358 lighetsskäl på grund av att monarken kunde delegera en del av maktend^ Kofod Ancher bemödade sig i synnerhet med att förklaraden milsvida skillnaden mellan en despoti och en absolut monarki. Kännetecknet för den förra var ett husbondevälde över slavar, vilket inte kunde skapa en absolut monarki. Despotin bestod i ett ont och tyranniskt välde, den var ett faktiskt missförhållande och inte ett statsskick, medan en absolut monarki var ett rättvist välde och inte heller godtyckligt på grund av förpliktelserna mot den gudomliga rätten.*^ Författaren beskyllde Montesquieu för att denne i sitt systemblandat in politiken genomatt också bygga på faktiska förhållanden, och han ansåg det vara mestadels onödigt och t.o.m. farligt att överhuvudtaget dryfta, vilken somvar den bästa regeringsformen.Inte oväntat ställde dock Kofod Ancher själv den absoluta monarkin framför såväl demokrati, aristokrati som inskränkt monarki, eftersomden enskilda nyttan i de sistnämnda statsformerna alltid vann över det allmänna bästa.För säkerhets skull underkände Kofod Ancher också regeringsformernas indelningsgrund dygd-ära-fruktan, och han ansåg, att grundregeln för all borgerlig regering och världsliga lagar var undersåtarnas jämlikhet beträffande rättigheter och plikter.'^ Just i främjandet av undersåtarnas jämlikhet hade det danska enväldet nått ovanligt långt jämfört med tidens andra europeiska stater, och det är ingen tillfällighet, att Kofod Ancher utsåg jämlikheten till statsrättens ledande princip. Det har sagts, att verket bärs upp av en varmoch stark övertygelse om enväldets förträfflighet och att framställningen just därför, trots den ofta snillrikaargumenteringen, blivit så ensidig.Den utförliga och sakliga argumenteringen, somaldrig fläckas av personliga angrepp på motståndaren, gör dock, att skriften är den mest betydande av periodens fåtaliga statsrättsliga arbeten. Ett betydligt mera lättviktigt angrepp på Montesquieus tankar är Thorilds verbala explosion från år 1788. I den korta dissertationen på endast femtextsidor hann författaren dels framhålla sin egen förträfflighet, dels helt fördöma Montesquieus åsikter omlagarna och deras ursprung, regeringssättet, klimatets betydelse, lyxen och friheten. Ett gott exempel på dissertationens stil hittar man i den korta uppgörelsen med Montesquieus ovan nämnda indelning av regeringsformerna. Påståendet, att en despoti baserar sig på fruktan, besvarades av Thorild med påpekandet, att alla despoter börjat som förgudade hjältar. En monarki med heder, men utan dygd och sant värde skulle bli »en löjelig eller ömkelig Opera». En republiks dygd, »utan glans af heder, utan vigt och inskärpning af fruktan, hvarken kan tänkas eller skulle bestå». Slutsatsen var, att Kofod Ancher, De indole, s. 8 ff. KofodAncher, De indole, s. 14 ff. KofodAncher, De indole, s. 42 ff. Kofod Ancher, De indole, s. 64 ff. Kofod Ancher, De indole, s. 135 ff. och 172 ff. Holm, s. 43 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=