371 skulle ha varit mera övertygande, omde hade försökt bevisa sina påståenden. Kofod Ancher återkom i detta sammanhang till frågan om gissningars värde. Hans utgångspunkt var återigen juridisk: han tydde sig ibland till gissningar »i Folge af Juristernas Maade, somtage Formodninger og ufuldkomneBeviiser til Hielp i Mangel af noyagtige og fuldkomne». Vad skulle väl bli kvar av historien, om man drog ett streck över forskarnas alla gissningar och slutsatser? Kofod Ancher betonade, att han inte utgav sina gissningar för att vara annat än de var, att han alltid nämnde de grunder, varpå de byggde, och att han i sista hand överlämnade till läsarens eget avgörande att tro på demeller inte.^^ Kofod Ancher ville framstå som företrädare för en ny, strängare riktning. Han hade tagit intryck av källkritikens pionjär Gram, som han personligen hade känt.*"*^ Kofod Ancher klandrade t.ex. historieskrivarnas »lettroende Hengivenhed til Fabler og selsomme H^endelser», vilket gjorde honom »överalt i de a^ldre Tiders Historie endeel mista:nkelig».^^ Det bästa källmaterialet var »Originaler og Haandskrifter af samme Aider» som undersökningens föremål.^° Kofod Ancher strävade till att genomgående kritiskt undersöka uppgifterna i källmaterialet. Han avvisade också slutsatser, somvar dragna på för lösa grunder. Hans varning för att dra en slutsats om ett beroendeförhållande enbart på grund av olika lagars likhet kan tjäna somett memento även för nutida forskning. En överensstämmelse mellan två lagar kunde nog »med Rette ... gielde for et got Beviis paa den eenes Oprindelse af den anden», men »hvo der strax er ferdig at slutte, saasnart han finder en Lov en anden Liig, at den eene er tagen af den anden, han kan lettelig fores paa falske og Usegte Kilder, han kunde maaske overtales til at troe, at vores danske Qvindekion har Propheten Mahomet at takke for deres Arve-Rettighed, eftersomQvinder arve halvt imod Mjend efter Jydsk Lov, ligesom efter Alcoranen...». Kofod Ancher betonade, att i synnerhet de äldsta lagarna inte hade utfärdats utan skäl. 66 »Love i de Tider vare en Frugt af blot Erfarenhed, ikke af en skarpseende Kundskab apriori: Man skrev ikke Love i Folge af almindelige Grunds^tninger for at forebygge nogle blot muelige Tilf:elde, og optarnkte Misgierninger, men for at hemme Uskik, Misbrug, og onde Sjedvaner, somvirkelig havde indsneget sig». Han frågade sig därför, varför man i en tid, då allt utländskt hade betraktats som misstänkt, skulle ha använt utländska lagar, som inte hade stiftats av Kofod Ancher, Lov-Historie I, Fortale. KojodAncher, Lov-Historic I, Fortale. 372 EllenJorgensen, s. 165. KofodAncher, Lov-FIistorie I, s. 10. Kojod Ancher, Lov-Historie I, Fortale. Även i betonandet av de skriftliga källornas betydelse kan man spåra Grams inflytande; se EllenJorgensen, s. 191. Kofod Ancher, Lov-Historie I, s. 337 f. Se även Tamm, Med lov, s. 15. Då Kofod Ancher senare (LovHistorie I, s. 383) konstaterade: »Man maa ligne, om man vil, al Verdens Love sammen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=