RB 52

66 sombelöning för politiska meriter. I genomsnitt var dock professorerna i juridikföga betydande, oftaav ekonomiska svårigheter plågade lärare, okända eller på sin höjd herostratiskt ryktbara för samtid och eftervärld. Även rangrullan visade ringa uppskattning för professorerna: dessa placerades i klass 36 (av 40) tillsammans med rådmän i Stockholmoch yngre kaptener. De danska rättsvetenskapsmännen hade däremot lätt att göra karriär i den juristdominerade meritokrati, somcentraladministrationenutgjorde trots klar adlig dominans i den politiska ledningen. Hoier, Stampe och 0rsted blev generalprokurorer, dvs. regeringens högsta juridiskarådgivare, Colbiornsen hojesteretsjustitiarius, Kofod Ancher medlemav Hojesteret och generalauditör och Norregaard likaså generalauditör och deputerad i Admiralitets- och Kommissariatskollegiet. Dons blev förste deputerad i Danske kancelli, dvs. regeringen, men han drogs med i Struensees fall och skickades till Norge. Professorsvärdigheten åkte fram och tillbakai rangförordningarna, men stabiliserades i klass V:8 (av nio huvudklasser) på 1740-talet. Till de högre undergrupperna i den femte klassen hörde t.ex. amtmännen (V:2) samt majorer, kaptener i flottan och hojesteretsassessorer (V:3). Juris doktorsvärdigheten medförde i sig själv sedan år 1736 upptagande i rangordningen (VIII: 1).'^ Ämbetsmän i rangordningens klasser III-IX fick åren 1679—1808 personligt adelskap, somomfattade barnen i första led. 1700-talet och början av 1800-talet var i Sverige-Finland en politiskt instabil tid. Det karolinska enväldets fall år 1719, oroligheterna i samband med hattarnas krig i början av 1740-talet, hovpartiets kuppförsök år 1756, Gustav III:s första statskupp år 1772 och den andra år 1789, mordet på kungen år 1792 med efterföljande förmyndarregering under Reuterholms ledning, gustavianernas återkomst till makten efter år 1796 och det gustavianska statsskickets slutliga fall år 1809 betydde radikala politiska förändringar eller försök till sådana med i genomsnitt drygt ett decenniums mellanrum. Det danska enväldet visade sig däremot vara tidens stabilaste och bäst fungerande statsskick i Europa. Trots formellt kungligt envälde låg makten i praktiken hos en ansvarskännade byråkrati, som åtminstone tidvis visade intresse för och förmåga till att utveckla samhället. Domstolarna var de facto oberoende, och enväldets raison d’etat låg i att trygga rättssäkerheten för medborgarna. Trots den upprörande avrättningen av Struensee och Brandt år 1772 visade systemet senare förmågan att genomföra ett maktskifte under civiliserade former (Ove Hoegh Guldbergs fall år 1784) och att slutligen avveckla sig själv på fredlig väg. Även då det gäller yttrandefriheten utfaller en jämförelse mellan SverigeFinland och Danmark-Norge inte obetingat till det förstnämnda rikets favör. Frihetstiden betydde inte någon frihet att yttra sig eller trycka vad man ville. Denunder det karolinska enväldet införda censuren fortsatte med ändrade förtecken. I synnerhet ville man förhindra varje kritik av det nya statsskicket, och Rothlieb, Carl Fr., Samling af Kongl. Författningar angående Rang, Stockholm 1823, s. 50. Königlich-Dänische Rangfolge 1784.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=