49 kommentar till landslagen. Serien fortsattes med en tredje dissertation (1660) av den från Dorpat flyktige Olaus Wexionius (1626-1671), somefterträdde sin bror somjuris professor år 1658. Olaus presiderade för ytterligare två avhandlingar om borgen och om rättsinstitutet restitutio in integrum.Olaus hade dock uppenbarligen varken tillräckligutbildning eller intelligens för att ta upp manteln efter Mikael. Olaus Wexionius efterträddes i sin tur år 1673 av den tidigare till politices och historic professor utnämnde Axel Kempe (1626—1682), somhade varit en flitig preses (51 disputationer), men somefter sin utnämning till juris professor inte presiderade en enda gång. Kempe har betecknats som den förste företrädaren för det nya naturrättsliga tänkandet i Åbo.'^^ Under Kcmpes tid som professor i juridik presiderade som preses professor, den senare biskopen i Viborg, Petrus Laurbeckius för en »Disputatio juridica de jurisdictione», (resp. Joh. Gyllenkrook, 1676; 20 s.; 4:o), vilken för övrigt innehöll en dedikation till Rålamb.*^^ Matthias Svederus (1650—1721), som utnämndes till juris professor år 1686, presiderade för elva disputationer åren 1687-1699, varefter följande juridiska disputation i Äbo ägde rum först år 1733. Svederus flydde under den ryska ockupationen, den s.k. stora ofreden, till Sverige och blev professor i Uppsala år 1716 (se II 2.3.1.). Av dissertationerna behandlade fyra familje- och arvsrätten (arv utan testamente, förmynderskap, morgongåva och barns skyldighet att underhålla sina föräldrar). Den sistnämnda dissertationen, »Ciconia seu diss. academica, de jure antipelargia:» (resp. L. Abr. Lechander, 1689; 20 s.; 4:o), har senare förts framsomett exempel på en mycket banal naturrättslig argumentering, då barnens skyldighet motiverades med storkarnas påstådda vana att sköta omsina föräldrar; ett argument somaccentuerades av titelbladets träsnitt med en stork.Åtminstoneen del av de till sin kvalitet mycket ojämna dissertationerna är skrivna av respondenterna.’"^® 3.5.4. Lund Lundafakultetens första verksamhetsperiod blev kortvarig (1668—1676), och även den andra perioden, sombörjade år 1682 avbröts av krig (1709—10). AntaVallinkoski I, s. 579 t; Klami, History, s. 147 f. Se även nedan II 2.3.3. not 227. OmKempe, se Klami, History, s. 150 f. Den enda under Kempes presidium ventilerade, som juridisk betecknade dissertationen, en avhandling omnödvärn mot dråp Discursus juridieus qua:- stiones nonnullas homicidiumet defensionemsui necessariam concernentes continens, resp. (och lört.) Andr. Merthen (1672; 24 s.; 4:o), råkade ut för de på 1600-talet så vanliga revirstriderna mellan fakulteterna och ledde till en anteckning i konsistorieprotokollet, där dissertationen beskylldes för att ha titeln ’juridisk’ trots att den var teologisk, Vallinkoski /, s. 275. Till sitt innehåll är avhandlingen typisk för tidens juridiska dissertationer, i vilka naturrätten och även bibeln var viktiga källor; se närmare Klami, History, s. 150 f. Vallinkoski I, s. 293. OmSvederus’ dissertationer, se närmare Klami, History, s. 153 ff. '■*2 Se Vallinkoski II, s. 93 f. 137 l.ts
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=