363 gamla Stadgar». Nehrman tycks främst ha följt Stiernhööks linje, och han undvek rudbeckianismens mest halsbrytande etymologier. I enlighet med Stiernhöök (se I 3.4.) ansåg han, att de i västgt:)ternas och longobardernas lagar förekommande orden »Feudum, Allodium, Mundium, dominium directum, Amond, Scotatio, Felonia, Investitura, Morgingaba, Phaderfium, Laudemium, Vadium, Nequidium, och oräckneliga andra, ... alla thesse kunna och böra ledas af gamla Swenska Språket». Nehrman var dock försiktig beträffande Sveriges äldsta lagar och meddelade sig behandla Zamolxis m.fl. vid ett senare tillfälle. Han tvivlade överhuvudtaget på den nationella heder, som följde av gamla lagar, ty »den skrefne Lagen är upfunnen, til hämmande af Undersåtarnes tiltagande wahnart» och det borde ej »räcknas et Rike til föracht, vtan mehra til heder och beröm, at thes Inbyggare länge kunnat styras af than Naturliga Lagen, Ofwerhetens munteliga befallning och en skiälig wedertagen plägsed».'^ Det fanns med andra ord enligt Nehrman inget patriotiskt behov för en långt tillbaka gående lagstiftningshistoria. Olivecrona, som i sitt arbete hänvisade till Nehrman,*^ ställde sig också tvivlande till myterna omde äldsta skrivna lagarna. Han kunde inte godta teorin om Odens skrivna lag, »som sådan sats ej är worden bestyrkt med witsord ägande skiäl».'"'* Olivecrona ansåg själv, att först Viger Spa och Lumber hade skrivit svearnas och götarnas första lagar.Han kunde dock också hänvisa till Lundius’ mest tvivelaktiga skrifter som stöd för sina åsikter.-^ Rabenius och Calonius visade ingen nåd med Lundius’ Zamolxis-fantasier. Rabenius konstaterade med hänvisning till Stiernhöök, att det för det första var osäkert, om Zamolxis skrivit lagar för geterna, och att det var ännu osäkrare, omgeter var det samma somgoter, inte heller kunde man ta på allvar Lundius’ uppgift om att han haft tillgång till Zamolxis’ lag. Rabenius kunde inte heller tro på påståendena omOdens eller ens Viger Spas skrivna lagar, och han ansåg, att de skrivna lagarna inte sträckte sig längre bakåt i tiden än till Erik den Heliges regeringstid.-’ Rabenius påstod själv, att runorna under heden tid endast använts i mystiskt syfte, själva ordet runa hänvisade till dess mystiska betydelse.-- Enligt Calonius kunde Zamolxis’ lagar förpassas till myternas värld, även om Lundius hade försvarat dem med hjälp av den förfalskade Hjalmars historia.Däremot godkände Calonius, liksom redan Nehrman och Olivecrona, uppgiften omatt Viger Spa på uppdrag av sveakonungen Ingjald samlat ihop och upptecknat gamla lagar, de s.k. Vigers flockar.-'’ Nehrman, s. 44 t. Olivecrona, s. 111. Olivecrona, s. 85. Olivecrona, s. 97 ff. och 104 It. ■2° Olivecrona, s. 97. Rabenius/]. J. Netzel (1770), s. 11 f. -- Rabenius, De fatis, s. 33 f. Calonius, s. 35. -■* Calonius, s. 36 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=