356 fattande »De I’esprit des lois» komut år 1748. Boken blev en europeisk bestseller och rätt snabbt allmänt känd även i Norden.' »De Tesprit des lois» citerades i tre dissertationer för Nehrman redan på våren 1752,- och Montesquieucitat är rätt ymnigt förekommande i den svenska dissertationslitteraturen såväl i Uppsala somi Lund. Flintberg visade ett levande intresse för Montesquieu på 1790-talet (se ovan II 2.2.1.6.). I Danmark-Norge behandlade den gamle Holberg Montesquieus tankar i sina epistlar, och Jens Schelderup Sneedorff, professor i rätts- och statsvetenskap i Soro 1751-1765, föreläste omMontesquieus statslära och gav ut en bok, i vilken han uttryckte sin beundran för Montesquieu.^ Hedegaard smyckade sina dissertationer omviljans straffbarhet (1755) och omdomareden (1757) med hänvisningar till »det navnkyndige og grundige Skrift L’Esprit des Loix»d Kofod Ancher försökte sig redan i första upplagan av sin rättsencyklopedi (1755) på en helhetsvärdering, som trots kritiken röjer en viss sympati för Montesquieu: »Men fremfor andre bor jeg nxvne den berömte Montesquieu, som noksomer bekiendt for sin I’Esprit des Loix. Det er gandske vist, at den Prospect, han giver af Love, privates saavelsom publiques, er ikke ordinair. Hans Tanker og Refle.xioner ere överalt smukke og artige. Men det maa man tillige tilstaae, at hans Principia ere ingenlunde rigtige; han antager det meeste, hvad han sjetter, uden Beviis, han treffer ikke altid de rette Rationes Legum, hans Facilitet in Criminalibus er saa stor, at den synes, at falde hen til et Extremum. Överalt maa man ikke vente hos ham noget heelt Systema, men lutter afbrudte Tanker, dog saadanne Tanker, som give La:seren selv stor Anledning til at tarnke.»^ Montesquieu gav verkligen läsaren anledning att tänka på en mängd frågor, inte enbart inom statsrätten. Man har pekat på det epokgörande i Montesquieus uppfattning, att lagarnas innehåll borde anpassas efter naturen hos det land och det folk de var avsedda för,^ men sådana tankar hade varit allmänna redan tidigare och ventilerats i Lund i början av 1730-talet (se ovan 1.3.1.1.). Montesquieu anses i varje fall ha fått ett stort inflytande på Kofod Anchers juridiska författarskap, i synnerhet dennes föreställningar om rättshistorisk forskning ' OmMontesquieus liv och verk, se t.ex. Schlossers utmärkta och komprimerade framställning med en omfattande bibliografi. - Nehrman/Car. Aug. Aderman (12.2.1752), s. 4; Nehrman/Mart. Krutmejer (7.3.1752), s. \\ Nehrman/Nic. Hasselborn (25.4.1752), s. 3 not b och s. 5 not c. Dissertationerna behandlar så olikartade ämnen somäkta makars egendomsgemenskap, kronans rätt till vrakgods och regentens rätt att besluta ommedborgarnas heder. ^ TammI, s. 183. Sneedorff anmälde i förordet, att han i Montesquieus anda ville återinföra de »Grundregler af Dyd, /Ere og Religion», somtidigare varit så viktiga i statsvetenskapen. ■* Hedegaard, 3. Forsog, s. 59 f.; Hedegaard, 6. Forsog, s. 55. ^ Kofod Ancher 1755, s. 78 f. Recensenten av »Anviisning» (Nachrichten III, s. 514) påpekade, att Kofod Ancher inte på något sått försökt bevisa dessa så viktiga som oväntade påståenden. Kofod Anchers kritik stämmer dock väl överens med senare åsikter om Montesquieus brister i filosofiskt och även historiskt hänseende. »De I’esprit des lois» har betecknats som en samling aforismer utgående från den politiska frihetens princip; se Schlosser, s. 21 t. ^ Tamm, Retsvidenskaben, s. 101. Se också Montesquieu, 1:3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=