37 adeln underlydande bönders och tjänstefolkets ställning/*^ Äktenskapsrätten behandlas i slutet av boken omkontrakten/*^ alltså omedelbart före arvsrätten. Rålambs indelning är sålunda sakrätt, processrätt, obligationsrätt, familjerätt och arvsrätt. Rålambs system är inte unikt, eftersomett system utgående från äganderätt och saker hade förekommit redan tidigare.Den direkta förebilden är dock Carpzovs ovan nämnda »Responsa juris electoralia». Böckernas ordningsföljd i Carpzovs arbete är densamma somhos Rålamb med den enda skillnaden, att Rålamb behandlade processrätten i en bok mot Carpzovs tre. Framställningarna av processrätten innehåller även annars de största olikheterna, då Rålamb tog upp invändningarna först efter rättegången i allmänhet.^' A andra sidan är en inverkan av »Responsa» märkbar också i detaljer. Hos Carpzov har det sista avsnittet i den första boken rubriken »De commodis & oneribus Dominii ac proprictatis» (omägarens bekvämligheter och besvär). Rålamb förändrade rubriken till »Ägande Rätts Beswär och Obeqwemligheeter» och behandlade i detta kapitel skattebondens ställning.^- Han använde sig därmed av möjligheten att i enlighet med bokens adelsvänliga tendens^^ betona inskränkningarna i skattebondens äganderätt. Detta skedde återigen genom att ändra i Carpzovs text. Carpzov konstatrerade: »Invito Domino superiore, Subditi agrum aliamqve partemde pra:diis suis distrahere et alienare non valent» (mot överägarens vilja kan den underlydande ej avsöndra eller föryttra åker eller någon annan del av sin jord). Rålamb överförde detta yttrande på svenska förhållanden och skrev som sin observation: »En Skattebonde hafwer icke macht at förminska någon dehl aff then Jord som lyder til hans Skatthemman, ehuruwäl han är Jordägande. »''^■^ Ett i svensk rättshistorisk forskning förbisett arbete är den tyskfödde Nicolaus Beckmans »Commentarius Ad prima Juris Fundamenta» (1672; dedikation, förord+884 s.; 4:o). Beckman, som hörde till den första generationen professorer i det nya universitetet i Lund, är mest känd för sina kontroverser med Pufendorf. Även »Commentarius» är en Institutioneslärobok, som dock endast kommenterar Institutiones i Corpus luris. Hänvisningar till juridisk litteratur och svensk rätt saknas helt; det sistnämnda är naturligt redan på den grund, att dansk rätt ännu vid denna tid tillämpades i Skåne. Rålamb, s. 41 ff. Rålamb, s. 239 ff. Se närmare Björne, Nordische, s. 122. Jfr Carpzov, Responsa, Lihri II oeh III samt Rålamb, s. 58 och 142. Jfr Carpzov, Responsa, I, 10 oeh Rålamb, s. 42. Se Ahnquist, s. 150 ff. Jfr Carpzov, Responsa, I, 10, 98 och Rålamb, s. 42. Om Beckmans svårigheter att få tryckningstillstånd för sin bok, »en enkel kompilation», se Rosén, s. 209. Omstriden med Pufendorf, se Almquist, Jan Eric, Samuel Pufendorf och Nicolaus Beckman. En akademisk fejd på 1670-talet, Lvehnos 1941, s. 49-101.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=