372 samma orsak/^ Här, liksomi påståendet, att man vid stiftandet av nya lagar inte vände sig till personer med utländsk juridisk bildning, utan till rättrådiga personer, som kände landets seder och bruk,^^ hängav sig författaren redan åt nationellt färgade »Gisninger». Redan Dahl har påpekat, att de principer, som Kofod Ancher ställde upp i förordet till »Lov-Historie», i huvudsak kan underskrivas av nutidens historiker och att många moderna författare skulle må väl av att lägga Kofod Anchers förnuftiga resonnemang på minnet/'* Åandra sidan har senare forskning visat, att flera av Kofod Anchers resultat var felaktiga. Man måste därför fråga sig, vad som sist och slutligen var det bristfälliga i Kofod Anchers metod. För att besvara denna fråga skall här refereras ett exempel: Harald Blåtands danska lagar, vars existens redan tidigare debatterats i 1700-talets rättshistoriska forskning. Nutidens historieforskning tvivlar inte på Harald Gormssons (Blåtands) existens. Det främsta beviset är den s.k. stora Jellingestenen, som Harald lät resa över sina föräldrar Gormoch Tyra, och på vilken kungen berömmer sig över att ha lagt under sig både Danmark och Norge och att ha infört kristendomen i Danmark. Enligt en samtida berättelse från Tyskland skall kungen ha låtit döpa sig, då missionären Poppo bevisade kristendomens överlägsenhet genom att oskadd bära glödande järn. Vi vet också, att Harald med en viss framgång kämpade mot den tyske kejsaren och att han på 980-talet blev fördriven av sin son Sven Tveskägg och dog utomlands. Frågan omHarald Blåtands lagar är emellertid mera problematisk, och man är nuförtiden beredd att förlägga den tidigaste danska lagstiftningen betydligt senare. Kofod Ancher började däremot sin »Lov-Historie» med kapitlet »Om Kong Harald Blaatands Love». Hans bevisföring för Haralds lagar är i korthet följande. Bl.a. Adam av Bremen och Helmoldus berättade, att Harald givit lagar för invånarna i Bremen samt friserna och saxarna. I Helmoldus’ slaviska krönika berättades vidare, att både danskarna och saxarna länge hade bevarat fra Nord-Polen af til de vderste Kanter i Syden, nogen Liighed vil der uden Tvivl findes överalt. Thi de besynderlige Aarsager, hvorpaa adskillige Loves Forskiel beroer, strxkke sig dog aldrig saavidt, at de jo alligevel alle have deres felles Grundvold i Menneskenes og det borgerlige Selskabs almindelige Natur», är detta ett påstående, som ännu förekom i 1800-talets litteratur; se Björne, s. 200 ff. KofodAncher Lov-FIistorie I, s. 394 f. Kofod Ancher, Lov-Historie I, s. 395. 7-» Dahl, s. 127. 75 Hesselberg försvarade år 1752 i en kollegiedissertation »Meditationes de legibus Haraldinis» (14 s.) lagarnas existens mot tvivel i en tysk tidskrift. Der är naturligt, att svensken Olivecrona (s. 144 f.) däremot betvivlade, att Harald stiftat skrivna lagar. I båda fallen baserade sig argumenteringen helt på uppgifterna hos Adamav Bremen, Saxo och Helmoldus samt på förordet till DL. 75 OmHarald Blåtand i nutida historieforskning; se t.ex. Skovgaard-Petersen, Inge, Oldtid og vikingetid. Danmarks historic. Bind 1. Tiden indtil 1340, 2. Opl., Kobenhavn 1978, s. 15-209; här 164 f., 166 ff., 182 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=