58 ningslitteraturen betraktas det t.o.m. somen undantagsföreteelse, då en doktorand (Plum) själv skrivit sin dissertationpro gradu i början av 1600-talet, men från och med mitten av seklet blev det kutym, att promovenderna själva skrev sina arbeten.Den enda juris licentiat-avhandlingen, periodens längsta dissertation, Ivar Hertzholms »Parerga de servitute personali et reali, ex collatione danorumet variarumgentiumlegumcollecta» (1673; 229 -i-1 s.) är skriven av licentianden själv. Hertzholm hade redan tidigare skrivit en ovanligt lång (182 s.) dissertation »Diatribe in Exercitationem Paganini Gaudentii 1. C. De Lege, qua: Foeminas a successione repellit» (1663). Dissertationernavar till en början i enlighet med statuterna en samling teser, som skulle utgöra grundlag för disputationen, men började under senare delen av 1600-talet alltmera motsvara avhandlingar. Liksom i Sverige blev dissertationerna längre med tiden, utan att dock i allmänhet få samma omfattning somi grannriket, kanske beroende på att Köpenhamns universitet bekostade trvckningen av högst tre tryckark per dissertation.Debevarade dissertationerna för Metzner har en medellängd på 15 textsidor, den längsta enskilda av en professor skrivna dissertationen (Reitzers »Positionumex jure Divino universali partis prima: caput primum, seu de iis, qva: universo in jure pra:cognita esse debent, dissertatio», 1702) har en längd på 58 sidor. Också i Köpenhamn började man använda dissertationsformen för att publicera längre arbeten och läromaterial. Dessa dissertationer lämpade sig inte längre för disputationsövningar, och det blev vanligt, att man på slutet tillfogade ett par sidor »Additamenta» eller »Corollaria respondentis»; detta gäller i synnerhet Reitzers och Weghorsts dissertationer. Det är känt, att redan Plum skrivit en serie på fyra dissertationer i äktenskapsrätt (»De jure connubium»); den tredje delen är hans enda bevarade dissertation (1627; 19 + 3 s.). Mullers produktion bestod huvudsakligen av en sexdelad serie om longobardisk länsrätt, och länsrätten behandlades också i Weghorsts »CompendiumJuris Feudalis in Universitate Hafniensi diversis disputationibus examinatum» (1694; 66 s.), somenligt titeln byggde på flera disputationer.^'* Omnämnanden av dansk rätt i dissertationerna har redan tidigare noterats av Jorgensen och Tamm. Inte oväntat hade de tyska professorerna minst kännedom om och intresse för dansk rätt. Metzners dissertationer saknar helt och Mullers i stort sett hänvisningar till dansk rätt. Metzner gjorde en dygd av nödvändigheten. Han försvarade sig under en disputation mot kritik för att han inte hade noterat dansk rätt med hänvisning till, att han var förpliktad att undervisa endast i romersk och kanonisk rätt och att han inte ansåg det lämpligt att disputera mot gällande rätt.^^ Med de danska professorerna blir hänvisJesrgensen, s. 51 och 83. Jeirgensen, s. 80. Arbetet består av två dissertationer, »introduetionis in jus feudale disputatio prima» (1694; s. 1-26) och «... ultima» (1695; s. 27-66). Se ävenJorgensen, s. 44. Jorgensen, s. 46; Tamm, Retsvidenskaben, s. 61 tt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=