50 let juridiska dissertationer är obetydligt. Enligt Rosén var antalet disputationer i den juridiska fakulteten endast 13 under åren 1668-1709. Nicolaus Beckman, som var professor åren 1668-1672, presiderade för två disputationer, Niklas Hyltenius-Silfverskiöld (1668-1687 och 1700-1702) var preses en gång. Rikhard Giädda-Ehrenborg(1687—1700) fem, Anders Riddermark (1703-1707) tre gånger och Jonas Hörling (1707-1721) en gång. Johan Lundersten, professor i praktisk filosofi och somsådan ansvarig för undervdsningen i jus naturae et gentiumfrån 1693, var medlemi både den filosofiska och juridiskafakulteten, presiderade hela 48 gånger i den filosofiska, men endast en gång i den juridiska fakulteten. Pufendorf, som även han var medlem av båda fakulteterna, presiderade för åtta disputationer, samtliga i den filosofiska fakulteten. Ingen av de juridiska disputationerna ägde rumpro gradu.'^'^^ Beckman var professor i romersk rätt, och de två under hans presidiumventilerade dissertationerna omgäldenärens rättigheter resp. ränta saknar hänvisningar till svensk rätt.*'^’ Sådana hänvisningar finns inte heller i Silfverskiölds enda dissertation, sombehandlar jordlega, »De contractu emphyteutico» (resp. Rikhardus Giädda, 1686; 27 s.; 4:o), och somenligt uppgift i dedikationen skrivits av respondenten. Detta är också det enda juridiska arbete, somGiädda-Ehrenborg skrev, ty de femdissertationerna under hans presidium, vilka behandlar bl.a. bördsrätt, jakträtt och svensk process, är författade av respondenterna.Även i Lund behandlades (under Ehrenborgs presidium) barns skyldighet att ta hand om sina föräldrar i en avhandling, »De jure antipelargise» (resp. N. Öländer, 1699; 17 s.; 4:o), som betecknades som en »Disputatio Historico-Politico-Juridica». 3.5.5. Sammanfattning Malmströms omdöme om dissertationerna i Uppsala (»blygsamma till omfånget», »tankarna ... enkla och mycket allmänna»)gäller nog även de flesta dissertationerna vid de andra universiteten. Omfånget är dock inte så blygsamt somi examensdissertationerna under senare delen av 1700-talet, och periodens dissertationer uppgick i Uppsala till i genomsnitt 46, i Åbo 37 och i Lund 25 textsidor.Gradualavhandlingarnaär inte längre än dissertationerna i allmän- '■*' Rosén, s. 78 och 205. Det av Rosén angivna antalet är något för högt: den enda till innehållet juridiska dissertation, somHörling presiderade för (De differentia juris natura: &civilis, resp. Jon. Gjelberg, 1708; 26 s.; 8:o) ventilerades i den filosofiska fakulteten. '■*- Se Beckman/Mart. Roos (1670) och Beckman/Haqv. Eekman (1672). I fyra dissertationer, Ehrenborg/Zach. Sundius (1688), Ehrenhorg/J. O. Eloderus (1689), Ehrenborg/Sam. Psilander (1693) och Ehrenborg/N. N. Öländer (1699) uppger preses i sin gratulation, att respondenten är författaren, den femte, Ehrenborg/Er. M. Drestling (1695) har beteckningen »Auctor &Respondens» på titelbladet. MalmströmII, s. 46. ’■*5 Dessa rätt approximativa tal baserar sig för Abos del på Vallinkoskis uppgifter, för Uppsalas och Lunds del på de dissertationer jag har haft tillgång till i Kungl. biblioteket. Lidén anger endast antalet tryckark och tar inte i beaktande, att en stor del av sidorna kan bestå av dedikationer och gratulationer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=