369 Kofod Anchers nationella historiesyn kunde ses somett uttryck för motsättningen mellan danskt och tyskt, men man kan inte beteckna författaren som en motståndare till vare sig tysk eller romersk rätt eller rättsvetenskap (se 1.2.1.1.), och »Lov-Historie» var ett mycket uppskattat arbete även i Tyskland.Liksom i Sverige-Finland riktade sig patriotismen inte heller mot den nordiska grannen, och man kan med en kanske lätt anakronistisk termpåstå, att Kofod Anchers nationalismi betydande mån är präglad av en rättshistorisk skandinavism. I den andra delen av »Lov-Historie» tackade författaren i varma ordalag sina svenska kolleger för visad hjälp under vistelsen i Stockholm i början av 1770-talet,och det är uppenbart, att han senast då förvärvade sina ingående kunskaper i svensk rättshistoria. I den andra upplagan av sin rättsencyklopedi framkastade Kofod Ancher tanken, om man inte enligt Heineccius’ modell kunde framställa en gemensamnordisk historisk rätt: »Hvad den beromte Joh. Gotl. Heineccius i sin Historia Juris erindrer om de gamle tydske Love, at de alle have en stor Overeensstemmelse, kan med samme Skiel siges omalle gamle nordiske; de lade sig alle oplose til en faslleds Analogie, bygget paa visse almindelige Grundsa:tninger; og er Analogien saa meget storre, eftersom de i Henseende til Tiden og Alderen ere hinanden n^ermere.»^^ För en läsare, som sitter med facit i hancien — senare forskning redan från och med SchlegeF° har ju givit Huitfeldt rätt och fört fram bevis för den danska medeltidsrättens internationella bakgrund - kan en del av Kofod Anchers påståenden lätt framstå som tecken på en trångsynt patriotism. Kofod Anchers föreställning om den danska rättens egenart var inte någon obestridd sanning ens på 1700-talet. Den till utländskt inflytande i och för sig kritiskt inställde Hedegaard måste år 1748 medge, att det med kristendomens införande hade »indsneget sig adskillige Principia, saavel af den Canoniske, som den Civile Romerske Ret», detta var visserligen snarare en »Forvxrring, end een Forbedring», men av »denne Suurdei» fanns det talrika lämningar bl.a. i den andra och tredje boken i DL.^’’ Redan 0rsted anklagade Kofod Ancher för att denne av »overdreven Patriotisme» hade förnekat den romerska rättens inflytande på dansk rätt.^- Den patriotism, som rättshistorikerna på 1770-talet företrädde, har emellertid klart skandinavistiska drag. Då det är frågan om medeltidslagarna och i synnerhet JL, måste man också medge, att Kofod Ancher, trots det felaktiga resultatet, i mycket byggde sin bevisföring på sunda principer. Dreyer, s. 153 f. Kofod Ancher, Lov-Historie 11, Fortale. Kofod Ancher 1777, s. 78. Se Tamm, Patriotische, s. 517; Kofod Ancher, Samledc II, s. 190-196. Hedegaard, Trilolium, III, s. 5 f. Orsted, Haandbog I, s. 459 1. 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=