19 sitet Henrik Weghorst (1653—1722) lämnade efter sig tryckfärdiga föreläsningsmanuskript på flera tusen sidor, men rikets beträngda finansiella läge förhindrade en utgivning.-^ Någon tryck- eller tankefrihet kunde det inte bli tal omunder ortodoxins tidevarv. Tamm har ansett 1600-talets nordiska rättsvetenskap stå i teologins tjänst,och även om man i Sverige-Finland i högre grad producerade praktisk bruksjuridik, är det klart att rättsvetenskapen måste underordna sig teologernas krav. Anklagelser för teologiska eller politiska irrläror användes för att misstänkliggöra den vetenskaplige motståndaren, och akademiska debatter avbröts genom myndigheternas maktspråk. Den bekanta striden mellan Pufendorf och Nicolaus Beckman slutade med att den senates skrifter brändes av bödeln på Lunds torg.^' Johannes Lyserus jagades i landsflykt för sitt försvar för månggiftet.32 Dissertationer, som innehöll orimliga eller gudlösa meningar eller kunde framkalla oroligheter, fick i princip inte ventileras, och redan påstådda intrång på en annan fakultets ämnesområde kunde leda till långvariga undersökningar.33 Införandet av enväldet i de båda nordiska rikena stegrade slutligen till ytterlighet kravet på absolut renlärighet även i akademiska alster.34 Inom juridiken var naturligtvis statsrätten ett särskilt ömtåligt ämne. Kassationsakten år 1689 åtföljdes av ett kungligt brev till Uppsala universitet. I brevet varnades professorerna för »irrige meeninger» omstatsskicket, och undervisningen skulle gå ut på att lära studenterna deras »underdånigheets plicht».^^ Å andra sidan är 1600-talet det århundrade, då den sekulariserade naturrätten och därmed en friare argumentering åtminstone inom privaträtten så småningomfick en allt större betydelse. 2. Två brocardica-samlingar Efter reformationen förlorade den kanoniska rätten sin omedelbara giltighet i Norden, men kyrkans och teologernas inflytande på juridiken förblev lika starkt som under medeltiden. Philip Melanchton var en viktig auktoritet för 1500-talets juridiska skriftställare både i Sverige och i Danmark. Hans i grunden positiva inställning till den romerska rätten ledde till ett fortgående utnyttjande av denna rättsordning, sombetraktades somett uttryckför den eviga rätjargensen, s. 82. Tamm, Rcchtswisscnschaft, s. 185 ff. /?o5c«, s. 215. Om månggiftet som juridiskt problem på 1600-talet, se Brusiin, Otto, Professor Falander och månggiftet. Nordisk gjenklang. Festskrift til Carl Jacob Arnholm, Oslo 1969, s. 683—692. Se MalmströmII, s. 45 och 176 ff. Se MalmströmII, s. 138 ff. MalmströmII, s. \Mr, Annerstedt, Bihang II, s. 365.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=