RB 52

54 riga landskapslagarna borde därför ersättas med JL, »effter som den er mest fuldkommen oc best Ixselig oc for den gemene Mand lettist at forstaa».*° Ostersen Veile propagerade också för ett utvidgat bruk av Mose lag, i synnerhet vid avgörandet om dödsstraff borde tillämpas: »Thi dersom Regentere oc 0vrighed icke viste at de haffde ... Guds Befalning, somallene hafver Mact ofver Liff oc Dod, at bruge den Verdslige Sverd, demsomgiore det som Ont er til Straff, da kunde de aldrig udi de Sager somgielde paa Lifvit, hafve en god rolig Samvittighed.»*' Ostersen Veiles ordförklaringar är ofta rätt intetsägande, medan de långa dedikationerna och förorden innehåller mera material av rättshistoriskt intresse. Det ovan nämnda propagerandet för ett flitigare utnyttjande av Mose lag kan också ses somett exempel på den starka religiositet, sompräglar arbetet, ett uttryck för det nära sambandet mellan teologi och juridik ännu i 1600-talets Danmark.*2 Argumenteringen är i synnerhet frapperande teologisk, om man jämför med samtida juridisk litteratur i Sverige. Förordet till den första upplagan börjar med en betraktelse över Mose ord »Huor er noget Folck, som Herren holder sig saa naer til som os?», vilka författaren överförde på Danmark, och förorden och dedikationerna är även i övrigt späckade med bibelcitat och religiösa vändningar. De tio budorden betraktas somursprunget till all mänsklig rätt, somdock »udi mange stycker varierer effter en huer Lands oc Rigis Egenskab oc gode tycke». I likhet med Niels Hemmingsen erkände Ostersen Veile dock också en av uppenbarelsen oberoende naturrätt. I sin nåd hade Gud givit också sådana folk, som inte kände honom, förmågan att kunna »sandse oc skonne huad Got vaar».^^ Ostersen Veile försökte sig även på en kort dansk lagstiftningshistoria, och han motiverade försöket med många bibelcitat och påståendet, att judarna och även hedningarna hyllat sina forna härskare. I synnerhet då det gäller de äldsta tiderna, är Ostersen Veile helt beroende av Saxo Grammaticus’ krönika »Gesta Danorum» från början av 1200-talet.Om de äldsta lagarna påstod han, att man hade under hednisk tid »effter Fornufften og Tidernes Tilstand, fattit nogle synderlige fornodne og Tienlige Lower», och han nämnde Danmarks fjärde kung Skiold somden förste lagstiftaren. Ostersen Veiles »Glossarium» förlorade inte sin betydelse på grund av Danske Lov, eftersomden nya lagboken bevarade många gamla uttryck. Arbetet skall ha använts inom praxis ännu efter mitten av 1700-talet, och Bolie Luxdorph Ostersen Veile (2. uppl.), Dedicatio. " Ostersen Veile (2. uppl.), förord. Se Tamm, Rechtswissenschaft. Ostersen Veile, Dedikation till bröderna Urne. Om Niels Hemmingsens naturrättsuppfattning, se Tamm, Retsvidenskaben, s. 42 ff. och 54. '■* Om Saxo och hans krönika, se närmare EllenJorgensen, s. 31 ff. Ostersen Veile (2. uppl.), Dedicatio.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=