55 efterlyste år 1754 en ny, rättad utgåva av boken.»Glossarium» innehöll mycket rättshistoriskt material, och Kofod Ancher behandlade verket ingående i första delen av sin »Lov-Historie» (1769). Han betonade Ekenbergers betydelse somOstersen Veiles förebild och ansåg, att arbetet hade brister både somordbok och som lagregister. Somhistoriker utnyttjade Ostersen Veile flitigt till buds stående hjälpmedel, »men uden behörig Critique enten i Henseende til Historien eller Lovene, og uden at gaae til Kilderne». I det hela ställde Kofod Ancher sig dock positiv till boken, somenligt honomvar ett viktigt hjälpmedel vid uttolkningen av gamla ord och uttryck.'^ Ostersen Veiles arbete användes ännu av Hedegaard och Brorson,'^ och även i Sverige kände man till boken. 4.3. Henrik Ernst Henrik (Heinrich) Ernst (1603-1665), som var den förste professorn i juridik och moralfilosofi vid Soro Akademi (1639-1660), gjorde sig genom talrika skrifter känd även som klassisk filolog, historiker, teolog och moralfilosof, men juridiken har betraktats somhans huvudämne.LiksomLoccenius i Sverige var Ernst en inflyttad tysk, somi brist på Inhemska jurister fick ta hand om den akademiska utbildningen. Ernst, som var en övertygad anhängare av enväldet, slutade som medlem av Hojesteret och av de kommissioner, som redde den nya kodifikationen. I sin juridiska produktion fäste han dock mycket liten uppmärksamhet vid dansk rätt, medan han däremot var intresserad av didaktiska problem. Redan före sin utnämning till professor publicerade Ernst en bok med titeln »Catholica Juris» (1634; VI +237-1-38 s.). Titelns fortsättning »Quibus JurisprudenticC Studiosus via ad penitiorem juris cognitionem aperitur» anger, att det rör sig om en propedeutisk lärobok med uppgift att öppna de studerandes väg till en fördjupad kunskap i juridiken. Med juridiken avses naturligtvis romersk rätt. Boken saknar hänvisningar till dansk rätt, och Cicero och Aristoteles är de oftast citerade auktoriteterna. Efter inledningskapitlet »De OrigineJustitix» behandlas olika centrala begrepp och indelningar i den romerska rätten. Kapitlet »De Jure Gentium» är en översikt över de viktigaste privaträttsliga rättsinstituten.-* Slutet av framställningen upptas av en redogörelse för de romerska rättskällorna (lagar, senatsbeslut, pretorns rättsbildning, de rättslärdas responsa osv.).-- En bilaga, »Emendationes Erratorum in editioniförbeDBL 15, s. 371 (Stig luul); DUbeck, s. 65. Omönskemålet på en ny upplaga, se Nachrichten III, s. 95 f. Kofod Ancher, Lov-Historie I, s. 220-228. Hedegaard, I. Forsog, s. 15; Brorson, DL 6. Bog, s. 35. Se Olivecrona, s. 145; Colling/Car. Gust. Troberg (1782), s. 7 not r. ^0 DBL 4, s. 236 1. (R. P.iulli). Ernst, s. 95-140. Se ävenJwgensen, s. 33. -- Ernst, s. 141-237.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=