65 kollegium och den andra upplagan av Hedegaards »Trifolium juridicum», medan största delen av dennes skrifter utkompåJoh. Gotl. Rothes förlag. Till och med en så föga märklig författare som Kofod Trojel hittade en förläggare (universitetsbokhandlare Christ. G. Prost). I själva verket kan man knappt hitta arbeten, somunder senare delen av 1700-talet utgivits på författarens egen bekostnad.^ På 1780-talet hade självförlaget redan blivit suspekt och användes inte mera. Förläggarna övertog subskriptionsmetoden av författarna, och subskriptionsannonserna för juridiska verk förekommer rätt ofta i de lärda tidskrifterna.^ Förlagsvillkoren var dock ofta föga inkomstbringande för författarna, och det påstods, att Kofod Ancher hade varit tvungen att själv skjuta till medel för att få sin »Lov-Historie» tryckt.^ Trots detta saknas det inte material för den somletar efter främst ekonomiska orsaker till olikheterna i rättsvetenskapens utveckling i Sverige-Finland och i Danmark-Norge under den senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet. Då det gäller professorernas personliga villkor, måste man nöja sig med vissa allmänna iakttagelser. Det är svårt att jämföra lönerna i de båda nordiska rikena, men i forskningslitteraturen hittar man endast omnämnanden om de svensk-finska professorernas beträngda ekonomiska läge.'° Ackordsystemet i Sverige-Finland, vilket lät den förra innehavaren av tjänsten behålla hela lönen under sin livstid, var särskilt påfrestande för en nyutnämnd professor, sominte hade råd att lösa ut sin företrädare. I Danmark kunde man däremot påstå, att lärarna var så väl avlönade, »at man i deres Udvortes hverken sporer Uselhed eller Nedrighed»." De danska huvudstadsprofessorerna hade dessutom ofta även andra tjänster inom den högsta förvaltningen, vilket borde ha förbättrat deras inkomster. De svenska professorerna tycks också ha haft svårt att hävda sig socialt med sina danska kolleger redan på den grund, att de var bundna vid sina småstadsuniversitet långt från maktens centrum. Nehrman blev visserligen adlad och fick revisionssekreterares titel, men då han tidigare sökt revisionssekreterartjänsten, ansågs språnget uppåt för stort för en enkel juris professor. Calonius blev medlem av den gustavianska Högsta domstolen, men man bör komma ihåg, att domstolens status med avsikt hölls låg: medlemmmarna saknade rang och titel och utnämndes på viss tid, för att göra domstolen till ett fogligt organ för regeringens intressen. Anders Berch och Rabenius fick sina professurer ^ Av sådana kan nämnas den första upplagan av Brorsons kommentar till DL:s sjätte bok samt Svcinn Sölvasons isländska jus criminale, vilka saknar uppgift omförläggare. ^ Littcraturhistorie, s. 545. Annonser; se t.ex. KlE 1780, s. 751 f. (Gyldendal: Kongslew I) och KIE 1792, s. 367 f. (Gyldendal; Brorson, DL 5. Bog). Omförlagsvillkoren i allmänhet; se Litteraturhistorie, s. 547 f.: juridiska skrifter honorerades med 2-18 riksdaler per ark. OmKofod Ancher; se Gudenrath, SJLB 1 (1792), s. 15. Se t.ex. Almqmst, s. 34 och 209 ff. " KIE 1785, s. 772.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=