59 ningar till dansk rätt allt vanligare. Först i Borncmanns disputation »Dc hereditate peregrinorum» (om främlingars rätt till arv; 1669; opag., 30 +2 s.) får dansk rätt samma betydelse som utländska rättsordningar, även om hänvisningarna till dansk rätt är förhållandevis få jämfört med det massiva utnyttjandet av den europeiska doktrinen. Dissertationen är anmärkningsvärd också därför, att den behandlar norsk och isländsk rätt samt svensk rätt (Magnus Erikssons stadslag, Västgötalagen, Ostgötalagen och Upplandslagen).Även Hertzholms licentiatavhandling innehåller talrika hänvisningar till dansk och även till svensk rätt, bl.a. ett långt citat ur Jordabalken i Kristoffers landslag. Den danska rättens betydelse ökade mot seklets slut. Reitzers »De obligatione sontium ad subeundam poenam» (om brottslingars skyldighet att underkasta sig straff; 1693; 30+ I s.) torde vara den första dissertationen med hänvisningar till DL.^^ Dansk rätt fick dock en huvudroll först i Weghorsts dissertationer, som inledde 1700-talets s.k. differentiallitteratur: genomgående jämförelser mellan dansk och utländsk, främst romersk rätt. Efter »ComparatioJuris Danici et communis in causis matrimonialibus» (1693; 28 s.), i vilken Carpzov är den helt förhärskande källan och hänvisningarna till dansk rätt fåtaliga, publicerade Weghorst en serie omolikheterna mellan dansk och romersk rätt, »De differentiis juris Danici et Romani I—III (1701—1704; 18 s.; 22 +2 s. och 43 +2 s.). Den första dissertationen behandlade främst familje- och arvsrätt, den andra borgenärers förmånsrätt och den tredje straffrätt. Även »Dissertatio de Cautione Mutii Scxvolx» (1701; 7+2+ 1 s.) dryftade olikheterna mellan dansk och romersk rätt. Weghorst skrev också en dissertation om överensstämmelserna mellan dansk och romersk rätt, »De regulis, in qvibus Jus Danlcumcum Romano concordat, expositis ex titulo Digest. De Regulis Juris» (1702; 40 +2 s.), en jämförelse baserad på samma digesttitel (50.17.), somTheophilus i tiden hade givit ut. 37 Även naturrättens ökade inflytande mot slutet av 1600-talet syns i dissertationernas ämnesval. Den första naturrättsliga dissertationen, Reitzers »Positiones ex Jure Divino, sive Universali» (1694; 8 s.), är ett obetydligt fragment, vars text med små stilistiska förändringar senare ingick i den ovan nämnda långa dissertationen från år 1702. Reitzer hänvisade gärna till Grotius och Pufendorf, och också Thomasius, vars föreläsningar han hade följt i Halle 1690—1692, nämns i förordet. Weghorsts på riddarakademin ventilerade »Compendii juris natura: dissertatio prima» (1696; 16 + 4 s.) är inledningen till en naturrättsöversikt, somfinns bevarad i manuskript. Bornemann, tes IV, IX och XI. Hcrtzholrn, s. 121. Författaren hänvisar även i sin tidigare dissertation till dansk rätt; se Hcrtzholm, Diatribe, s. 118 och 138 ff. Reitzer, s. 5. Tamm, Retsvidenskaben, s. 73. Jargensen, s. 74.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=