64 florissante periode); först Napoleonkrigen och kontinentalsystemet medförde en ekonomisk ruin, somslutligen år 1813 ledde till en penningreform, somliknade en statsbankrutt. Trots att ett direkt samband knappast kan påvisas, visar förlagsverksamheten i de båda rikena upp förändringar, somtycks följaden allmänna ekonomiska utvecklingen. I Sverige fanns det en rätt utvecklad förlagsverksamhet och bokmarknad redan under frihetstiden (Salvius, Gjörwell), men redan på 1770-talet klagade man över bokmarknadens sorgliga tillstånd och över att det var svårt att hitta förläggare efter Salvius’ bortgång. Ett problemi universitetsstäderna var därtill, att de akademiska boktryckarna nog tryckte dissertationer, men inte större arbeten.5 Juristerna tycks ha haft stora svårigheter att hitta förläggare för sina alster. Nehrman fick med tilltagande berömmelse en förläggare i den kände Gottfried Kiesewetter, somfrån och med 1740-talet publicerade hans verk. Senare blev klimatet kärvare, och då Rabenius utgav sin juridiska litteraturhistoria på Gjörwells förlag, var detta ett sällsynt undantag. Utgivningen av Linds lagtolkningslära tryggades enligt författarens egen uppgift ekonomiskt genom att han använde sig av den s.k. subskriptionsmetoden och på förhand genom tidningsannonser skaffade sig ett behövligt antal beställare. Dedikationen till kungen i Drangels »Lag-Samling» innehåller en lång lamentation över bristen på förlagoch författarens ekonomiska svårigheter. Nyströmgav tydligen ut sin kameralrättsliga »Beskrifning» på eget förlag, och översättarna av Norregaards naturrättslärobok måste också själva bekosta utgivningen av översättningen. Endast Tengwalls »Twistemålslagfarenheten» och hans tunna kommentar till giftermålsbalken i 1734 års lag fann en förläggare i professor Lundblads boktryckeri i Lund, men det förstnämnda arbetet innehåller även en »Förteckning på demsomPrenumererat eller Subskriberat å detta wärk». I Danmark rådde det däremot ingen brist på boktryckare och förläggare, åtminstone i Köpenhamn.^ Det berömda Gyldendals Forlag gav ut både Kofod Anchers »Anviisning», dennes och Stampes utlåtanden, Brorsons kommentar till DL samt Norregaards naturrätt och dennes system, och Hurtigkarl skrev sitt system på uppdrag av samma förlag. Den unge 0rsted fann en förläggare för sitt supplement till Norregaards systemi Andreas Seidelins bokhandel, som också bekostade utgivningen av tidskriften »Juridisk Arkiv». Även de andra tidigaste tidskrifterna hade en förläggare: »Astrasa» Joh. Frederik Schulz, som också gav ut Schlegels naturrätt, och »Juridisk Maanedstidende» Arntzen & Hartier. Frid. Christ. Pelt, »Boghandler paa Börsen» gav ut bl. a. Hesselbergs ^ Sc Lindroth III, s. 75 ff., IV, s. 25. Dc akademiska boktryckarna utgjorde också ett hinder för andra att etablera sig. Så fick den från Danmark till Lund inflyttade boktryckaren Berling år 1746 monopol på boktryckeri inom Skåne och Halland, och detta privilegium uppluckrades först på 1780-talet; se Weihull I, s. 284. ^ Ar 1794 fanns det i Danmark 27 boktryckerier, av vilka 19 låg i Köpenhamn, och år 1799 fanns det 21 boktryckerier, 43 bokbindare och 24 bokhandlare i Köpenhamn; främst de sistnämnda skötte omförlagsverksamheten. Sc Feldb^k, s. 242; Horstbeill, s. 106.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=