28 ten.-^ Den gudomliga rätten betecknas också uttryckligen somkälla och norm för alla lagar i hela kristenheten.-^ Dissertationerna behandlar rättvisa och rätt (I), lagtolkning (II), personernas rätt (III), äktenskapsrätt (IV), förmynderskap (V), egendomsförvärv (VI), testaments- och arvsrätt (VII), förpliktelser på grund av avtal (VIII) och på grund av brott (IX), majestätsbrott (X) samt talan och rättegång (XI). Dispositionen visar, att det i själva verket är frågan omett förarbete till en Institutionesframställning, vilket också Loccenius nämnde. Han hade sammanställt materialet från föreläsningar och disputationer och gav nu ut det somett substitut för en Institutioneslärobok, för att studenterna först skulle kunna lära sig juridikens grunder, och sedan gå över till en jämförelse mellan svensk och främmande rätt.-"^ Andra upplagan av »Exercitationes» trycktes som en bilaga med separat paginering till den andra upplagan av »Synopsis» (1653; prolegomena + 227 s.), medan Loccenius slutligen inarbetade texten i den kraftigt utökade tredje upplagan av »Synopsis». »De jure maritimo &navali libri tres» (1651; ded. + 288 s.; duodes; nya uppl. 1652 och 1674)31 är en framställning av sjörätten, där en rättsjämförelse återigen är starkt framträdande. Loccenius förklarade sig i förordet behandla ämnet på grund av dess stora vikt för statens yttre lycka. Det var nödvändigt på grund av ämnets art att också behandla en mängd frågor hörande till den offentliga rätten och folkrätten. Framställningen byggde inte endast på romarnas sjörätt utan även på svenskarnas och grannfolkens både äldre och nyare sjörätt. I synnerhet betonade Loccenius betydelsen av hanseaternas och »Reipub. Belgicx» (väl: Hollands) sjörätt. Enligt författaren kunde de skrivna lagarna dock inte innehålla svar på alla frågor, och då hade han litat på eget, handelsmäns och erfaret sjöfolks omdöme.33 Den tredje upplagan publicerades tillsammans med Loccenius’ latinska översättning av den nya sjölagen från år 1667. Sjölagen var naturligtvis den viktigaste rättskällan,33 men även annars tydde sig Loccenius nu till rättskällor av mera auktoritativt och nationellt snitt. Han upprepade sitt tidigare påstående omatt lagen inte kunde innehålla allt, eftersomrätten var begränsad, uppgifterna obegränsade (»nec omnia possunt Legibus includi, qvum Jus finitum, negocia infinita sint»). Lagen kunde dock inte längre kompletteras Loccenius, Exercitationes, Titelbladet: »In qvibus pra:ter aliarum gentium leges, cum Jure Svecano Jus Romanumpro instituti rationc breviter et succincte confertur, &, quoties opus videtur, ad normamJuris Divini revocatur.» Loccenius, Exercitationes, dedikationen till dc fern riksämbetsmännen. Jfr Munktell, Lychnos 1936, s. 144 f. Loccenius, Exercitationes, Prolegomena de studio juris & institute) authoris. Se även MalmStrom II, s. 60 not 35. Se Loccenius (3. uppl.). Titelbladet: «... Acccdunt Qva:stiones practicx’, fie cumhis ExercitationumJuris conjunct^». Trv'ckaret anges på det egentliga titelbladet vara 1650, men bildtitelbladet (med ett skepp) har årtalet 1651, och dedikationen är daterad Uppsala 20.2.1651. Loccenius, Jus maritimum, s. 5 ff. Loccenius, Jus maritimum(3. uppl.), s. 137.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=