44 rättslig traktat »De regiis juribus, justitia &: jure» (1613)"'* och en främst romerskrättslig avhandling om testamenten »Tractatus de testamentiis (!) condendis» (1613; 70 s.; 4:o), vilken dock innehåller flera hänvisningar till den svenska stadslagen.*Sabancorus är därmed den förste yrkesjuristen, som behandlade även svensk rätt i ett trvckt arbete. 3.5.2. Uppsala De i Uppsala ventilerade avhandlingarna dominerar helt dissertationsfloran under 1600-talet. Malmström har i den andra delen av sin fakultetshistoria utförligt behandlat de juridiska avhandlingarna. Enligt Lidéns, Marklins och Malmströms förteckningar är antalet i den juridiska fakulteten under 1600-talet och 1700-talets första decenniumventilerade dissertationer drygt hundra.'*^ Därtill kommer de främst stats- och naturrättsliga dissertationerna i den filosofiska fakulteten. Bland juristerna var Lundius den flitigaste preses, under vars ledning 35 disputationer ägde rum, av dessa tolv åren 1700-1710. Under Loccenius’ ledning granskades ett tjugotal dissertationer, vilka såsom nämnts ofta återfinns i hans arbeten. Daniel Sidenius (professor i romersk rätt 1630—1634 och i svensk rätt 1634-1666) presiderade femton gånger och Olof Åkerman (professor 16641678) nio gånger, medan antalet dissertationer för övriga lärare är lägre; Bengt Crusius presiderade femgånger åren 1625-1629 och Daniel Lipstorpius, Johan Gartman och Erik Aurivillius var och en fyra gånger; därtill kommer några ströfall. Sju av dissertationerna framladesprogradu, respondenterna var (år och preses’ namn inom parentes) Daniel Sidenius (1629; Crusius), Elias Mörck (1642; Sidenius), Nic. Sparrman (1652; Sidenius), Petrus Elix Gavelius (1653; Sidenius), Johannes Salonius (1663; Lipstorpius), Olaus Ungius (1670; Åkerman) och Erik Aurivillius (1674; Gartman).*'^ Efter Aurivillius disputerade ingen i Uppsalapro gradu i juridik före det stora nordiska krigets slut. De behandlade ämnena sträcker sig över alla rättsområden, och det finns ingen större skillnad mellan dissertationerna för professorerna i romersk och i svensk rätt, vare sig då det är frågan omtema, behandling eller källor. Vissa ämnen var populära. Arv utan testamente (»De hxreditate & successione ab inteSc närmare Runeby, s. 114 f. Sabancorus, De testamentis, s. 25, 38 och 53. ' Lidén, /; Marklin, Supplementa; MalmströmII, s. 40 f., 61 ff., 98 ff. och 135 f. Det exakta antalet är i detta fall, liksom då det gäller andra universitet, omöjligt att ange utan en genomgång av dissertationerna, då professorerna bytte fakultet och en del professorer (i Uppsala t.ex. Loccenius, Schefferus och Henrik Ausius) samtidigt var medlemmar av både den filosofiska och juridiska fakulteten. MalmströmII, s. 97 ff. I Lidén, I, s. 320, upptas inte Salonius’ dissertation som en gradualavhandling, tydligen på grund av att dissertationens titelblad saknar denna beteckning. Dissertationen De jure venationis & aucupii (13 s.), en avhandling om jakträtten enligt svensk rätt, innehåller en lång oration av Lipstorpius till Salonius, i vilken den sistnämnde får berömför dissertationen. 117
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=