373 Haralds lagar. Det var enligt Kofod Ancher också troligt, att Harald givit lagar även för danskarna, ty varför skulle han ha glömt sitt eget folk? Tilläggsargumenten var, att de härskare, som infört kristendomen, nästan överallt också prisats som stora lagstiftare och att Adamav Bremen berömde Harald för att denne »stadfxstede sit Rige med Hellighed og Retfzerdighed», vilket enligt Kofod Ancher skulle betyda, att Harald varit en lagstiftare.Berättelsen om Poppo uttolkades så, att järnbörd hade införts som bevismedel i rättegången under Haralds tid, och författaren hänvisade också till en uppgift hos Saxo.^*^ Dessa exempel tordevisa det problematiska i Kofod Anchers argumentering och hur långt han fjärmade sig från sina kritiska utgångspunkter. Bevisföringen för Haralds danska lagar mynnar ut i ett »varför inte?», och bygger dessutom enbart på sena berättelser. Adam av Bremens och Saxos uppgifter accepteras utan förbehåll och tolkas dessutom mycket fritt. Uppenbarligen ansåg dock Kofod Ancher själv, att hans uppgifter var, »omikke Sandhed, saa dog nxr derved», och han dolde inte det magra källunderlaget. Kofod Anchers kritiska inställning var trots allt på många punkter före sin tid. Schlegel, som kom med kritiska anmärkningar, då det gäller Kofod Anchers framställning av Harald Blåtands lagar, drog inte själva lagarnas existens i tvivel.Trots Kofod Anchers skeptisism var det svårt att utrota t.o.m. berättelserna omden äldsta danska laghistorien. Både Dons och Kongslew kände till »Lov-Historie», men de började sitt rättshistoriska avsnitt med att berätta omOden somden förste lagstiftaren i Sverige och fortsatte med de danska lagstiftarkungarna Skiold och Frode den Fredgode, som skall ha levat vid vår tideräknings början, allt detta under hänvisning till Saxo.^° Även Norregaard nämnde »at en Odin, Skiold, Frode den Fredgode og Regner Lodbrog have alle givet Love, derom vidne Historierne».^* Andra författare uttalade sig mera sparsamt omrättshistoriens metodproblem. Historikern Baden betonade i sin juridiska litteraturhistoria kravet på objektivitet. »Historieskriveren bor saalidet have Venner som Religion og Fccdreneland», och om läsaren fann något ensidigt i Badens framställning, så måste orsaken sökas »ikke i Historieskriverens Partiskhed men i hans indskrienkede individuelle Forestillingsmaade».^- - Redan Rabenius pekade på det nära sambandet mellan patriotismoch fria fantasier, och han rekommenderade, att man KofodAncher, Lov-Historic I, s. 1 f. KofodAncher, Lov-Historie I, s. 5. Se Kofod Ancher, Samledc I, s. 3-15. Dons I, s. 49-52; KongslewI, s. 3 f. Kongslew nämnde (I, s. 3), att Kofod Ancher ansåg rättshistoriens första period (= före kristendomens införande) vara oviss, men att man »pleier ellers at anfore» Oden m.fl. som lagstiftare under denna period. Norregaard I, s. 56 f. Baden, Forerindring. Påståendet omhistorikern utan vänner osv. kan kanske hänföras till de svenska historieforskarnas objektivitetskrav. Baden nämnde inte Hallcnberg, men hänvisade däremot (s. 57 not 150) till Lagerbring.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=