vetenskapsmän som mot periodens slut når internationell ryktbarhet, kommer man i första hand att tänka på Anders Sandoe Orsteds bror, den berömde kemisten Hans Christian Orsted. Juridikens blomstring är ett faktum redan mot slutet av 1700-talet, även om man snarare imponeras av produktionens bredd än av dess djup. Man producerade främst läroböcker och annan nyttig bruksjuridik. Även den dansk-norska rättsvetenskapen är präglad av den nyktra saklighet, sommed undantag för den korta Struensee-eran är så kännetecknande för enväldets reformperioder under den senare delen av 1700-talet. Rahenius/A. Fr. von Knorrwg (1772), s. 2; Calonins, s. 22 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=