31 fessorn i rättsvetenskap vid den år 1640 grundade Äbo Akademi. Han negligerade dock så grundligt sina tjänsteplikter, att han fick avsked år 1647, och till hans efterträdare utsågs professor politices et historiarum Mikael Wexionius (1608—1671, 1650 adlad med namnet Gyldenstolpej.^o Under Wexionius’ decenniumsomjuris professor publicerades i Äbo ett par läroböcker och talrika dissertationer i rättsvetenskapen. Efter Wexionius hamnade juridiken vid Åbo Akademi så småningomi ett förfallstillstånd, somförst Calonius lyckades upphäva (se II 2.3.7.). Liksom i Uppsala var rättsjämförelsen viktig vid undervisningen i svensk rätt, vilket framgår redan av titeln till Wexionius’ Institutioneslärobok »Brevis eisagoge ad studium juris civilis Sveco-Romani; cum collatione utriusque secundumtria objecta» (1650; opag.). Efter en omfattande introduction^ behandlar Wexionius materialet i fem dissertationer: I. De jurisprudentia in genere (om rättsvetenskapen i allmänhet); II. De primo juris objecto. Personis et earumque jure (omrättens första objekt: personer och deras rättigheter); III. De secundo juris objecto rebus earumque acquisitione (om rättens andra objekt: saker och dessas förvärv); IV. De obligationibus in genere et specie och V: De tertio juris objecto actionibus, deque judiciario processu (omrättens tredje objekt: käromål och omrättegång). På slutet finns dessutomen översikt över den svenska processrätten. Wexionius följde ordningen i Institutiones endast i stora drag, och hans närmaste förebilder var snarare tidens läroböcker. 52 Enligt Brusiin hade Wexionius dessutom försökt bygga upp ett deduktivt system utgående från de tre av Ulpianus anförda principerna honeste vivere, neminemliedere, suumcuique tribuere (lev hederligt, skada ingen, ge var och en hans rätt). Brusiin betonar dock, att denna utgångspunkt närmast hade en dekorativ funktion.53 Wexionius’ bok fick knappast någon större spridning utanför Åbo, men ännu i en dissertation omsvenskarnas rättvisa och rätt för Lundius i Uppsala år 1703 nämnde respondenten/författaren Wexionius som närmaste förebild för sin rättsjämförelse med romersk rätt.54 Wexionius’ Institutioneslärobok kompletterades av ett arbete av hans elev Jacob Chronander (omkr. 1620—1694), somskrev verket och fungerade som respondent under Wexionius’ överinseende. Enligt titeln är boken närmast en Digestakommentar: »Fasciculus juridicus, prsecipua Digestorumcontenta, secundumseriemtitulorum, novemdisputationibus comprehendens. Cumcollatione juris Svecani» (1651; opag.). Brusiin, somingående studerat Chronanders arbete, betonar dock, att det rör sig om en lärobok i gällande svensk rätt, som Om Wexionius, se Brusiin /-//. Om Wexionius finns även en något föråldrad biografi på finska, Laitinen, A. A. A., Michael Wexionius-Gyldenstolpe, Helsinki 1912. Omdenna inledning, se Brusiins ingående analys, Brusiin I, s. 6 ff. Se Brusiin (FS Rheinstein, s. 239 och not 12), som särskilt betonar betydelsen av Schneidewins Institutioneskommentar somförebild. Brusiin I, s. 14 f. OmWexionius’ systematik, se även Björne, Nordische, s. 116 ff. Lundius/Joh. Herlin (1703), förordet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=