51 het. Av de i Uppsala framlagda dissertationernapro gradu uppgick visserligen Aurivillius’ avhandling till 98 sidor, men de övrigas längd varierade mellan 13 (Salonius) och 28 sidor (Ungius). Sidomedeltalet är dock rätt intetsägande, bl.a. eftersom dissertationerna för olika presides varierade mycket: i Uppsala hade dissertationerna för Sidenius en genomsnittlig längd på 16 textsidor, medan dissertationerna för Lundius var ovanligt långa (i medeltal 69 sidor) och betydligt ökade genomsnittslängden i Uppsala. Många dissertationer innehåller talrika och omfattande litteraturhänvisningar till såväl den klassiska litteraturen somden europeiska doktrinen. Den moderna naturrätten uppmärksammades tidigt, och bland de naturrättslärda kom naturligtvis Pufendorf och Grotius i första hand. Grotius citerades allmänt i dissertationerna i Uppsala på 1640-talet.Pufendorf blev snart bekant, och hans första naturrättsliga verk »Elementorumjurisprudentias universalis libri duo» (1660) citerades i Uppsala åtminstone redan år 1668.Hobbes var känd men avskydd, även av enväldets förespråkare, och man hänvisade till honomnärmast för att kunna vederlägga hans farliga och kätterska åsikter.'"^® Det speciella med dissertationerna i Sverige och Finland är emellertid inte deras beroende av den europeiska doktrinen, utan det faktum, att många arbeten koncentrerade sig på svensk rätt eller åtminstone innehöll talrika hänvisningar till den inhemska rätten. Trots att den romerska rättens begrepp ofta framskymtade i rubrikerna, vilket ju var naturligt redan på grund av språket, kunde texten bestå av en utförlig analys av svensk rätt, naturligtvis under en ständig jämförelse med romersk rätt och europeisk doktrin. Även dissertationernas rättsordning kan karakteriseras med begreppet iurisprudentia Sveco-Romana, och dissertationslitteraturen kompletterar så Institutionesframställningarna. 4. Litteraturen i Danmark-Norge på 1600-talet 4.1. Inledning Dubbelmonarkin upplevde från slutet av 1620-talet en period av politiska och militära kriser samt ekonomiskt förfall, som slutligen utmynnade i den katastrofala freden i Roskilde år 1658. Denna nedgångsperiod kunde användas som en förklaring till att den dansk-norska juridiken är så fattig under 1600-talet. Ä andra sidan bör man komma ihåg, att andra vetenskaper blomstrade (t.ex. Bartholin. Worm) trots rikets yttre svårigheter. Då det gäller rättsordningens tillstånd skilde sig Danmark inte heller i så hög grad från Sverige, somdet ibland gjorts gällande. Man lyckades visserligen aldrig skapa en i hela riket giltig Se t.ex. Sidenius/Nic. Sparrman (1646); Sidenius/Petr. Gavelius (1649). Åkerman/And. Sivanxvall (1668). Lundins/Lanr. VYV/f (1687), s. 2 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=