22 nare räckvidd, och denna digesttitel spelade en viktig roll i den juridiska grundundervisningen. Theophilus tillfogade i slutet av sin bok motsvarande regelsamling i Bonifatius VIII:s Liber sextus samt de studentprivilegier, som utfärdats av Konstantin den store och Fredrik Barbarossa. Utgivarens självständiga insats inskränkte sig till en lång dedikation med ett försvar för den juridiska lärdomens betydelse samt två inbjudningsdikter till föreläsningarna för juris och artes studerandena i Köpenhamn. 12 Olaus Petris domarregler och Theophilus’ gyldne retsregler bygger som broc^r<^fc<^-samlingar på en europeisk tradition av medeltida ursprung. Båda innehåller allmännaprinciper och rättsregler med allmän giltighet, och innehållet är delvis detsamma i den mån Olaus Petri använt sig av D50.17 eller reglerna i Liber sextus. Olaus Petris och Theophilus’ samlingar har dock också markanta skillnader, som i viss mån belyser de olika förhållandena i Sverige och Danmark under 1500-talet och även under 1600-talet. Olaus Petri skrev på folkspråket för domare utan akademisk bildning, och han använde förutom utländska källor gammal svensk rätt. Theophilus erbjöd en rent internationell juridisk allmänbildning på latin för studenter, som med stor sannolikhet skulle komma att göra en kyrklig karriär. Olaus Petris domarregler, somriktade sig mot rådande missbruk, kunde tryckas först långt efter författarens död, men fick då genomsin moraliska resning en genomslagskraft, somverkat ända in i detta århundrade. Theophilus’ samling befordrades genast till trycket, men dess anspråkslösa syfte somunderlag för en rent inledande undervisning ledde till att boken glömdes senast i det skede, då nivån på den akademiska undervisningen höjdes. Såväl Olaus Petris somTheophilus’ regelsamlingar inledde dock var och en på sitt sätt den rättsvetenskapliga litteraturen i Sverige och i Danmark. 3. Litteraturen i Sverige och Finland under stormaktstiden 3.1. Inledning Under 1600-talets första decennier var det inte möjligt att trycka större juridiska arbeten i riket, och de viktigaste skrifterna under denna tid spreds fortfarande på medeltida sätt i formav handskrivna kopior. Det senare riksrådet Johan Skyttes (1577-1645) kommentar till stadsrätten (omkr. 1608), som utökades och »försvenskades» av borgmästaren i Linköping Hans Olofsson år 1621, var ett populärt och flitigt anlitat arbete, av vilket det finns kvar endast avskrifter av avskrifter.^ Skyttes kommentar har publicerats först på 1900-talet. ’2 OmTheophilus’ bok, se närmare Tamm, Theophilus, s. 9-15. 1 Almquist, Skytte, s. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=