370 6.2. ... och källkritik I sitt ovan nämndaförord till Jön Ärnasons arbete berömde Kofod Ancher författaren och verkets utgivare Jön Eiriksson för att dessa i mån av möjlighet hade lagt frambevis för sina historiska påståenden: »Den Umage med Historiske Beviiser kunde vel have va;ret sparet, naar disse to brave Mxnd, som har givet os dem i Hsnde, havde vildet benytte sig af den magelige Maade at skrive paa. Men som de ikke har tordet jeske af Lseserne en saa stor Lydighed, at de skulde troe dem alene paa deres Ord, saa har de holdt det fornodent, tillige med den Historiske Beskrivelse at fremlegge Beviiser: Thi i Historien ligesom i Rettergangs Sager ansees ubeviist for ugiort. Har Herr Arnesen i asldste Tider maattet antage et og andet uden tilstra:kkeligt Beviis, da er det Historiens Skyld, ikke hans. Alligevel maa man lade ham den Berommelse, hvad heller han forklarer Oprindelsen til Ord, eller han beskriver de Tiders Rettergangs-Maade, som er a:ldre end Historien, at hvad han sa;tter, er, omikke Sandhed, saa dog nxr derved.» Detta beröm ger Kofod Anchers syn på historieskrivning och källkritik i ett nötskal. Man borde i princip framlägga källorna dvs. bevis för alla påståenden, men där källmaterialet tröt, var det tillåtet att skarva. Kofod Anchers frågeställning är egentligen tidlös. Även nutidens historiker brukar ju uppställa hypoteser och påståenden, som inte omedelbart baserar sig på källmaterialet, och en för långt driven skepsis mot källmaterialet är inte alltid fruktbar. Frågan är därför, hur långt Kofod Ancher ansåg, att man kunde gå i sina »Gisninger». I »Lov-Historie» återkom KofodAncher till källkritikens och den historiska sanningens problem. Han ville inte nöja sig med att »blive staaende ved en blot Fortaelling om adskillige Tiders Love, men at levere en critisk Lov-Historie (kurs. här), hvis Sag det er noye at undersoge Lovens Oprindelse, Vext og Fremgang med alle sine Omstaendigheder, og intet at antage uden skarpeste Prove».Det medförde ingen ära för en skribent att försöka hitta lagarna »fra de morke Tider», ty en ära, sombyggde på fabler och lösa grunder, var falsk. På grund av sanningskravet ansåg sig Kofod Ancher kunna börja sin framställningförst med Harald Blåtand, dvs. kristendomens första tid, »en Tid, der er at ansee somDagningen for vor Danske Historie».^-'’ Kofod Anchers juridiska utbildningfickhonomatt återigen inskärpa vikten av att framlägga bevis. Till och med en forskare med det bästa källmaterial var inte befriad från detta krav. Även i de starkaste bevisen kunde det nämligen insmyga sig fel »om ikke anden, i Lxsning og Skrivning», och man måste ofta tillgripa mindre övertygande bevis, lösa rykten, egna slutsatser och förmodanden. En läsare hade ingen skyldighet att tro skribenten enbart på hans ord. Pufendorf och andra hade haft ett utmärkt källmaterial, och de har strävat efter sanningen, men de Kofod Ancher, Lov-Historie II, Fortale. Kofod Ancher, Lov-Historie I, Fortale. Kofod Ancher, Lov-Histone I, s. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=