45 stato» (Loccenius 1636 och 1644, Petrus Elix Gavclius 1664, Lundius 1697) var under något olika rubriker föremål för fyra dissertationer. Institutiones-titeln »De justitia et jure» (omrättvisa och rätt), somäven lämpade sig för allmänna betraktelser, behandlades i tre dissertationer (Crusius 1625, Loccenius 1635 och Lundius 1703, då det karolinska enväldets allt nationellare rättskällelära märks redan i rubriken: »De justitia et jure Sveonnm»), liksomförmynderskap (»De tutelis» eller »tutela»; Sidenius 1634, Israel Bringius 1652, Åkerman 1673). Följande titlar förekommer två gånger: »De connubio» (omäktenskap; Loccenius 1647, Lundius 1707), »De testamentis» (Sidenius 1665, Lundius 1686), »De jure retraetus» (om bördsrätt; Sidenius 1647, Lundius 1687), »De emptione & venditione» (omköp; Sidenius 1646, Aurivillius 1700), »De locatione &conduetione» (omlega; Loccenius 1635 och 1646), »De citatione» (om stämning; Sidenius 1654, Lipstorpius 1663), »De judieiis» (omdomstolar; Loccenius 1647, Lundius 1687) och »De jurisdictione» (Sidenius 1652, Gartman 1673). Inget straffrättsligt ämne hör till de populäraste titlarna, och de straffrättsliga dissertationerna är överhuvudtaget påfallande få (5). Lndast Åkerman presiderade mera än en gång för en straffrättslig disputation (»De injuriis», om misshandel, och »De furtis», omstöld, båda 1670). Dissertationernas kvalitet och omfattning är mycket varierande. De enklaste alstren är på omkring tio textsidor, har en enkel indelning i paragrafer eller teser och saknar i stort sett litteraturhänvisningar, t.ex. »De tutelis» (Bringius/Isr. Sparrman; 1652; 9 s.). Andra dissertationer kan i själva verket utgöra en lärobok eller en omfattande monografi. Inte endast Loccenius använde sig av dissertationsformen för att publicera texter, som kunde användas i undervisningen. Den under Johan Gartmans presidiumventilerade dissertationen »De obligationibus» (resp. Israel Skragge, 1684; 201 s.; 8:o) är en omfattande lärobok i obligationsrätt och behandlar i 23 kapitel de romerskrättsliga kontraktsformerna, förmynderskap, samäganderätt samt förpliktelser på grund av brott och s.k. kvasidelikt. Boken har talrika c^ch utförliga noter med hänvisningar till både svensk och utländsk rätt och litteratur. Arbetets omfång tyder på att det skrivits av preses, och gratulationerna uppehåller sig främst kring respondentens prestation att publicera avhandlingen, även omrespondenten i en gratulation betecknas som cgregius auetor. Tydligen på grund av avhandlingens ovanliga omfång trycktes den i Stockholmi Henrik Keysers tryckeri. Också den av adjunktenJohan Billovius skrivna dissertationen »Sciagraphia juris divini naturahs, positivi &gentium» (1700; 208 s.; 8:o) är en översiktlig lärobok. Avhandlingen, som ventilerades under Lundius’ presidium med Billovius som respondent, eftersom denne som icke-graduerad adjunkt inte själv kunde presidera, ledde till den bekanta revirstriden mellan den filosofiska och den juridiska fakulteten om naturrättens tillhörighet.''^ I detta fall var LunOmstriden, se Lindberg, s. 78-80; MalmströmII, s. 131-133.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=