366 osmak til sådant Sperlings hycklerie».^^ Skånes ursprungliga svenskhet var tydligen ett axiomännu i början av 1800-talet, och i en dissertation för Tengwall betonades det, att Skåne för tredje gången och nu slutgiltigt förenats med Sverige genomfreden i Roskilde.'^^ Rabenius behandlade utförligt den gamla striden mellan danskarna och svenskarna bl.a. om, vem som hade de äldsta skrivna lagarna, och även han bemödade sig om en objektiv framställning. Boven i dramat är visserligen Saxo Grammaticus, vars fabulerande och ohöljda svenskhat hade väckt en berättigad smärta hos svenskarna.'^* Rabenius medgav bl.a. även Johannes Magnus’ och Rudbecks patriotiska överdrifter, men förklarade dessa med Saxos provokationer. Rabenius betraktade dock den gamla striden somredan avblåst. Man hade, först bland danska historiker, av vilka Rabenius särskilt nämnde den nordiska forntidshistoriens ’om icke fader, så dock förnyare’ Torfa:us, strävat till att rensa upp i den rika floran av gamla fabler i nordisk historia, och detta hade drabbat såväl Saxos som Rudbecks fantasier. Den tidigare avundsjukan, roten till det onda, hade enligt Rabenius redan försvunnit, och mellan danskar och svenskar rådde nu fred och förbund.'*- Även Burmans text bygger på en klart skandinavisk inställning. Burman ansåg sig t. ex. ej behöva dryfta Skånelagens historia på grund av den »noghet, hvarmed Kofod Ancher, i sin Danske LovHistorie, har utredt denna Lagens ållder och innehöll».'*3 Danska rättshistoriker hade det lättare än sina svenska kolleger, då det gällde att framställa det egna landets äldsta tider. Spridda uppgifter om Danmark förekommer i samtida källor sedan 800-talet, och en sammanhängande historisk framställning inklusive en fullständig kungalängd är möjlig för tiden från och med mitten av 900-talet. Frestelsen att konstruera »fornstora dar» var därför inte lika stor som i Sverige-Finland, eller man bör kanske säga, att Saxos forntidskonstruktion redan var så gammal, att detta förlänade den en viss historisk trovärdighet.'*'* På 1700-talet började man dock bli alltmera kritisk mot de avsnitt, sombehandlade tiden före Karl den Store.'*5 Kofod Ancher konstaterade med fin återhållsamhet i förordet till det första bandet av sin »Lov-Historie»: »Lsengere i Tiden har jeg ikke villet gaae fremend til KongHaraldBlaatand, for ikke at fore mig selv og Licseren ind i et vildsomt Morke.» Rabenius berömde Kofod Anchers kritiska sinnelag och ansåg, att denne förläde uppkomsten av skrivna lagar i Danmark till Knut den Stores regeringstid; enligt Olivecrona, s. 88. Tengwall/Gestrich (1801), s. 8. Rabenius, De fatis, s. 43 f. Rabenius, De fatis, s. 45 och 50 f. Burman, s. 230. Om Saxo och dennes krönika »Gesta Danorum», se t.ex. EllenJorgensen, s. 31 ff. (omkrönikans verklighetsgrundlag, s. 42 f.) ■*5 Detta noteras redan av Rabenius, De latis, s. 44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=